Recension

Bluesrock & flyktingkris – i Kaurismäkis Ljus i natten lever hoppet

Betyg 4 av 5

Handelsresande Wikström lämnar sin alkoholiserade fru och satsar alla sina pengar på ett parti poker. För vinsten köper han en bedagad restaurang och får den motsträviga personalen på köpet. Samtidigt flyr unge Khaled från ett krigshärjat Syrien till Helsingfors och hamnar via omvägar på restaurangen, där han får jobb som undangömd alltiallo. Men restaurangen kämpar tafatt för att locka kunder, och myndigheterna är Khaled på spåren.

Ljus i natten hade premiär på filmfestivalen i Berlin i februari och plockade välförtjänt hem Silverbjörnen för Bästa regi. Det är Aki Kaurismäkis artonde långfilm och formspråket är intakt. Luggslitna människor, prövade av livet, i restauranger, ölkaféer, mörka lägenheter och tomma stadsgator. Stiliserad socialrealism med korthuggen deadpan-dialog. Ingen filmmusik förutom melankolisk bluesrock på finska. Tablåartade scener och stillsamt dråpliga repliker. Allt sett genom ett par förlåtande och kärleksfulla men aldrig sentimentala ögon.

Kaurismäkis formspråk är intakt. Luggslitna människor, prövade av livet, i restauranger, ölkaféer, mörka lägenheter och tomma stadsgator. Stiliserad socialrealism med korthuggen deadpan-dialog. Ingen filmmusik förutom melankolisk bluesrock på finska. Tablåartade scener och stillsamt dråpliga repliker.

Det »nya« hos Kaurismäki är flyktingtematiken, som han följer upp från sin förra långfilm, 2011 års Mannen från Le Havre. Khaled stoppas av oförlåtande myndigheter och hotas av brutala nynazister men får också räddning av den kärva humanism som hans nya finska vänner erbjuder – en liten strimma hopp i en hård värld. Khaleds kamp skildras mer realistiskt och skaver en smula mot Ljus i nattens övriga och klassiskt Kaurismäkiga filmvärld där tiden stått stilla, men jag tycker ändå att det funkar. Hans patos är tydligt men lyckligtvis aldrig övertydligt, och Ljus i natten är en av vårens finaste filmer.

Ljus i natten har biopremiär idag.

Just nu på TVdags

Söndagskrönikan med veckolistor

Bäst i tv-världen just nu: »Älska mig« – formperfektion i kuliss

20 september, 2020
Premiär

C More-premiär för Maskeradligan – lite som en radiodoku … men på tv

15 september, 2020
Söndagskrönikan med veckolistor

Bäst i tv-världen just nu: P-Valley är ett arbetsplatsdrama som kan lyfta till skyarna

13 september, 2020
Säsongspremiär

Yellowstone säsong 3 bjuder minsann på mjukisar, mys & melodrama

12 september, 2020
Nyhet

Slutet närmar sig för The Walking Dead – fast ändå inte

9 september, 2020
Kommentar

Yellowstone säsong 2: Familjedramat fördjupas & ranchkriget blir råare

8 september, 2020
Tips

En titt på svensk rollspelshistoria i Mot andra världar

6 september, 2020
Söndagskrönikan med veckolistor

Bäst i tv-världen: The Boys är tillbaka i stan – med psykopat-Homelander i täten

6 september, 2020
Recension

Nej, vilken rymdkrasch… Netflix Away kan du hålla dig borta ifrån

4 september, 2020
Recension

The New Mutants-premiär – i sina bästa stunder en Breakfast Club för 2020-talet

3 september, 2020
Recension

Karate Kid-uppföljaren Cobra Kai nu på Netflix!

1 september, 2020
Trailer

Skräckpepp! Snart premiär för The Haunting of Bly Manor på Netflix

31 augusti, 2020

Sagt om oss

Gör som tusentals andra!

Följ oss på Twitter och gilla oss på Facebook!

Nästa artikel