TVdags recenserar säsongsfinalen

Blodig The Walking Dead-final & ingen återvändo för Rick

Innehåller spoilers av The Walking Dead säsong 4.

Tråkmånsen Rick, stämningssänket Rick, den våta filten Rick – plötsligt blev han en väldigt intressant del av The Walking Dead igen.

Jag var väldigt nära att tro att Rick var ute ur leken, att han faktiskt skulle dö där på soffan i den övergivna villan som i ett par avsnitt nästan blev ett hem för honom, Carl och Michonne.

På sätt och vis hade det varit ett logiskt slut för en man som kämpat, mot brutala omständigheter och sin egen natur, tills han stod på knäna av trötthet och sorg. Det är lätt att föreställa sig hur han, om det inte vore för Carl, skulle kunna ge upp och somna in.

Det var en brutal och plötslig scen, och nu är jag faktiskt spänd på att se vad The Walking Dead gör med Rick när serien återvänder om ett år.

I stället vaknade han, och omständigheterna ledde honom i motsatt riktning. Rick har brottats med sin mänsklighet, sin mänskliga moral, sedan seriens start. Han har försökt att släppa taget om den men aldrig lyckats.

Nu ställdes den konflikten på sin spets – ge upp eller dö, tillsammans med dem du älskar – och det är glasklart att det här var ett ögonblick som inte bara den här säsongen, utan hela The Walking Dead, har byggt emot. Rick är förändrad, och det kan inte finnas någon återvändo.

Det var en brutal och plötslig scen, och jag tror att det var därför den fungerade för mig. Det var inte särskilt snyggt hur Jeff Kober och hans gangstergäng förvandlades från en aning nyanserade figurer till rena monster, men jag kan ha överseende med det. Effekten blir densamma. Nu är jag faktiskt spänd på att se vad The Walking Dead gör med Rick när serien återvänder om ett år.

Det nattsvarta avsnittet med Carol, Tyreese och småtjejerna var omskakande, annorlunda… och bra? Ja jag tror det, åtminstone för att vara The Walking Dead.

Styrkan i den här samlingen avsnitt är hur de har försökt gå på djupet med rollfigurernas psykologi. Det har inte varit perfekt i utförandet – långt ifrån – men försöket har varit intressant.

Det är ju just det här Walking Dead som jag önskade mig när jag och Björn pratade om säsongen inför omstarten: En serie som inte drivs av intriger och snåriga plottrådar, utan av att utforska rädslan, sorgen och vanmakten som de här människorna lever med, helt enkelt därför att deras värld har gått under.

Nu när gruppen är återförenad igen står vi antagligen inför en ny omgång intrigerande. Terminus visade sig inte vara något utopiskt Vattnadal utan ett ganska ruskigt ställe. Rick och de andra sitter i klistret och måste ta sig ur. Även om Rick är färdig med diplomatiska lösningar har jag en känsla av att serien inte löser situationen med en storslagen skottlossning i säsongsöppningen och sen låter gänget dra vidare.

Om de nya skurkarna – är det verkligen kannibaler de är? – är roligare än The Governor återstår att se.

Några spridda iakttagelser:

  • Den nya trion rollfigurer – Supersoldaten, Hockeyfrillan och Tuffa bruden – är ett uppiggande tillskott. The Walking Dead hade mått bra av fler färgstarka personligheter – av fler seriefigurer, helt enkelt. Jag tror inte att serien någonsin har gjort mig så uppspelt som när Michonne dök upp för första gången, med sitt katanasvärd och sina zombier i koppel. Det kommer alltid att vara det mest besynnerliga med The Walking Dead: Varför är så många rollfigurer sådana torrbollar; varför vågar de inte ta ut svängarna mer?
  • Jag gillar trots allt Glenn och Maggie, och hade blivit genuint ledsen om de faktiskt förlorade varandra. Men deras maniska letande efter varandra blev alldeles för ofta bara ett sätt att – på ett ganska klumpigt sätt – föra handlingen framåt. När de väl återförenades var det inte så starkt som det kunde ha varit. Den slappa deus ex machina-twisten hjälpte förstås inte.
  • Säsongen lämnar ett par trådar att knyta ihop. Var är Beth? Kommer Carol och Tyreese att dyka upp som gubbarna i lådan och rädda resten av gänget från kannibalerna? Jag vet inte om jag skulle säga att spänningen är olidlig. The Walking Dead är fortfarande den bästa dåliga serien på teve, en ganska hopplös soppa som jag ändå inte kan låta bli att titta på varje vecka. Nästa säsong kommer antagligen vara frustrerande och bristfällig den också. Jag kommer att hänga med lika entusiastiskt i vilket fall som helst.

Vad tyckte ni?

The Walking Dead hade säsongsfinal på Kanal 9 i kväll, och på amerikanska AMC för några veckor sedan.

Just nu på TVdags

Söndagskrönikan med veckolistor

Bäst i tv-världen just nu: »Älska mig« – formperfektion i kuliss

20 september, 2020
Premiär

C More-premiär för Maskeradligan – lite som en radiodoku … men på tv

15 september, 2020
Söndagskrönikan med veckolistor

Bäst i tv-världen just nu: P-Valley är ett arbetsplatsdrama som kan lyfta till skyarna

13 september, 2020
Säsongspremiär

Yellowstone säsong 3 bjuder minsann på mjukisar, mys & melodrama

12 september, 2020
Nyhet

Slutet närmar sig för The Walking Dead – fast ändå inte

9 september, 2020
Kommentar

Yellowstone säsong 2: Familjedramat fördjupas & ranchkriget blir råare

8 september, 2020
Tips

En titt på svensk rollspelshistoria i Mot andra världar

6 september, 2020
Söndagskrönikan med veckolistor

Bäst i tv-världen: The Boys är tillbaka i stan – med psykopat-Homelander i täten

6 september, 2020
Recension

Nej, vilken rymdkrasch… Netflix Away kan du hålla dig borta ifrån

4 september, 2020
Recension

The New Mutants-premiär – i sina bästa stunder en Breakfast Club för 2020-talet

3 september, 2020
Recension

Karate Kid-uppföljaren Cobra Kai nu på Netflix!

1 september, 2020
Trailer

Skräckpepp! Snart premiär för The Haunting of Bly Manor på Netflix

31 augusti, 2020

Sagt om oss

Gör som tusentals andra!

Följ oss på Twitter och gilla oss på Facebook!

Nästa artikel