Recension

Biopremiär för Venom: visar stor potential – men inte förrän i slutet

Betyg 3 av 5

I dag har Venom biopremiär och det finns massvis att bita i när man ska gå igenom den här senaste Marvel-filmen, från hur karaktären kom till och skapades som en skurk i Spindelmannen, till de tidigare försöken att göra filmer om Venom, vad den här filmen gjort bra och dåligt, vad man kan spekulera om karaktärens framtid, och hur det ligger till med om filmen är en del av Marvel Cinematic Universe eller inte.

För mig har själva idén med en film om Venom helt separat från Spider-Man alltid känts fel – oförtjänt på ett sätt. Inte för att berättelserna alltid måste vara likadana i filmerna som i serietidningarna – vi har sett mer än tillräckligt med exempel på när duktiga filmmakare tar en bra idé från en serietidning och anpassar och förbättrar den för en nutida filmpublik, men Venoms ursprung är så kopplat till Spindelmannen och så mycket mer intressant än någon av karaktärens senare egna serietidningar att det känns onödigt och slarvigt att istället gå direkt till att göra honom till en generisk actionhjälte.

I serietidningarna är Venom en av få stora Spindelmannenskurkar som inte introducerades redan på sextiotalet. Om man bläddrar igenom numren av The Amazing Spider-Man från mitten av 1960-talet så hittar man skurkar som Chameleon, Vulture, Doctor Octopus, Sandman, Lizard, Electro, Mysterio, Green Goblin, Scorpion, Rhino, Shocker – ja, alla skurkarna som använts i de olika Spider-Man-filmerna. Venom å andra sidan dök upp först på sent 1980-tal som resultatet av en flera år lång berättelse. Det var 1984, i slutet av serien Secret Wars där en allsmäktig utomjording kidnappade alla jordens bästa hjältar och skurkar och tvingade dem slåss mot varandra på en främmande planet, som Peter Parker hittade en ny, svart Spindelmannendräkt. Att seriefigurer titt som tätt får nya dräkter för att tidningarna ska kännas nya och annorlunda är ingenting ovanligt, men Spider-Mans svarta dräkt var speciell… Peter insåg allteftersom att dräkten var en levande organism – en utomjordisk symbiot som han inte hade full kontroll över. Det hela ledde till en kamp mellan Peter och symbioten, och ett tag efter att han lyckats göra sig av med den så visade det sig att den hittat en ny mänsklig värdkropp, Eddie Brock. Eddie hatade Peter Parker som sabbat hans karriär som fotograf på Daily Bugle och symbioten hatade Peter för att han förkastat den, och fyra år efter att Peter hittat den utomjordiska dräkten så introducerade Marvel den nya skurken Venom.

amazing spider man 258
I Amazing Spider-Man #258 när Peter lämnade symbiot-dräkten hos Reed Richards för analys fick han låna en gammal Fantastiska fyran-dräkt och en papperspåse att ha på sig på vägen hem.

Venom var alltså skapad som den perfekta ärkefienden för Spindelmannen, med samma krafter och med en design som helt och hållet kom från Spideys svarta dräkt. Han var en ond version av Spindelmannen, större och starkare, läskig eftersom han var en brutal psykopat och alltid hade det där äckliga leendet. Venom blev snabbt så populär att Marvel började ge honom lite djup så att han kunde bli en antihjälte och gav honom sina egna tidningar. Så det är ju sedan länge bevisat att karaktären har egna ben att stå på, men det känns som att man missar något när man bara hoppar rakt in i att Eddie Brock är en jätteschysst kille, han blir till Venom och är nu en superhjälte med fräck attityd.

venom1
Venom i Amazing Spider-Man #317.

Redan i slutet av 1990-talet var en Venom-film på gång, flera år innan Sam Raimis Spider-Man kom ut. Det var David Goyer, som runt den tiden skrev manus till tidiga Marvel-filmerna Blade och den mer obskyra Nick Fury: Agent of Shield där David Hasselhoff spelade Nick Fury, som skulle skriva manuset. Tydligen ska vår egen Dolph Lundgren ha förväntats spela Eddie Brock i filmen, och även om den säkerligen skulle varit riktigt dålig så kan man inte säga annat än att Dolph på den tiden såg ut exakt som kroppsbyggaren Eddie Brock från serietidningarna.

Den blev förstås inte av, och istället var det inte förrän 2007 som vi fick se Venom på film, då Topher Grace spelade Eddie Brock i Sam Raimis röriga Spider-Man 3. Att se taniga Eric Foreman från That '70s Show som den traditionellt enorma och hotfulla Eddie Brock levde inte direkt upp till förväntningarna hos fans av serietidningarna och den tecknade tv-serien. Precis som Brock var filmens version av Venom inte tillräckligt tuff och läskig, och de pinsamma scenerna när Peter Parker blir emo och dansar ner för gatan som följd av att han fått symbioten är så otroligt fånigt att jag skäms bara jag tänker på det.

Trots att många inte var så förtjusta i versionen av Venom som Spider-Man 3 bjöd på så hade Sony planer på att göra en spin-off med karaktären. Ett manus skrevs och Gary Ross (Pleasantville, Seabiscuit) skulle regissera, men filmen blev aldrig av eftersom studion la ner sina planer för Spider-Man 4 och bestämde sig för att göra en reboot istället. Nya planer för en Venom-film började smidas redan innan The Amazing Spider-Man haft premiär. Sony skulle göra spin-off-filmer med Venom, skurkgänget Sinister Six, Spindelmannens kompis Black Cat, framtidsversionen Spider-Man 2099, och sen göra en stor film där allihop träffas och slåss mot Venoms avkomma Carnage – självklart ett försök att efterapa Marvels framgång med Avengers-filmerna och det ständigt växande Marvel Cinematic Universe. När The Amazing Spider-Man 2 inte gjorde så bra ifrån sig så blev alla dessa planer slopade.

Sony planerade istället att göra en helt ny Spider-Man-trilogi, och det var här de kom till en överenskommelse med Marvel Studios som gick ut på att Spindelmannen skulle få vara med i MCU. Allt var toppen, Spider-Man: Homecoming var karaktärens bästa film hittills, men vad är detta – Sony fortsatte med nya planer för en Venom-film som var helt separat från Spider-Man: Homecoming och Marvel Cinematic Universe? De var envisa med att få fart på sin egen värld av Marvel-filmer, som MCU-chefen Kevin Feige har sagt inte är en del av deras universum, men som Sony-producenten Amy Pascal har sagt är tänkta som att de utspelar sig i samma värld. Sony vill såklart att deras filmer ska räknas med i det delade universumet eftersom de då kan åka snålskjuts på Marvels enorma framgång, då det ger MCU-fans anledning att gå och se Sonys filmer som kanske annars inte är av lika stort intresse. För Marvels del, eftersom de inte varit med och skapat den här Venom-filmen, så kan de lika gärna säga att den inte är en del av deras universum, och sen om de verkligen skulle gilla filmen och karaktären så kan de inkludera dem i framtiden. Så hur är Venom då? Är den på samma nivå som filmerna i MCU?

venom2
Tom Hardys skådespel är det ingenting fel på, det är manuset som borde varit bättre.

Jag var väldigt skeptisk och inte särskilt intresserad av Venom under filmens produktion, men efter att ha förberett mig på att gå och se den var jag riktigt peppad. Kort sagt levde den inte upp till mina nyfunna förväntningar. Tom Hardy spelar en Eddie Brock som verkligen inte är lika fånig så Topher Graces version, men som ändå känns överdrivet snäll. Brock är här en seriös reporter med sitt eget tv-program, där han med sin grävande journalistik målas som en hjälte och kämpe mot orättvisor. Han är den schysstaste, mest hyvens kille man kan tänka sig, och det enda fel han gör som leder till att han förlorar allt är att han är för god och inte kan hålla sig från att anklaga antagonisten för hemska brott under en intervju. Hardy är jättebra i filmen, han och alla andra skådespelare gör väldigt bra ifrån sig, men huvudkaraktären, såväl som handlingen och det mesta i filmen, saknar någonting det där lilla extra som MCU-filmerna har.. Det är helt enkelt inte särskilt intressant, och om det inte hade varit för de snygga specialeffekterna hade man lätt kunnat tro att filmen gjorts för femton år sen, för det känns verkligen mer som superhjältefilmerna från den tiden än som en film som ska passa in i Marvel Cinematic Universe.

»This story is scary, intense and funny as hell. Feels tough, dark, yet light and optimistic, and breaks through the clutter of superhero movies with a unique story.« – Avi Arad

Det är förbryllande att läsa citatet ovan från 70-åriga Avi Arad som producerat de flesta Marvel-filmer som någonsin gjorts som inte är en del av MCU. Venom bjuder nämligen inte på någonting unikt eller särskilt kreativt i sin berättelse eller i utförandet. Läskig är den inte. Jag vet inte varför de bestämde sig för att inte göra den barnförbjuden – den har femtonårsgräns i Sverige och s.k. PG-13 i USA. Kanske är Sony rädda att familjevänliga Marvel inte skulle välkomna Venom i MCU om han är för våldsam, men det känns lite för tamt när de hela tiden snackar om att bita av folks huvuden men när det bara händer utanför skärmen. Det tar mer än halva filmen innan vi verkligen får se Eddie Brock förvandlas till Venom, och det blir inte mycket roligare efter det. Hur kul är det egentligen att se Venom kasta runt ett dussin poliser i ett rökigt rum? Eller en biljakt upp och ner för San Franciscos backar – exakt samma sak som väldigt nyligen gjordes i Ant-Man and The Wasp, bara det att de gjorde det med mer kreativitet och finurlighet.

Jenny Slate and Riz Ahmed star in VENOM
Jenny Slate och Riz Ahmed i Venom.

Riz Ahmed spelar Carlton Drake, en slags Elon Musk-figur som skickar raketer ut i rymden, men som i hemlighet även håller på med massor av hemskheter och som verkar lida av total och komplett avsaknad av empati. Jag älskar när skurkar är rakt igenom onda så att man verkligen kan hata dem utan att behöva tycka synd om dem eller sympatisera med vad de försöker göra, men i det här fallet är Drake bara en dåligt karaktär. Han känns inte logisk och har inte direkt någon personlighet. Den bästa rollen är kanske Dr. Dora Skirth som spelas av Jenny Slate, bäst känd för sina komiska roller. Hon är en forskare som jobbar för Drake och hennes roll i berättelsen är faktiskt spännande och mer intressant än Eddie Brocks innan han väl får symbioten.

Regissören Ruben Fleischer har sagt att han inte ville att filmen skulle påminna om MCU-filmernas lättsamma ton eller DC-filmernas dystra ton. Istället blir det någon slags blandning och resultatet är den där tidigt-2000-tal-action-film-tonen som jag nämnde tidigare. Filmen försöker vara rolig, men de flesta skämten faller platt. Det är talande när ett av skämten som lockade flest skratt från publiken i salongen var när Venom kallar Eddie Brock för »pussy« för att han väljer att ta hissen ner istället för att hoppa ut genom fönstret på en skyskrapa. För i den här versionen pratar Eddie och Venom med varandra. De delar kropp och är inte alltid överens om vad de ska göra. Det är en klassisk dynamik som jag inte riktigt minns från serietidningarna men som känns som ett logiskt val så här på film. Eddie är god och vill inte skada några oskyldiga medan Venom är den oförskämda djävulen på hans axel som vill äta folks hjärnor. Det finns mycket humor att hämta ur den relationen, men ofta känns det inte som att de fått till det helt rätt när vi seriöst har en scen där Venom ger Eddie Brock kärleksråd, och det är nästan så att man när som helst förväntar sig att de ska brista ut i sång och sjunga Quirrell och Voldemorts låt Different as Can Be från A Very Potter Musical.

Där i slutet ger de smakprov på hur karaktären kan fungera när det inte längre är en origin story vi har att göra med.

Enda fram till slutstriden kände jag att det nog räcker så här – att det inte riktigt finns någon vits med att ta med karaktären i MCU eller göra uppföljare till filmen för att det inte finns så mycket mer att säga. Filmen har dock flera scener till efter berättelsens klimax och jag måste erkänna att det var där filmen övertalade mig att deras version av Venom inte var så tokig. Där i slutet ger de smakprov på hur karaktären kan fungera när det inte längre är en origin story vi har att göra med och det känns som att de hittar en balans i relationen mellan Eddie och Venom. Scenen efter första uppsättningen eftertexter är också riktigt grym och bygger upp massor av potential för en uppföljare. Jag kan fortfarande knappt fatta vilken skruvad scen det är – en riktig pärla för seriefans. Om man väntar på ytterligare tio minuters eftertexter så får man även se en förhandstitt på den tecknade filmen Spider-Man: Into the Spider-Verse som har premiär i december. Man kan hellre kolla på den nya trailern här istället för att slösa 15 minuter i biosalongen för att få se en scen från filmen utan sammanhang. Den ser annars riktigt kul ut!

I slutändan lyckades filmen alltså övertyga mig och jag ger tummen upp för att låta Venom komma och leka i MCU. Jag vill se honom möta Tom Hollands Spidey och teama upp med Jon Bernthals Punisher. Men det ändrar inte det faktum att Venom är en stereotypisk actionfilm som inte bjuder på tillräckligt med kul för att man ska känna sig engagerad. Själva Venom är riktigt snygg, men manuset är helt enkelt inte bra. Enligt Rotten Tomatoes har just nu bara 30% av kritiker gillat filmen, vilket inte är så roligt… Frågan är om Marvel kommer kunna se förbi den dåliga kritiken och se karaktärens framtida potential, eller om de kommer fortsätta låtsas som att den här filmen inte existerar. Det återstår väl att se hur mycket pengar Venom drar in, men förhoppningsvis kan Sony äntligen lära sig en läxa och ge kreativ kontroll till Marvel när det gäller alla deras seriefigurer, samtidigt som Venom kan få bli en del av Marvel Cinematic Universe.

Venom har biopremiär i dag.

Just nu på TVdags

Pop Culture Confidential

I veckans podd: svenske succé-filmfotografen Linus Sandgren

20 oktober, 2018
Recension

Daredevils nya skurk gör tredje säsongen fantastisk trots en långsam start

19 oktober, 2018
Kommentar

I Bonde söker fru: bonniga bönder, en lookalike & kärlekssnyftande Lindorff

17 oktober, 2018
Streamingtips

Muppdiggare, kolla in Christine McConnells skräckdelikatesser

17 oktober, 2018
Premiärrecension

Filmisk kvalitet men ytligt tempo i nya Kristina Ohlsson-noir-deckaren Sthlm Rekviem

17 oktober, 2018
Gruppdiskussion

The Walking Dead-cirkeln om Bernard Butler, Mother Goose & prällesex

16 oktober, 2018
Kommentar

Nu på HBO Nordic – estetiskt & aptitligt fluff i A Discovery of Witches

16 oktober, 2018
Nyhet

Dracula ska bli Netflix-serie i händerna på Sherlock-skaparna

15 oktober, 2018
Recension

Lena Dunhams-serien Camping är inte helt oäven – både parodisk & småskruvad

15 oktober, 2018
Nyhet

Wu-Tang Clan blir dramaserie

15 oktober, 2018
Söndagskrönikan med veckolistor

Bäst i tv-världen just nu: Nationalism en perversion av patriotism – Madam Secretary tuffar till tonen

14 oktober, 2018
Nyhet

Dystert besked – Netflix lägger ner Iron Fist

13 oktober, 2018

Sagt om oss

Gör som tusentals andra!

Följ oss på Twitter och gilla oss på Facebook!

Nästa artikel