Diskussion med spoilervarningar

Blod, svett & tårar – TVdags Mattias & Caroline hyllar Bloodline

Caroline: Kan vi prata om svett? Den självklara och konstanta birollsinnehavaren i Bloodline sedan avsnitt ett. Det står bara mer och mer klart för mig nu hur genialiskt det är att låta Bloodline utspela sig på en liten paradisö. Det har ju varit en underbar fond hela tiden, det vackra värdshuset dit folk flyr för att komma undan vardagen. Ön som rymmer både himmelska vrår och läskiga träsk. Men svetten, den som tränger folk och solen som driver folk till vansinne – bara i avsnitt tre är det en gäst som frågar om skillnaden mellan dålig solbränna och rent solsting – svetten är så mångbottnad.

Förlåt, jag kommer inte ifrån svetten. Ge den en Emmy! Det är så ofantligt bra att låta huvudrollsinnehavarna fullständigt drypa.

Caroline: Man ska väl säga något om handlingen också. Seriens tredje säsong kryper alltså under skinnet på syskonen Kevin, Meg och John och följer deras allt mer desperata försök att gå vidare efter mordet på Danny, nu också med ett nytt, färskt mord på samvetet och en rättegång som riktigt klämmer åt på flera ömma punkter. De försöker alla fly sin skuld på ett eller annat sätt, men ön är för liten och samvetet för stort. Att blanda in mamma hjälper inte, att famla efter hjälp hos öns störste fifflarkung orsakar bara ett större vågsvall av dåligheter. Länge och längre ned sjunker de medan lufttrycket bara blir lägre och lägre. Dagarna må vara pressande svettiga men om natten känns det som om det är stormvarning.

Mattias: Älskar att Bloodline-skaparna castat mysfarbrorn Beau Bridges som passivt aggressiv fifflarkung. Klassiskt grepp det där. Av en anledning – jag går i alla fall på det varje gång.

Caroline: Förlåt, jag kommer inte ifrån svetten. Ge den en Emmy! Det är så ofantligt bra att låta huvudrollsinnehavarna fullständigt drypa i tid och otid. Det är svårt att avgöra vilka droppar som orsakas av vädret och vilka som orsakas av det ständiga flåsandet i nacken av lagen, desperationen och samvetet. Kevin som alltid varit trions absolut svagaste länk, som tappar både humöret och disciplinen snabbare än någon kan säga »knarkspanare«, är ständigt dyblöt. Det spelar ingen roll om han hoppar ned i vattnet eller tar en dusch, han dryper hela tiden. Vad har hänt med hans bandana förresten, har man inte en sådan för att förhindra just svett att droppa ned i pannan? Har han gett upp allt så till den milda grad att han också gett upp sitt signum?

Mattias: Allt ser så blekt och glåmigt ut! Det är en av sakerna jag verkligen gillar med Bloodline –- i stället för att vrida på alla soliga reglage och låta det se ut som Hawaii 5-O eller Magnum så tonar man ned det. Trots att serien utspelar sig i Florida ser det lika mycket ut som Idaho. Eller typ Newcastle. Dagarna verkar knappt existera längre, allt är bara fult neonblekt nattljus och människor med, som du skriver, svetten sprutande ur varenda por. Eftersom de är så söndertrasade av stress och skuld.

Caroline: Det är ibland svårt att ta in hur imponerande bra man byggt upp känslan av desperation här. »Kan vi inte bara städa rent?«, kvider Kevin som förslag på hur man ska röja bevisen på att han över huvud taget varit inne i Marcos lägenhet, när hela lyan är kontaminerad med hans DNA.

Mattias: Kevin måste vara en av de mest fascinerande karaktärerna i en tv-serie på länge. Så hjälplös och oundvikligt fångad i sina ständiga felbeslut. Ett förvuxet barn, vilket understryks av hans permanenta t-shirt-och-shorts-uniform. En lillebror som alltid skyddats av resten av familjen och nu inte har en aning om hur han ska hantera någonting.

Caroline: Svett förändrar folk. Meg dricker sig full, blir glansig och får flottigt hår. Johns svarta kalufs blir lika blank som hans panna och kinder. När han kör av vägen och rakt på en krokodil är det en läskig påminnelse om att faran ständigt lurar runt hörnet. John drar. Orkar inte längre, känner att det är kört och den enda lilla miniatyr till möjlighet som finns ligger i att klippa alla band, fly till en strand där hans fotavtryck inte finns sedan tidigare och radera allt som var innan. Men den lösningen funkar ju sällan, inte nu heller. Inte heller för Meg som försöker samma knep. Dessutom är det svårt att radera minnet av att ha dödat sin egen bror, med bara händerna i Johns fall. Blod är svårt att tvätta bort. Att Dannys röst ekar mellan syskonens desperata tankar är logiskt, detta är hans hämnd.

Kevin måste vara en av de mest fascinerande karaktärerna i en tv-serie på länge. Så hjälplös och oundvikligt fångad i sina ständiga felbeslut. Ett förvuxet barn, vilket understryks av hans permanenta t-shirt-och-shorts-uniform.

Mattias: Det säger så klart extremt mycket om den enorma styrkan i Danny som karaktär (och Ben Mendelsohns fenomenala gestaltning av honom) att han fortfarande finns där som ett osynligt, men ändå märkligt närvarande, spöke i bakgrunden både för karaktärerna i serien och vi som tittar.

Caroline: Jag kan inte prisa honom nog. Hans äckligt kalkylerande och samtidigt så hjärtskärande balanserande mellan hunsad och dominerande. Mellan mobbare och mobbad. Krävande och kärlekstörstande. Han hade ett gott hjärta, det tror jag. Men att bli misshandlad så av sin familj, sviken av sina syskon. Det finns ingen djupare sorg. Och den sorgen kommer alltid vila över Rayburns. Nu kanske också i form av straff av lagen.

Mer om Bloodlines finalsäsong: Kjell Häglund skrev först detta, efter tre avsnitt, och senast det här efter att ha sett klart hela säsongen.

Alla säsonger av Bloodline finns på Netflix.

Just nu på TVdags

Söndagskrönikan med veckolistor

Bäst i tv-världen just nu: bristande kommunikation & nakna normperfekta kroppar i Normala människor

9 augusti, 2020
Söndagskrönikan med veckolistor

Bäst i tv-världen just nu: Blodet droppar i synd & skam-tyngda Miraklet

2 augusti, 2020
Podcast

Nytt avsnitt av Salong 3: The Swimmer (1968)

28 juli, 2020
Söndagskrönikan med veckolistor

Bäst i tv-världen just nu: Grow tar dansk crime-tv tillbaka till täten

26 juli, 2020
Söndagskrönikan med veckolistor

Bäst i tv-världen just nu: Michaela Coels mästerverk I May Destroy You

19 juli, 2020
Podcast

Nytt avsnitt av Salong 3: Little Fugitive (1953)

14 juli, 2020
Tips

Underbart dålig stämning när Ziwe gisslar kollegor om rasism

13 juli, 2020
Söndagskrönikan med veckolistor

Bäst i tv-världen just nu: Sandis skojdissningar av Gyles Brandreth i QI

12 juli, 2020
Tips

Damer i burar! Amy Sedaris i otippad hyllning av obskyr 60-talsrulle

7 juli, 2020
Söndagskrönikan med veckolista

Bäst i tv-världen just nu: Perry Mason-skådisguldet – Lithgow, Rhys & Maslany

5 juli, 2020
Streamingtips

Missa inte febriga »I May Destroy You« på HBO Nordic

2 juli, 2020
Tips

Office Hours med Tim Heidecker – kul & kaotisk karantänkultur

30 juni, 2020

Sagt om oss

Gör som tusentals andra!

Följ oss på Twitter och gilla oss på Facebook!

Nästa artikel