Recension

Premiär! John Wick missar målet – trots alla headshots

Betyg 2 av 5

»I once saw him kill three men in a bar… with a pencil – with a fucking pencil.«

Det var så det började 2014. Just då var det kanske svårt att tänka sig en fullt utblommad franchise. Men med John Wick: Chapter 3 – Parabellum är det exakt vad vi har. En fullt utblommad franchise. Vilket kanske är något att skryta med inom vissa kretsar, men det säger egentligen ingenting om hur bra dessa filmer är. Eller inte är.

Mycket har hänt sedan Michael Nyqvist underhöll med sin ryska gangster Viggo Tarasov i första John Wick-filmen. Då en rätt underhållande värld, med en perfekt castad Keanu Reeves i rollen som sörjande husse. Bra action, visserligen otrolig men ändå svängig och lagom dumkul. Jag gillade den, lika mycket som jag gillar första halvtimmen av Parabellum. Mer orkar inte jag.

Ett visst obehag sprider sig i magtrakten när John Wick skjutit sitt miljonte offer i huvudet på tio centimeters avstånd, obehaget har dock inte med våldet i sig att göra, utan en reflektionsmässig önskan om att vilja kunna känna något.

För vad som följer är nittio minuters eldstrider, halstatuerade telefonister, läder och hästsvansar. En total diskrepans gällandes coolhet och »coolhet«. Där ett yngre klientel ser en framtida klassiker, ser jag en film vars bäst före datum gick ut samma dag som Matrix hade premiär.

Visserligen är actionscenerna fenomenalt utförda, man skulle till och med kunna referera till dem som konst. Men när allt dras till sin spets så tappar de sin spänningsudd. Ingenting känns längre. Och det känns konstigt. Ett visst obehag sprider sig i magtrakten när John Wick skjutit sitt miljonte offer i huvudet på tio centimeters avstånd, obehaget har dock inte med våldet i sig att göra, utan en reflektionsmässig önskan om att vilja kunna känna något. Det är ett extremt tramsigt övervåld. Nästan demonstrativt provokativt. Som när John Wick i en scen långsamt punkterar en fiendes öga med kniv. Men inte ens det känns.

Man skulle lika gärna kunnat byta ut alla dessa vapen mot paintball-vapen. För ingenting är ju ändå på riktigt i denna låtsasvärld i låtsasvärlden. Visst, en viss typ av film lockar med verklighetsflykt, in i en annan verklighet. Men den verkligheten föredrar i alla fall jag bäst trovärdig, hur otrolig den än må vara utifrån ett icke-filmiskt perspektiv.

Egentligen är John Wick: Chapter 3 – Parabellum en perfekt film för den yngre publiken. Hade det inte varit för allt detta copy/paste-våld så hade jag gärna tagit med min elvaåring på det här.

John Wick: Chapter 3 – Parabellum har biopremiär i dag.

 

Just nu på TVdags

Söndagskrönikan med veckolistor

Bäst i tv-världen just nu: Blodet droppar i synd & skam-tyngda Miraklet

2 augusti, 2020
Podcast

Nytt avsnitt av Salong 3: The Swimmer (1968)

28 juli, 2020
Söndagskrönikan med veckolistor

Bäst i tv-världen just nu: Grow tar dansk crime-tv tillbaka till täten

26 juli, 2020
Söndagskrönikan med veckolistor

Bäst i tv-världen just nu: Michaela Coels mästerverk I May Destroy You

19 juli, 2020
Podcast

Nytt avsnitt av Salong 3: Little Fugitive (1953)

14 juli, 2020
Tips

Underbart dålig stämning när Ziwe gisslar kollegor om rasism

13 juli, 2020
Söndagskrönikan med veckolistor

Bäst i tv-världen just nu: Sandis skojdissningar av Gyles Brandreth i QI

12 juli, 2020
Tips

Damer i burar! Amy Sedaris i otippad hyllning av obskyr 60-talsrulle

7 juli, 2020
Söndagskrönikan med veckolista

Bäst i tv-världen just nu: Perry Mason-skådisguldet – Lithgow, Rhys & Maslany

5 juli, 2020
Streamingtips

Missa inte febriga »I May Destroy You« på HBO Nordic

2 juli, 2020
Tips

Office Hours med Tim Heidecker – kul & kaotisk karantänkultur

30 juni, 2020
Premiär

På HBO Nordic: Följ Michelle McNamaras Golden State Killer-jakt i I'll Be Gone in the Dark

29 juni, 2020

Sagt om oss

Gör som tusentals andra!

Följ oss på Twitter och gilla oss på Facebook!

Nästa artikel