Kommentar

Bland palmer och korruption – TVdags kollar in säsong 2 av Agent Carter

Innehåller spoilers för Agent Carter, säsong 2 avsnitt 3, Better Angels.

Andra säsongen av Agent Carter har flyttat till Hollywood och det är roligt att se dem leka med ännu mer retro-glamour (Peggys klänningar!) och klassisk serietidnings-estetik (ett företag som heter Isodyne!) men också fortsätta utforska frågor om kön, klass, ras och (pseudo)vetenskap.

Första avsnittet började maffigt, med ett bankrån som blev ett bakhåll, men jag gillade inte riktigt tidshoppet och undanhållandet av information – hur har de båda parterna kommit dit? Är nålen en McGuffin, eller jätteviktig, eller både och?

Jag älskar att Whitney Frost får vara Marveluniversats Hedy Lamarr.

Det känns som att någon i produktionen inte riktigt kan bestämma sig om Jack Thompson är en fullständig douche eller inte, men det hade nog gått att tona ner hans snubbighet lite. Eller åtminstone matcha den bättre med förra säsongens mer rättframma version. Jag tror att det är tänkt att han ska få något slags redemption arc under säsongen, men han är lite för pappfigurig just nu för att det känns helt görbart.

Jag älskar att Whitney Frost får vara Marveluniversats Hedy Lamarr – filmstjärnan som uppfann frekvenshoppande. (Båda med pseudonymer.) Lamarr var dock inte ond, och råkade inte ut för några övernaturliga olyckor – vad vi vet.

Men »zero matter«, den märkliga onda materian som är navet för allt som händer, skrivs konsekvent som »antimateria«.

Manusförfattarna börjar bli varma i kläderna och flörta lite med publiken. Både små fånigheter som när Jarvis säger att han inte kan tänka sig något värre än att vara en kroppslös röst (vilket ju Jarvis är i Iron Man) eller skämtet om att en film baserad på en serieteckning är en gräslig idé, och när Whitney Frost får säga att kändisar är som vanligt folk, »We put our pearls on one strand at a time«.

Men vem är det som textar hos Netflix egentligen? Okej att i farten råka översätta »he's good« till »han mår bra« istället för »han är bra« det vill säga skicklig, särskilt när det handlar om någon som precis fått alla sina molekyler omvispade. Men »zero matter«, den märkliga onda materian som är navet för allt som händer, skrivs konsekvent som »antimateria«. Ett litet problem bara: Antimateria är ett faktiskt vetenskapligt begrepp som används i den icke-tecknade icke-filmade världen. Zero matter – nollmateria, ickemateria, o-materia, fan vet jag – är påhittat av Marvel. Yttepytteskillnad.

Agent Carter kommer på svenska Netflix på onsdagar.

Just nu på TVdags

Söndagskrönikan med veckolistor

Bäst i tv-världen just nu: Vardagen med Tunna blå linjen

28 februari, 2021
Linus Fremin tippar & betygsätter

Melodifestivalen 2021: Eric Saade gör en perfekt comeback

27 februari, 2021
Dokumentär

Så många magiska melodislingor i Bee Gees-dokun How Can You Mend a Broken Heart

27 februari, 2021
Kommentar

Relationsdramat Malcolm & Marie på Netflix – Rörande, enerverande & relevant

25 februari, 2021
Essä

Här är Ria Wägner – den första stora svenska tv-kändisen

23 februari, 2021
Söndagskrönikan med veckolistor

Bäst i tv-världen just nu: Alba August & Reco utklassar resten i Alla utom vi

21 februari, 2021
Linus Fremin tippar & betygsätter

Melodifestivalen 2021: Är det årets vinnare vi har här? JA!

20 februari, 2021
Premiär

Eldfesten! Ny poddserie med Tordyveln flyger i skymningen-känsla

19 februari, 2021
Söndagskrönikan med veckolista

Bäst i tv-världen just nu: Bright Eyes-duons The Stand-musik

14 februari, 2021
Linus Fremin tippar & betygsätter

Melodifestivalen 2021: Dotter är oslagbar – eller?

13 februari, 2021
Recension

Psycho Goreman är en »splattrig« 1980-talshyllning för hela familjen!

10 februari, 2021
Söndagskrönikan med veckolistor

Bäst i tv-världen just nu: WandaVision förnyar sitcomen

7 februari, 2021

Sagt om oss

Gör som tusentals andra!

Följ oss på Twitter och gilla oss på Facebook!

Nästa artikel