Recension

Blod, våld & mer blod i spännande andrasäsong av The Punisher

Betyg 4 av 5

Marvels våldsammaste hjälte är tillbaka på Netflix med sin andra säsong. Det är en bitterljuv upplevelse, inte bara för att det överdrivna våldet kan vara svårt att titta på och säsongen inte är lika bra som seriens superba första säsong, utan för att det är det första Marvel-serien på Netflix som släpper nya avsnitt sen streamingtjänstens brutala beslut i höstas om att lägga ner Iron Fist, Luke Cage och Daredevil.

Om det här som förväntat blir den sista säsongen av The Punisher på Netflix så är det ett värdigt avslutande kapitel för Frank Castle.

Det som för några år sen var ett inspirerande partnerskap mellan Disney och Netflix som resulterade i dessa fantastiska serier, blev till ett bittert krig när Disney avslöjade sina planer att starta en egen streamingtjänst och på så sätt kommer bli Netflix konkurrenter. Jag tror att det är allmänt accepterat att Netflix valt att lägga ner sina Marvel-serier, trots rapporter om att i alla fall Daredevil är en av deras allra mest populära serier, helt och hållet har att göra med Disneys val att starta Disney+. Som läget ser ut nu har The Punisher och Jessica Jones inte lagts ner ännu eftersom båda serierna hade en ny säsong i produktion när dessa beslut togs, men det är förstås högst sannolikt att Netflix kommer lägga ner dem också. Som jag förstår det så får Disney enligt kontrakten inte lov att använda Netflix-seriernas karaktärer på två år efter deras respektive serier lagts ner, men hoppet är förstås att de förr eller senare kan hitta ett nytt hem på Disney+ i någon form. Två år är ju faktiskt inte jättelänge heller, med tanke på att till exempel Daredevil nästan tog två och ett halvt år på sig mellan sin andra och tredje säsong, där The Defenders dock släpptes emellan.

Med de tråkiga detaljerna ur vägen är det dags att diskutera The Punisher. Mitt intryck av karaktären har alltid varit att han i serietidningar och de filmer som gjorts används för att leverera våldsglorifierande och substanslösa actionberättelser, men första säsongen av tv-serien imponerade och överraskade mig något oerhört genom att bjuda på en riktigt spännande thriller med både gripande karaktärsdrama och mystiska konspirationer. Andra säsongen når inte upp till samma höjder, men det finns ändå mycket som är riktigt bra.

I första avsnittet får vi se Frank Castle i en väldigt annorlunda omgivning än vi är vana vid i Netflix-serierna som tidigare bara ett fåtal gånger lämnat New York och det är riktigt kul. Jag älskar känslan av en bar i mitten av ingenstans och se hur Frank försöker hitta sin plats i världen nu när han lyckats hämnas på alla som var ansvariga för hans familjs död och hur han självklart dras in i en våldsam uppgörelse eftersom han bara måste lägga sig i. Första avsnittet känns lite som en fristående Punisher-film – en bättre sådan än någon av de faktiska filmerna som gjorts. Den leder såklart vidare till andra och tredje avsnittet som båda också känns väldigt särpräglade. Något som jag faktiskt saknat lite i Netflix Marvel-serier är just avsnitt som gör sin egen grej – inte så att alla avsnitt borde vara fristående, men som The Punisher gör här i början på säsong två att det tydligt är en berättelse som fortsätter genom avsnitten, men där varje avsnitt har en specifik omgivning. Det får helheten att kännas som en klassisk serietidning. Det vore kul om det fortsatte så, men för att kunna ha ett gäng fasta huvudkaraktärer och fortsätta på de berättelser som påbörjades i första säsongen så krävs det ju nästan att vi återvänder till New York. I mitten av säsongen känns det hela lite utdraget. De hade nog kunnat göra en tajtare berättelse på tio avsnitt istället för tretton, men mot slutet får avsnitten mer fart och ger säsongen ett tillfredsställande slut.

Marvel's The Punisher
Josh Stewart som John Pilgrim.

Jon Bernthal är verkligen perfekt i rollen som Frank Castle. Han lyckas ge karaktären sån otrolig intensitet samtidigt som han känns helt och hållet prestigelös. Han är otroligt brutal, men samtidigt sympatisk och tuff på ett sätt som de flesta som försöker bara blir parodier av sig själva istället. I säsong två introduceras en ny, mystisk skurk vid namn John Pilgrim, spelad av Josh Stewart som också gör en fantastisk prestation. Jag har nog inte sett Stewart sen han var med i sista säsongen av Third Watch 2004-2005, men han gjorde ett stort intryck där och jag har tänkt på honom då och då under årens lopp, så det är kul att få se honom här i en Marvel-serie som en riktigt obehaglig figur. Enligt showrunnern Steve Lightfoot är Pilgrim inspirerad av skurken The Mennonite från serietidningarna, blandat med lite Clint Eastwood från Pale Rider och Robert Mitchum från Night of the Hunter.

Marvel's The Punisher
Ben Barnes som Billy Russo.

Säsongens andra stora antagonist är förstås Billy Russo, som levde upp till sin karaktärs öde från serietidningarna när han i sista avsnittet av första säsongen fick ansiktet söndermosat mot en trasig spegel – i serietidningarna kallar han sig för Jigsaw eftersom hans ansikte är så täckt av ärr att det ser ut som ett pussel. I säsong två får de in ett flertal referenser till detta utan att rakt ut kalla honom för Jigsaw, vilket är lite kul, men det känns ändå som att de kunde gjort lite mer. Jag gillar idén med hans mask och förstår att det är en riktig grej som används i terapi för krigsveteraner, men om man inte känner till det sen innan så känns det inte mer realistiskt än att han skulle använda Jigsaw som ett alias eller ha hela ansiktet täckt av ärr. För när man väl får se Billys ansikte så lever det inte upp till förväntningarna. Visst har han flera ärr, men han ser långt ifrån grotesk ut. Ben Barnes ger verkligen sitt allt i rollen och det är en intressant bana som han följer under säsongen, men det är någonting med Billy Russo som i slutändan inte känns som att han levde upp till karaktärens fulla potential.

Marvel's The Punisher
Giorgia Whigham som Amy.

En ny karaktär som vi får spendera mycket tid med är tonåringen Amy, som är anledningen till att Frank dras in i en farlig komplott. Man har ju sett berättelsen »tuff kille måste ta hand om en jobbig unge«  hur många gånger som helst (till exempel i Wolverine-filmen Logan), men det är väl en klassiker av en anledning och funkar bra här i The Punisher. Det fyller sin funktion i att flytta handlingen framåt och visa att Frank ju har ett hjärta av guld. Amy är en kul karaktär, klipskt och otålig, lagom oförutsägbar.

Marvel's The Punisher
Jason R. Moore som Curtis Hoyle, Amber Rose Revah som Dinah Madani och Jon Bernthal som Frank Castle.

Agent Dinah Madani som var en favorit i första säsongen är också tillbaka, precis som Franks polare Curtis. Någon som vi inte får träffa igen, inte ens en cameo, är Micro och hans familj. Efter allt de gick igenom under första säsongen är det kanske bäst att de får leva i frid nu. Dock har polisen Brett Mahoney som vi tidigare sett mest i Daredevil en ganska stor roll i säsongen, vilket är precis den slags naturliga crossover som är så kul att se i dessa serier, men som det alltså kanske är slut med nu om även The Punisher och Jessica Jones också läggs ner. Om det händer och om Disney bestämmer sig för att använda karaktärerna i nya projekt med samma skådespelare, så vore det väldigt kul att se vad de kan göra med Punisher. En serie med Falcon och Winter Soldier håller på att utvecklas för Disney+ och det är ju inte svårt att föreställa sig dem, som också är krigsveteraner, i Punishers värld. Visst skulle Punisher förmodligen inte kunna vara lika våldsam om han i framtiden dyker upp på Disney+, men då våldet inte är bland mina favoritdelar i serien är det inget som stör mig.

Det är dock ett faktum att säsong två av The Punisher är väldigt våldsam och blodig. Både skurkarna och Frank har nog höjt ribban för vad de är villiga att göra, vilket inte alltid känns helt nödvändigt. Det är många scener med närbilder på blodiga sår efter slagsmål och eldstrider. Hur nödvändigt är det att vi i ett antal olika avsnitt får se hur kulor plockas ut ur blödande hål? Jag har för mig att första säsongen försökte göra sitt bästa för att inte glorifiera vapenkulturen, men andra säsongen känns ibland som ett osmakligt tv-spel där någon går runt med automatgevär och bara mejar ner folk så blodet sprutar åt alla håll. Jag har inget emot våldsamma närstrider som kan bli otroligt intensiva och spännande eftersom de är så brutala och man inte vet hur det kommer sluta – Game of Thrones har alltid varit bra på att traumatisera tittarna med överraskande våld av den sorten och jag minns att Boardwalk Empire kunde bli väldigt fängslande när man visste att en våldsam konfrontation kunde bryta ut när som helst, men mycket av våldet i The Punisher säsong två, inte allt men mycket, känns överdrivet bara för sakens skull. Frank är oslagbar och jag älskar hans övermänskliga förmåga att ta hur mycket stryk som helst och ändå resa på sig, men med blodsprutande våld som inte är för chockvärdet eller spänning, vad är vitsen?

Jag älskar karaktärerna och säsongen bjuder på flera rejäla Punisher-äventyr och en hel del bra action, men den övergripande berättelsen kunde varit både tajtare och haft mer gravitas. Som det är nu så är Pilgrim och Billy två helt separata hot som båda kan ses som säsongens skurk, men deras vägar korsas aldrig. Säsongen har ett tillfredsställande slut, men det kunde varit större och mer sammankopplat. Om det här som förväntat blir den sista säsongen av The Punisher på Netflix så är det ett värdigt avslutande kapitel för Frank Castle, men Jon Bernthal är så bra i rollen att jag skulle bli förvånad om vi inte får se honom igen förr eller senare.

Alla avsnitt av The Punisher säsong två släpps på Netflix i dag.

Just nu på TVdags

Pop Culture Confidential

I veckans podd: Bombshell-regissören Jay Roach

20 november, 2019
Veckans streamingpremiärer

Premiärsammanfattning: Pressetik, ö-mystik & en Tjeck republik

19 november, 2019
Recension

Stark dokumentär om monstret Weinstein – men håller bilden av MeToo?

19 november, 2019
Säsongspremiär

Bänka er, drottningdiggare! The Crown är tillbaka på Netflix

17 november, 2019
Söndagskrönikan med veckolistor

Bäst i tv-världen just nu: Teatertunga Förhöret återuppfinner Nordic Noir

17 november, 2019
TVdags betygsätter tolkningarna

Bäst igen! Titiyo är årets största Så mycket bättre-behållning

16 november, 2019
Tips

Kolla här! Det blev ingen CD – det blev en dokumentär

12 november, 2019
Intresseklubben Antecknar #66

Nytt avsnitt av TVdags filmpodd: Poltergeist

12 november, 2019
BBC-premiär

Hårdkokt skotsk hit & run-rysare för rocknördar

11 november, 2019
Veckans streamingpremiärer

Premiärsammanfattning: Fem polare, flygpionjärer & Philip Pullman

11 november, 2019
Recension

Trevande start – men visst har Apple TV+ potential

11 november, 2019
Pop Culture Confidential

I veckans podd: Richard Lawson om streamingkriget

10 november, 2019

Sagt om oss

Gör som tusentals andra!

Följ oss på Twitter och gilla oss på Facebook!

Nästa artikel