Recension

Borg är snygg & skicklig – men bäst när den handlar om McEnroe

Betyg 3 av 5

Jag har egentligen inga direkta minnen av tennisens guldera, den som involverade Björn Borg och John McEnroe – om det nu finns flera eror. Jag var lite för ung, men minns att jag fascinerades av McEnroes ilska och frustration, nästan hoppades på att han skulle få ännu ett utbrott. När nu historien om Björn Borg och hans bäste fiende John McEnroe blivit film sitter jag fortfarande där och hoppas på domarpisk. Men eftersom det här är en film med fokus på den betydligt lugnare Borg, tar det ett tag.

Det är häftigt skildrat, som en tvekamp på liv och död. Giganternas kamp. Det hela påminner mycket om en boxningsfilm där vi parallellt får följa de båda kämparna fram tills den oundvikliga fajten.

Först den obligatoriska bakgrundshistorien. Super 8-klipp från när Borg tränar mot garageporten, hur han snappas upp av tränaren Lennart Bergelin, här spelad av Stellan Skarsgård. Men kanske viktigast: utbrotten, frustrationen. Båda som ett direkt resultat av förlust, tillfällig liksom långsiktig. I en av filmens nyckelscener lovar en ung Björn Borg sin tränare att aldrig mer explodera offentligt, utan enbart i sina slag. Här förklaras Borgs lugn – McEnroes största rädsla. Lugnet, som egentligen var tyglat ursinne och vinnarglöd.

Allt det här ser vi i snygga återblickar, som en slags förstärkning av grundhistorien: Wimbledon-finalen 1980. Det är häftigt skildrat, som en tvekamp på liv och död. Giganternas kamp. Det hela påminner mycket om en boxningsfilm där vi parallellt får följa de båda kämparna fram tills den oundvikliga fajten. Borg/McEnroe är den internationella titeln. Varför man har tagit bort McEnroe i svenska titeln är märkligt. Enbart av patriotiska skäl kanske, eller för att McEnroe är filmens starkaste karaktär?

Shia LaBeouf är nämligen utmärkt i rollen som John McEnroe, sedan barn på jakt efter bekräftelse och revanschlust. Man blir sugen på att se mer av honom. Även Sverrir Gudnason som Björn Borg är bra, det är ju inte hans fel att han fått den betydligt tråkigare Borg i sitt knä. Det spelar ingen roll hur många myter man än bygger kring hans privata persona, han blir aldrig mer spännande än tråkig.

Shia LaBeouf är utmärkt i rollen som John McEnroe, sedan barn på jakt efter bekräftelse och revanschlust. Man blir sugen på att se mer av honom.

Uttrycket »bra för att vara svensk« är egentligen rätt bedrövligt och yttras oftast av människor som inte ser på så mycket film. Hade de gjort det hade de istället använt sig av det mer ackurata »bra«. Kort och gott. Svensk film är oftast bra. Varken mer eller mindre. Fast ibland får vi till det. Som i Jesper Ganslandts Apan, Henrik Möllers Lokalvårdaren eller Ruben Östlunds Turist. Fantastiska filmer vars värde ligger bortom en löjligt snygg ljussättning eller ett perfekt teamarbete. Som inte vill passera som bara bra. Filmer som inte vill vara svenska. Filmer som kämpar för att skapa nya genres. Allt det som Borg inte är. Borg är en bra film. En svensk film. Och alla kommer naturligtvis att se den. Men ponera att den gjorts med annorlunda ambitioner. Det hade kunnat bli en fantastisk film.

Borg har biopremiär idag.

Just nu på TVdags

Pop Culture Confidential

I veckans podd: Vilhelm Blomgren från »Midsommar« & »Gösta«

20 augusti, 2019
Nyhet

Ny trailer för Apples prestigeserie – och rykten om högt pris

20 augusti, 2019
Recension

C More-premiär för habila Fartblinda – spännande miljö men för övertydligt

19 augusti, 2019
Söndagskrönikan med veckolistor

Bäst i tv-världen just nu: Netflix-dokun om The Family – kopplingar till KD i Sverige!

18 augusti, 2019
Recension

Once Upon a Time in Hollywood-premiär! Men vad vill du berätta, Tarantino?

16 augusti, 2019
Nyhet

Fantasynytt! En drös skådespelare klara för Wheel of Time

15 augusti, 2019
Recension

Snygga skådisar – men inget känns unikt i nya C More-serien Grand Hotel

13 augusti, 2019
Apples kommande prestigedrama

Första trailern till Anistons & Witherspoons The Morning Show

12 augusti, 2019
Podcast

I veckans Pop Culture Confidential: produktionsdesignern Barbara Ling

12 augusti, 2019
Söndagskrönikan med veckolistor

Bäst i tv-världen just nu: Äntligen berör The Handmaid's Tale igen

11 augusti, 2019
Recension

1980-talsmysiga Scary Stories to Tell in the Dark: »En skräck-inkörsport!«

9 augusti, 2019
Recap

Så mycket kärlek i veckans Younger – The Debu-taunt

8 augusti, 2019

Sagt om oss

Gör som tusentals andra!

Följ oss på Twitter och gilla oss på Facebook!

Nästa artikel