Beck – Utom rimligt tvivel är en klassisk Beck-story med schysst twist

Josef och Oskar gör av en slump gör ett makabert fynd i ett bilbagage och hamnar i ett kort intensivt gisslandrama med olyckligt slut. Bilfyndet leder utredningen vidare. Jag gillar inte den här formen av kriminledningar, att poliserna av en slump ramlar in i brottet. Det är ett slappt sätt att skapa en historia och enkel metod för att få poliserna emotionellt inblandade. De ska gå till psykolog, det blir internutredning, någon blir avstängd och konflikten är igång. En konflikt som så klart påverkar polisutredningen. Twisten på slutet är filmens höjdpunkt. Jag lyckades i varje fall inte knäcka den på förhand.

Innan vi når fram till lösningen hinner man beta av både den ena och den andra storslagna teorin innan lösningen nås, som visar sig ligga en bit ifrån de första hypoteserna. Jag gillar den strukturen.

Josef är så klart konflikten. Han är en katt bland hermelinerna. Han är tuff, hård, rakt på sak och en konflikthärd. Beck-universumet behöver en som ständigt rör om, engagerar och inte är omtyckt av alla. Steinar är redan bortglömd. Josef borde skrivits in redan när Gunvald försvann. Det här är en rollfigur i rätt riktning. Beck behöver karismatiska rollfigurer som går att utveckla. Svårt för manusförfattarna att hitta på något spännande om Oskar, som är en rätt träig figur. Beck, som står utanför utredningen i den här filmen, är själv i det snaraste en bifigur. Jag tror man vill skriva ut honom, men är det möjligt? Måste man behålla Beck? Kommer man slå in på aktuell trend  och göra historier på den unge Beck?

De två viktigaste ingredienserna i en Beck-film är en intern konflikt och en twist på slutet. Dagens premiär Beck – Utom rimligt tvivel innehåller båda. Dock går man lite över gränsen på slutet och tänjer på Beck-formatet, men mer om det nedan. Den förra filmen var en tafflig klyscha, men introduktionen av den nye polisen Josef gav lite förväntningar. En viktig ingrediens är också en grubblande knepig polis med problem. Det finns det nu.

En Beck-filmen går ofta ut på att brottets lösning inte är det poliserna först tror utan ligger istället lite närmare de inblandade. Ofta är sanningen något mindre, inte lika storslaget eller makabert. En utredning om terroristbrott leder till ett svartsjukedrama eller en misstänkt uppgörelse i undre världen visar sig i stället vara något annat. De här poliserna gillar att slå på stora trumman innan de hittat lösningen. Beck – Utom rimligt tvivel har det temat, innan vi når fram till lösningen hinner man beta av både den ena och den andra storslagna teorin innan lösningen nås, som visar sig ligga en bit ifrån de första hypoteserna. Jag gillar den strukturen. Utredningen ska famla i mörkret innan man hittar en lösningen. Poliserna får inte vara felfria, misstag måste begås. I den här filmen görs ett gigantiskt misstag tidigt i historien.

Manusförfattarna har frångått en princip här och går över gränsen på slutet. Den här historien slutar med en cliffhanger. Så får man inte göra. Beckfilmerna ska kunna stå självständiga, att nu vänta till i vår på vad som hände på slutet är så klart hopplöst.

Beck – Utom rimligt tvivel har premiär på C More idag.