Veckans bästa på Netflix

Blackfish – en hjärtslitande djurrättsthriller

Blackfish hade premiär på Sundance förra året, och från och med i dag finns den lika hyllade som beklämmande och otäcka späckhuggardokumentären på svenska Netflix. Filmen visar på konsekvenserna av att hålla så enorma – upp till 12 ton! – och intelligenta djur i fångenskap i ofta alldeles för små bassänger. Främst handlar den om späckhuggaren Tilikum. Han fångades i början av 1980-talet, har därefter jobbat som attraktion och cirkusdjur på diverse akvarieparker i USA och har tre människoliv på sitt samvete.

Filmen tar avstamp i tränaren Dawn Francheaus död 2010, och arbetar sig sedan bakåt i tiden. Med hjälp av nyhetsklipp, gamla reklam- och träningsfilmer och nygjorda intervjuer med forskare och före detta tränare, lägger regissören Gabriela Cowperthwaite fram tunga indicier på att den här typen av dödliga incidenter - och andra våldsamma fall som haft lyckligare slut - inte är någon slump. De är mer eller mindre hämndaktioner utförda av djur som drivits in i galenskap. Det finns enligt filmen inga registrerade fall där späckhuggare i det vilda har dödat människor.

Filmens mest otäcka bilder: när en späckhuggare, helt långsamt och stilla, tar tag i sin tränares fot och drar ner honom gång på gång på gång under vattnet.

Blackfish är lika mycket en hjärtslitande djurrättsfilm som en thriller. Stämningen är dovt hotfull, Tilikum är en bomb på väg att smälla – samtidigt som akvarieparkerna mörkar sanningen för tränare, annan personal och allmänhet. Barn sätts på späckhuggarryggar, besökare klappar på jättedjuren, en oerfaren tränare håller på att halka ner i vattnet, späckhuggare kastar sig lite längre upp på bassängkanterna än vad som är helt behagligt. Publiken jublar och applåderar. På de guidade turerna ljugs det om hur gamla späckhuggare blir i frihet, och de anställda anger i stället hur gamla de vanligtvis blir i fångenskap. Berättar hur roligt Tilikum och hans kompisar tycker att det är att träna och uppträda. De ansvariga för akvarieparkerna får ett par av dödsfallen att låta som om de berott på oaktsamhet från tränarnas håll.

Filmens mest otäcka bilder: när en späckhuggare, helt långsamt och stilla, tar tag i sin tränares fot och drar ner honom gång på gång på gång under vattnet. Det ser så kyligt och beräknande ut, sadistiskt till och med, och tränarens lugn är gastkramande att se. Han vet att han inte får sprattla eller få panik. Han måste vara alldeles stilla, och andas ekonomiskt de korta stunder som späckhuggaren låter honom komma upp till ytan. Han klarar sig snudd på oskadd, till skillnad från andra tränare som får sina kroppar brutalt misshandlade eller totalt massakrerade.

En av de intervjuade är en man som för 40 år sedan själv var med om att fånga in en vild späckhuggare och separera den från sin mamma. Han är fortfarande märkbart tagen och ångerfull. När en späckhuggarhona utstöter aldrig tidigare registrerade ljud i desperation för att hennes unge förs ifrån henne går det nästan inte att titta mer.

SeaWorld har givetvis gått i taket, och har lagt stora pengar på att kampanja mot filmen och rädda sitt rykte genom att detaljerat och punkt för punkt berätta hur de anser att Cowperthwaite förfalskat och hårdvinklat. Och nej, Blackfish är helt klart inte en film där alla får komma till tals – men den är väldigt, väldigt övertygande. Det är svårt att tänka sig att många som ser den skulle ha lust att sätta sin fot på en akvariepark, eller någon annan djurpark, igen.

(Relaterat filmtips: Fantastiska Rust and Bone.)

Blackfish finns från och med i dag på Netflix.

Just nu på TVdags

Söndagskrönikan med veckolistor

Bäst i tv-världen just nu: Vardagen med Tunna blå linjen

28 februari, 2021
Linus Fremin tippar & betygsätter

Melodifestivalen 2021: Eric Saade gör en perfekt comeback

27 februari, 2021
Dokumentär

Så många magiska melodislingor i Bee Gees-dokun How Can You Mend a Broken Heart

27 februari, 2021
Kommentar

Relationsdramat Malcolm & Marie på Netflix – Rörande, enerverande & relevant

25 februari, 2021
Essä

Här är Ria Wägner – den första stora svenska tv-kändisen

23 februari, 2021
Söndagskrönikan med veckolistor

Bäst i tv-världen just nu: Alba August & Reco utklassar resten i Alla utom vi

21 februari, 2021
Linus Fremin tippar & betygsätter

Melodifestivalen 2021: Är det årets vinnare vi har här? JA!

20 februari, 2021
Premiär

Eldfesten! Ny poddserie med Tordyveln flyger i skymningen-känsla

19 februari, 2021
Söndagskrönikan med veckolista

Bäst i tv-världen just nu: Bright Eyes-duons The Stand-musik

14 februari, 2021
Linus Fremin tippar & betygsätter

Melodifestivalen 2021: Dotter är oslagbar – eller?

13 februari, 2021
Recension

Psycho Goreman är en »splattrig« 1980-talshyllning för hela familjen!

10 februari, 2021
Söndagskrönikan med veckolistor

Bäst i tv-världen just nu: WandaVision förnyar sitcomen

7 februari, 2021

Sagt om oss

Gör som tusentals andra!

Följ oss på Twitter och gilla oss på Facebook!

Nästa artikel