Söndagskrönikan med veckolistor

Bäst i tv-världen just nu: Tortyrporr & rasism i kontroversiella Them

Betyg 5 av 5

Little Marvins serie Them, som nyligen hade premiär på Amazon Prime, har inte haft det lätt. Serien har kritiserats för att kopiera den stil och ton som Jordan Peele närmast tagit patent på. Men kanske ännu värre, Them har även anklagats för att verka kontraproduktivt. Det vill säga, dess budskap om rasismens virusartade grepp om ett land går att tolka som rasistiskt i sig. Vidare så har den kritiserats för att vara överdrivet våldsam. »Them is pure degragation porn« inleder till exempel Vultures recension av serien. Recensenten fortsätter sedan med: »I am comfortable calling it one of the most anti-Black pieces of pop culture I've seen in the last few years.« Uppförsbacke minst sagt.

Till ytan sett är Them en skräckserie som utspelar sig i 1950-talets soliga Los Angeles. Men solen är en chimär, eller ett hån och världen är ett hotfullt odjur. I alla för för familjen Emory, som, liksom många andra afroamerikaner i 50-talets USA, flyttat från North Carolina i hopp om ett bättre liv. Familjen flyttar som ensam svart familj in i ett kritvitt, kulissartat, område och med ens börjar hatet sippra ut. Även detta har vi sett förut. Hur ett främmande element hotar tryggheten och gemenskapen. Det som är udda blir skrämmande, det är främlingsfientlighet dragen till sin spets. Fast egentligen ännu värre, då Them inte nöjer sig med stirrande blickar från omgivningens snäva världsbilder. Det är inte bara nuet som hotar Emorys, utan århundraden av förtryck. Fjättrade av sin samtid, men även vetskapen om det förflutna i kontrast till det vita områdets ignorans, rädsla och hat matar den krutdurk som vi hela tiden vet kommer explodera. Här uti ligger ångesten. Som tittare vet man att det kommer gå riktigt, riktigt illa. Vad man däremot inte vet är hur illa…

Till ytan sett är Them en skräckserie som utspelar sig i 50-talets soliga Los Angeles. Men solen är en chimär, eller ett hån och världen är ett hotfullt odjur.

Hur gestaltar man rasism på film/tv? Hur den vanligtvis gestaltas finns det många exempel på. Frågan man borde ställa är kanske: Hur bör man gestalta rasism på film, så att de som tittar inte bara förstår ordets innebörd, utan känner det? Det finns nog inget helgjutet svar. Men Them ger oss sitt. Med vrede, frenesi, barbari, sadism och förståelse, försöker seriens skapare att bryta ner rasismens motor i små delar. Är det för mycket? För mig är det svårt att svara på. Det enda jag vet efter att ha sett serien i ett enda långt race, är att jag tror mig kunna känna förtryck. Them är som en slags simulator. Den simulerar känslan av hot och hat. Som simulator sett har jag aldrig varit med om något liknande. Lovecraft Country var inne på samma spår, men valde i slutänden ett annat. Även Them spretar i berättandet, bitvis blir det lite för »skräckigt«, mörka källare och demoner. Visst det är en symbolik som oftast överröstar skräcken, men man hade kunnat korta en del. Å andra sidan så hade det inneburit ett kortande av visuell perfektion.

För i Them är det hela tiden något som skevar. Kameran roterar, musiken förvrängs och ansikten är sällan utan mask. En groteskt skruvad verklighet, hämtad från vår historias stora trauma-bank. Det är så att man blir åksjuk.

Det gungande fotot och kontrasten mellan lyxig produktion, fasansfullt våld och ren och skär skräck är kanske inte nyskapande men extremt väl exekverat. Och den, serien, vilar aldrig. Här finns inga lättsamma avsnitt. Även om serien når något slags svart klimax i och med djupet i avsnitt fem, så är resterande avsnitt ringar på vattnet. På många sätt en avskyvärd serie, på många sätt en skakande upplevelse. En svart mässa som förbannar publiken.

Det är inte lätt att recensera Them. Visuellt sett påminner den om Jordan Peeles Us, innehållsmässigt sett däremot lutar serien mer åt Lars von Triers mer katarsiska filmer. Lars von Trier vars misogyna stämpel mer börjat likna en självåsamkad brännmärkning. På samma sätt som Trier prövade Björk i Dancer in the Dark – Emily Watson i Breaking the Waves, Charlotte Gainsbourg i Antichrist – prövas nämligen den svarta familjen i Them. Ingen nåd visas.

Eli Roth som med Hostel myntade termen Torture Porn har med Them mött sin överman.

Blomdahls topp-5

  1. Them (Amazon Prime)
  2. Snabba Cash (Netflix)
  3. Snowfall (HBO Nordic)
  4. Mayans (HBO Nordic)
  5. Knutby: I blind tro (HBO Nordic)

Kjells topp-10

  1. Snabba cash (Netflix)
  2. Breeders (HBO Nordic)
  3. Snöänglar (SVT)
  4. City on a Hill (HBO Nordic)
  5. Line of Duty (BBC)
  6. Knutby: I blind tro (HBO Nordic)
  7. Av hela mitt hjärta (Yle/SVT)
  8. Everyone Is Doing Great (Paramount+)
  9. Charlotta x 8 (SVT Play)
  10. Trevlig helg (SVT Play)

 

 

Just nu på TVdags

Nyhet

Ursäkta röran, TVdags bygger om!

19 maj, 2021
Söndagskrönikan med veckolistor

Bäst i tv-världen just nu: Line of Duty-sträckkollen på SVT Play

16 maj, 2021
Söndagskrönikan med veckolistor

Bäst i tv-världen just nu: Kevin Bacon & 1990-talskänslan i City on a Hill

9 maj, 2021
Söndagskrönikan med veckolistor

Bäst i tv-världen just nu: The Handmaid's Tale reser sig igen

2 maj, 2021
Intresseklubben Antecknar #79

Nytt avsnitt av TVdags filmpodd: Terminator-sviten

1 maj, 2021
Söndagskrönikan med veckolistor

Bäst i tv-världen just nu: Svärfar svävar fritt i Tumba-dokun

25 april, 2021
Söndagskrönikan med veckolistor

Bäst i tv-världen just nu: Tortyrporr & rasism i kontroversiella Them

18 april, 2021
Söndagskrönikan med veckolistor

Bäst i tv-världen just nu: Avancerade soc-thrillern Snöänglar

11 april, 2021
Söndagskrönikan med veckolista

Bäst i tv-världen just nu: Brittisk deppattack med Line of Duty & Unforgotten

4 april, 2021
Recension

Bert ligger kanske inte rätt i tiden – men han är fortfarande kul

1 april, 2021
Sverigepremiärer

Paramount+: Two Weeks to Live är bra – Everyone Is Doing Great är bättre

29 mars, 2021
Nyhet

Dags för Paramount+ att dra igång – men Apple får förtur

24 mars, 2021

Sagt om oss

Gör som tusentals andra!

Följ oss på Twitter och gilla oss på Facebook!

Nästa artikel