Söndagskrönikan med veckolista

Bäst i tv-världen just nu: Mästerliga & modiga Dispatches from Elsewhere

Betyg 4 av 5

Tv-kritik är inte som andra kulturkritikformer. En tv-kritiker skriver oftast bara om några få tidiga avsnitt av varje ny serie. När recensionsjobbet är gjort går hen vidare till andra nya serier, att täcka snarare än upptäcka. Och när detta sker hos en majoritet av tv-kritiker världen över och flertalet serier därmed rätt snabbt hamnar i kritikerskugga (inte minst många långvariga serier som i kritikerögon reduceras till statiska »tittarsuccéer«) ackumuleras inom tv-kritiken en blodfattighet och brist på förståelse för tv-serien som organisk livscykel. En alternativ verklighet uppstår där kritiker fortsätter att odla sina förtida bedömningar som objektiva sanningar. Som om litteraturkritiker bara hade recenserat de tre första kapitlen av alla böcker och sedan byggt en litteraturkanon på det.

Tv-serier kan vara så oändligt mycket mer än en premiss, i det här fallet inspirerad av ett alternate reality-lajv i San Francisco för tio år sedan, och ett första stapplande avsnitt, som man efterhand inser var mer helgjutet än man först trodde.

Jag dras själv med det här problemet men är plågsamt medveten om det och försöker kämpa emot. Om jag tidigt skriver om en serie men sedan överger den försöker jag åtminstone avhålla mig från att återanvända mina åsikter om de första avsnitten i senare skeden. Därför har ni aldrig sett mig skriva om, säg, en TVdags-favorit som Person of Interest. Mina formuleringar om säsong 1 är vatten värda i jämförelse med Björns kontinuerligt växande kärlek till en serie med en storslagen story arc och banalare procedural-element – där jag, som övergav serien mitt i första säsongen, aldrig hann låta just den formeln sjunka in i mig som en kvalitet. I stället dömde jag ut hela serien för det banala – som Björn i stället började se det där organiska, cykliska växa i. En förståelse för en serie, en kritikers expertis, måste kultiveras fram.

Som jag ser det är det bara i USA tv-kritiken uppnått en kulturell mognad jämförbar med andra konstformer. Även om samma ytliga premiärrecensensionssjuka givetvis förekommer även där är den kompletterad och underbyggd av en redan stark modern tradition av att låta kritiker fördjupa sig i och över tid närbevaka seriers livscykler. Vi har inget sådant i Sverige, bortsett från enstaka undantag, som exempelvis min TVdags-kollega Tora Liliedahls exceptionella djupdykningar i Callie Khouris Nashville, eller hur vi på TVdags i undantagsfall kört till exempel Game of Thrones-recaps eller en The Walking Dead-cirkel. Själv har jag nog inte varit i närheten av något liknande sedan jag var besatt av House och Boston Legal på 00-talet.

I dag är TVdags tyvärr inget uttryck för hur jag önskar att en modern tv-kritik-sajt borde vara. Vi har varken orken eller resurserna, lika lite som någon annan i Sverige. I stället konsumerar och recenserar vi tv som nästan alla andra numera – lite lätt planlöst, på känn och inspiration, rätt handfallna (inte minst personellt) inför det extrema utbudet.

Detta gäller även P1 Kulturs allt vassare tv-kritik. Men där finns också ansatser till något mer. Roger Wilson har de senaste veckorna kört en underbart djupdykande »tv-cirkel« om Karin Mannheimers klassiska Svenska hjärtan, och i veckan hörde jag ett suveränt timslångt P1 Kultur-samtal mellan honom, Joakim Silverdal och Melody Bahar Lovelin som visserligen bekräftade precis allt jag skrivit ovan om hur flyktigt och fragmentariskt de flesta av oss följer och funderar över nya tv-serier – ja, Melody Lovelin säger det rätt ut när hon beskriver hur överväldigad hon känner sig av utbudet och hur slumpmässigt hon väljer serier i streamingtjänsterna. Men samtidigt vänder hon, Melody Lovelin, elegant på myntet och beskriver en nedstigning i och en förståelse för just tv-seriers organiska livscykler, en förståelse för vad som skiljer tv-konsten från böcker och filmer.

Det är när hon börjar berätta om Amazon Prime Video-serien Dispatches from Elsewhere. En serie som hade premiär i mars och som jag själv övergav efter att knappt ens ha sett färdigt första avsnittet. I dag fattar jag inte hur jag kunde vara så kortsiktigt recensentsjuk. Jag gillar ju Jason Segel jättemycket, har följt honom med värme hela vägen från Freaks and Geeks till How I Met Your Mother, och han spelar inte bara huvudrollen här utan har skapat serien och regisserat första avsnittet. Eller, jovisst ja, nu minns jag hur jag tänkte: att Segel inte är mogen som serieskapare och regissör. Tyckte första avsnittet var kul och udda men perforerades av brister.

De bristerna ser jag inte längre när jag nu återvänder till serien efter Melody Bahar Lovelins hyllning, och slutligen får den där tålamodsbelöningen som många tv-serier bara ger till dem som förstår att tv-serier kan vara så oändligt mycket mer än en premiss (i det här fallet en serie inspirerad av dokumentärfilmen The Institute från 2013, om ett alternate reality-lajv i San Francisco för tio år sedan) och ett första stapplande avsnitt (som man efterhand inser var mer helgjutet än man kanske trodde). I detta fall sker det inte minst när serien drygt halvvägs på ett mästerligt och modigt sätt ömsar genre-skinn.

Tack, Melody Bahar Lovelin och P1 Kultur!

Kjells topp-10

  1. Dispatches from Elsewhere (Amazon Prime Video)
  2. I May Destroy You (BBC/HBO Nordic)
  3. Mrs. America (HBO Nordic)
  4. Billions (HBO Nordic)
  5. Penny Dreadful: City of Angels (HBO Nordic)
  6. I Know This Much is True (HBO Nordic)
  7. En Casa (HBO Nordic)
  8. Mystery Road (ABC/C More)
  9. Dublin Murders (BBC/SVT Play)
  10. Trackers (HBO Nordic)

Just nu på TVdags

Söndagskrönikan med veckolistor

Bäst i tv-världen just nu: Motsatsen till genanshumor – hjärtliga Ted Lasso

27 september, 2020
Recension

På Netflix: Charlie Kaufmans absurda drama I’m Thinking of Ending Things

23 september, 2020
Söndagskrönikan med veckolistor

Bäst i tv-världen just nu: »Älska mig« – formperfektion i kuliss

20 september, 2020
Premiär

C More-premiär för Maskeradligan – lite som en radiodoku … men på tv

15 september, 2020
Söndagskrönikan med veckolistor

Bäst i tv-världen just nu: P-Valley är ett arbetsplatsdrama som kan lyfta till skyarna

13 september, 2020
Säsongspremiär

Yellowstone säsong 3 bjuder minsann på mjukisar, mys & melodrama

12 september, 2020
Nyhet

Slutet närmar sig för The Walking Dead – fast ändå inte

9 september, 2020
Kommentar

Yellowstone säsong 2: Familjedramat fördjupas & ranchkriget blir råare

8 september, 2020
Tips

En titt på svensk rollspelshistoria i Mot andra världar

6 september, 2020
Söndagskrönikan med veckolistor

Bäst i tv-världen: The Boys är tillbaka i stan – med psykopat-Homelander i täten

6 september, 2020
Recension

Nej, vilken rymdkrasch… Netflix Away kan du hålla dig borta ifrån

4 september, 2020
Recension

The New Mutants-premiär – i sina bästa stunder en Breakfast Club för 2020-talet

3 september, 2020

Sagt om oss

Gör som tusentals andra!

Följ oss på Twitter och gilla oss på Facebook!

Nästa artikel