Recension

Premiär! John Wick missar målet – trots alla headshots

Betyg 2 av 5

»I once saw him kill three men in a bar… with a pencil – with a fucking pencil.«

Det var så det började 2014. Just då var det kanske svårt att tänka sig en fullt utblommad franchise. Men med John Wick: Chapter 3 – Parabellum är det exakt vad vi har. En fullt utblommad franchise. Vilket kanske är något att skryta med inom vissa kretsar, men det säger egentligen ingenting om hur bra dessa filmer är. Eller inte är.

Mycket har hänt sedan Michael Nyqvist underhöll med sin ryska gangster Viggo Tarasov i första John Wick-filmen. Då en rätt underhållande värld, med en perfekt castad Keanu Reeves i rollen som sörjande husse. Bra action, visserligen otrolig men ändå svängig och lagom dumkul. Jag gillade den, lika mycket som jag gillar första halvtimmen av Parabellum. Mer orkar inte jag.

Ett visst obehag sprider sig i magtrakten när John Wick skjutit sitt miljonte offer i huvudet på tio centimeters avstånd, obehaget har dock inte med våldet i sig att göra, utan en reflektionsmässig önskan om att vilja kunna känna något.

För vad som följer är nittio minuters eldstrider, halstatuerade telefonister, läder och hästsvansar. En total diskrepans gällandes coolhet och »coolhet«. Där ett yngre klientel ser en framtida klassiker, ser jag en film vars bäst före datum gick ut samma dag som Matrix hade premiär.

Visserligen är actionscenerna fenomenalt utförda, man skulle till och med kunna referera till dem som konst. Men när allt dras till sin spets så tappar de sin spänningsudd. Ingenting känns längre. Och det känns konstigt. Ett visst obehag sprider sig i magtrakten när John Wick skjutit sitt miljonte offer i huvudet på tio centimeters avstånd, obehaget har dock inte med våldet i sig att göra, utan en reflektionsmässig önskan om att vilja kunna känna något. Det är ett extremt tramsigt övervåld. Nästan demonstrativt provokativt. Som när John Wick i en scen långsamt punkterar en fiendes öga med kniv. Men inte ens det känns.

Man skulle lika gärna kunnat byta ut alla dessa vapen mot paintball-vapen. För ingenting är ju ändå på riktigt i denna låtsasvärld i låtsasvärlden. Visst, en viss typ av film lockar med verklighetsflykt, in i en annan verklighet. Men den verkligheten föredrar i alla fall jag bäst trovärdig, hur otrolig den än må vara utifrån ett icke-filmiskt perspektiv.

Egentligen är John Wick: Chapter 3 – Parabellum en perfekt film för den yngre publiken. Hade det inte varit för allt detta copy/paste-våld så hade jag gärna tagit med min elvaåring på det här.

John Wick: Chapter 3 – Parabellum har biopremiär i dag.

 

Just nu på TVdags

Pop Culture Confidential

Veckans & förra veckans podd: Oscars-nomineringarna & tv-året 2020!

24 januari, 2020
Analys

Vem är Holly Gibney? TVdags reder ut kopplingarna mellan The Outsider & Mr Mercedes

21 januari, 2020
Nyhet

Äntligen besked: Disney+ kommer till Sverige i sommar

21 januari, 2020
Nyhet

Jaaa! Studio Ghiblis mysiga filmskatt samlad – Netflix visar (nästan) alla filmer

21 januari, 2020
Podcast

Filmdags! TVdags-podden från Stockholm filmdagar

20 januari, 2020
Premiär

HBO Nordic-premiär för Avenue 5 – en mardröm full med fniss

20 januari, 2020
Söndagskrönikan med veckolistor

Bäst i tv-världen just nu: IS-helvetet chockstarkt skildrat i SVT:s Kalifat

19 januari, 2020
Recension

HBO-premiär för ruggigt otäcka Stephen King-serien The Outsider

13 januari, 2020
Söndagskrönikan med veckolistor

Bäst i tv-världen just nu: Watchmen-soundtrackets magiska postpunk

12 januari, 2020
Tips

Grown Ups 3 – uppföljaren du inte visste att du ville se

8 januari, 2020
Att se-lista 2020

Bäst i tv-världen i år? Vi rankar våra största förväntningar

5 januari, 2020
Recension

Netflix-premiär för Sherlock-skaparnas lekfulla Dracula-tolkning

4 januari, 2020

Sagt om oss

Gör som tusentals andra!

Följ oss på Twitter och gilla oss på Facebook!

Nästa artikel