Recension

Blunt är bäst i klyschiga thrillern Kvinnan på tåget

Betyg 3 av 5

Rachel sitter på tåget varje dag och tittar ut på husen hon passerar. Speciellt ett hus fångar hennes uppmärksamhet. Där bor nämligen ett ungt, attraktivt, förälskat par. Men en dag ser hon hur den unga kvinnan kysser en annan man… Rachel blir rejält upprörd och hoppar av tåget på nästa station.

Emily Blunt är otroligt bra, hon gör hela filmen.

Varför hon blir så bestört, varför hon sitter på just det tåget, vad som finns i hennes vattenflaska och vad hennes inblandning leder till får vi veta så småningom. Kvinnan på tåget bygger på den bästsäljande thrillern The Girl on the Train av brittiska Paula Hawkins, och både bok och film har liknats vid Gone Girl. Jag förstår varför. Det är trixiga kvinnor, försvinnande som kan vara mord samt mycket »va!« och »oj, låg det till så!«.

(Om ni tänker se filmen, kolla inte dock inte trailern nedan, den avslöjar för mycket, och med mening skriver jag inte mer om handlingen i den här recensionen då det förstör!)

London, och dess förorter i boken är i filmen utbytta mot New York, jag antar det är av produktionstekniska skäl, men jag saknar det brittiska sunket. Det blir lite tillrättalagt och för flådigt. Inte för att vi egentligen får se så mycket av den här världen. Fotot (väldigt bra av Charlotte Bruus Christensen) är snudd på klaustrofobiskt, kameran ligger tätt, tätt på personerna och vi får sällan någon överblick på hur världen ser ut.

Kammarspelskänslan fortsätter med castingen, det är ovanligt få karaktärer som spelas av noggrant utvalda skådisar. De tre kvinnorna Megan (Haley Bennett), Anna (Rebecca Ferguson) och huvudpersonen Rachel (Emily Blunt) förstås, men det är roligt med allt krut som lagts på biroller. Den alltid excellenta Allison Janney gör en sur polis, och både Laura Prepon och Lisa Kudrow är också med på ett hörn.

Emily Blunt är otroligt bra, hon gör hela filmen. Jag var superskeptisk när jag såg att hon var castad som Rachel. I boken är Rachel nämligen väldigt oattraktiv: ful, patetisk, uppsvullen av sprit. Blunt som är så sjukt snygg! Men efter ett tag känner jag verkligen exakt som alla som möter Rachel i filmen gör: man vill skaka henne, skrika »håll käften!« alternativt »skärp dig!«. Hon spelar packad så man tror henne. Att Rachel är alkoholist är en viktig del av intrigen, och inför filminspelningen diskuterade man också noggrant exakt hur full hon var i varje scen, från ett till tio, och hade också sminkscheman som följde detta. Hur svullen hon är, hur nariga läppar, hur halvslutna ögon… Hon är inte direkt lite rart tipsy – en gång vaknar hon upp med nedkissade trosor bredvid sig.

Vi vet ju hur det går för snyggingar som fular ned sig på film, lex Monster och Timmarna, så det är inte omöjligt att prisutdelarna kommer knacka på Blunts dörr. Justin Theroux tycker jag däremot är som en sten, men det kanske är för att han har en så klyschig roll.

Kvinnan på tåget innehåller tyvärr en av mina allra, allra värsta stereotyper – den Sexiga och Trasiga Barnkvinnan. Suck på orealistiska scener där fresterskorna står och poserar alldeles själva i bh och i-vinden-fladdrande sidenmorgonrock på en balkong.

Och apropå klyschig… Kvinnan på tåget innehåller tyvärr en av mina allra, allra värsta stereotyper – den Sexiga och Trasiga Barnkvinnan, som här heter Megan. Den här unga, råheta personen har alltid minst ett trauma i bagaget. Hon dövar ångesten med droger och framför allt sex. Hon är närmast psykiskt sjuk, vilket männen förstår, men hon är samtidigt så otroligt sexig att ingen man kan stå emot hennes frestande! Dessvärre är hennes öde oftast att dö på ett brutalt sätt. Vi såg henne senast i annars finfina The Night Of, och Allison i The Affair tycker jag också passar in som exempel på den här tröttsamma tropen. Suck på orealistiska scener där fresterskorna står och poserar alldeles själva i bh och i-vinden-fladdrande sidenmorgonrock på en balkong.

Förutom Blunt är musiken värd att nämnas, det visade sig faktiskt vara Danny Elfman som låg bakom den. Han är ju mest känd för quirky musik till Tim Burtons filmer, men han gjorde sannerligen bra thrillermusik också!

Jag får en liten retrokänsla av Kvinnan på tåget. Är det alla frikostiga och omotiverade sexscener som gör att jag kommer att tänka på 1990-talets så populära erotiska thrillers? Kvinnan på tåget är helt okej spänning, men lite meningslös om du läst boken.

Kvinnan på tåget har biopremiär i dag.

Just nu på TVdags

Nyhet

Ursäkta röran, TVdags bygger om!

19 maj, 2021
Söndagskrönikan med veckolistor

Bäst i tv-världen just nu: Line of Duty-sträckkollen på SVT Play

16 maj, 2021
Söndagskrönikan med veckolistor

Bäst i tv-världen just nu: Kevin Bacon & 1990-talskänslan i City on a Hill

9 maj, 2021
Söndagskrönikan med veckolistor

Bäst i tv-världen just nu: The Handmaid's Tale reser sig igen

2 maj, 2021
Intresseklubben Antecknar #79

Nytt avsnitt av TVdags filmpodd: Terminator-sviten

1 maj, 2021
Söndagskrönikan med veckolistor

Bäst i tv-världen just nu: Svärfar svävar fritt i Tumba-dokun

25 april, 2021
Söndagskrönikan med veckolistor

Bäst i tv-världen just nu: Tortyrporr & rasism i kontroversiella Them

18 april, 2021
Söndagskrönikan med veckolistor

Bäst i tv-världen just nu: Avancerade soc-thrillern Snöänglar

11 april, 2021
Söndagskrönikan med veckolista

Bäst i tv-världen just nu: Brittisk deppattack med Line of Duty & Unforgotten

4 april, 2021
Recension

Bert ligger kanske inte rätt i tiden – men han är fortfarande kul

1 april, 2021
Sverigepremiärer

Paramount+: Two Weeks to Live är bra – Everyone Is Doing Great är bättre

29 mars, 2021
Nyhet

Dags för Paramount+ att dra igång – men Apple får förtur

24 mars, 2021

Sagt om oss

Gör som tusentals andra!

Följ oss på Twitter och gilla oss på Facebook!

Nästa artikel