Recension

Baz Luhrmann fläskar på i ojämna Netflix-serien The Get Down

Ezekiel och Mylene – möjligen de två huvudpersonerna i Baz Luhrmanns myllrande persongalleri i Netflixserien The Get Down – har svårt att hitta fram till varandra. Trots, eller kanske på grund av, att de känner väldigt mycket för varandra så har de, som de två vilsna pressade tonåringar de är, väldigt svårt att uttrycka vad de egentligen känner.

The Get Down känns väldigt länge som en typiskt Luhrmannskt postmodern musikal – utan egentliga musikalnummer.

Men så står de där på en klubb de båda har smusslat sig in på, i en danstävling där Ezekiel äntligen har tagit initiativet och gör sitt bästa för att de unga tu ska vinna. Försiktigt, ömsint och lite ungdomligt valhänt snurrar de runt på dansgolvet.

Vem som helst med ett någorlunda varmblodigt hjärta i kroppen ser så klart att under de motstridiga känslorna och allt osäkert positionerande finns något djupare och finare.

960

Tyvärr – och det är det stora problemet med den här skildringen av hur hiphopen föds i det sena 70-talets Bronx – räcker inte det. Efter ett par varv från Ezekiel och Mylene på dansgolvet känner sig discjockeyn, och indirekt självklart också Luhrmann och de andra serieskaparna, tvungna att i mikrofonen påpeka att dansparet är själva definitionen av »sweet pure love«. Jo. Tack. Vi. Hade. Fattat. Det. Redan. En del av den tänkta magin i scenen pyser ut där.

Man måste rent generellt ha en ganska förlåtande inställning till Baz Luhrmanns användande av STORA BOKSTÄVER för att ha någon större behållning av australierns skildring av hiphopens första staplande steg i Bronx. Det finns möjligen något kittlande, det är väl så Netflix tänkt sig det, i att just Luhrmann – med sitt slicka formspråk och lutning åt det (överdrivet) sentimentala – tar sig an hiphopen med dess ständiga jakt på autenticitet och rå realism, att det ska uppstå något slags spännande kontrast där, men inledningsvis gifter det sig inte alls.

The Get Down känns väldigt länge som en typiskt Luhrmannskt postmodern musikal – utan egentliga musikalnummer. Inledningsvis går alla karaktärer från kids-med-hiphopdrömmar till vuxna-med-lokalpolitikerdrömmar och mer eller mindre destruktivt beteende omkring och ser ut som att de väntar på att få bryta ut i ett sångnummer som ska förklara hur de känner innerst inne, utan att de gör det mer än vid några få diegetiska tillfällen. Så långt är serien typ West Side Story med samma stora känslor målade med bred pensel, men med Pumaspons och crossfaders. Med tiden märker jag att det också är då jag tycker The Get Down ändå fungerar och engagerar: när det är ett lite pompöst och lökigt tonårsmelodram som bara råkar utspela sig i hiphopmiljö.

Som skildring av en framväxande musikgenre och subkultur är serien däremot rätt intetsägande. Trots att Luhrmann fått hjälp av minst sagt dugligt folk som Nas, Nelson George och Grandmaster Flash så hamnar han väldigt ofta i det söndertuggade. Tanken var möjligen att Luhrmann, med sitt uppenbara outsiderperspektiv, skulle kunna hitta nya infallsvinklar på en musikalisk genres födelsestory som vid det här laget är ganska väldokumenterad, men effekten är snarare den exakt motsatta.

The Get Down finns att se på Netflix.

Just nu på TVdags

Söndagskrönikan med veckolistor

Bäst i tv-världen just nu: Kate Mara som sexförbrytare i »A Teacher«

22 november, 2020
Recension

Saint Maud borde helgonförklaras – eller åtminstone kultförklaras

20 november, 2020
Säsongspremiär

Dags för 1980-talet när The Crown är tillbaka på Netflix

15 november, 2020
Söndagskrönikan med veckolista

Bäst i tv-världen just nu: Kjellman & Brynolfsson i »Kärlek & anarki«

15 november, 2020
Söndagskrönikan med veckolistor

Bäst i tv-världen just nu: hockey-hatkärleken i »Björnstad«

8 november, 2020
Recension

Beck – undercover: en medioker krimstory men med nya pusselbitar i Beck-universumet

6 november, 2020
Streamingtips

Äntligen! Nu finns Cityakuten på C More

2 november, 2020
Söndagskrönikan med veckolistor

Bäst i tv-världen just nu: »Ministern« på SVT är ett unikum

1 november, 2020
Recension

Nu på Viaplay! Josephine Bornebusch jobbiga & välspelade social distansering-drama Orca

30 oktober, 2020
Intresseklubben Antecknar #75

Nytt avsnitt av TVdags filmpodd: Lifeforce

29 oktober, 2020
Recension

HBO Nordic-premiär för The Undoing – Kidman & Grant i välgjord men grund whodunnit

26 oktober, 2020
Söndagskrönikan med veckolistor

Bäst i tv-världen just nu: Genial svensk tv-humor i »Premiärdatum oklart«

25 oktober, 2020

Sagt om oss

Gör som tusentals andra!

Följ oss på Twitter och gilla oss på Facebook!

Nästa artikel