Häglunds Topp 10

Bäst i tv-världen just nu: From There to Here är Årets BBC-upplevelse

1. From There to Here (BBC)

Den brittiska dramavåren har varit fantastisk, och frågan är om inte denna tre-delars-miniserie – avslutad på BBC i veckan – varit allra starkast. Ett storslaget dubbellivsdrama med en Philip Glennister i absolut toppform och med Steven Mackintosh som plågad överårig DJ och klubbägare – helt underbar när han hetsar i känslolöst rus med 1990-talsplattor bakom skivtallrikarna. Ty serien utspelar sig mellan 1996 och 2000 och ger sig på att skildra inte bara Manchesters upprustning efter IRA-bomben 1996 utan hur denna var lierad med New Labours – »the party of business« – födelse; och samtidigt viker serien inte en tum från att vara en rejält spännande, djupt känslosam, modern familjesaga över tre generationer.

Serien skildrar Manchesters upprustning efter IRA-bomben och New Labours födelse utan att missa ett taktslag i familjedramat.

Första delen är ett bombdrama (har nog aldrig hoppat till så av chock av en iscensatt terrorbomb tidigare) samt har match-för-match i Englandarrangerade fotbolls-EM 1996 som fond, ungefär som Arthur Smiths My Summer with Des, om någon minns den. Och trots att många av oss vet hur det gick för England i den turnerningen blir det faktiskt realtidsspännande igen.
I den andra delen ersätts fotbollsfonden med valet 1997 – New Labour representeras inte minst av dottern i familjen (Morven Christie), som är politiker – samtidigt eskalerar den centrala plotten, Glennisters dubbelliv. Slutsekvensen i del 2 är så kittlande som förvecklingsdramatik någonsin kan bli…
Och så den tredje delen, som både läker sår och får New Labour att vakna upp i verklighetens 2000-tal.
Serien är mycket skickligt och känsligt uppbyggd – närmast som en episk film, och den hade nog fungerat bra även på bio; jag hade varit uppslukad även om jag sett den i en biofåtölj, i tre timmar som hade känts som två.
Soundtracket är förstås fantastiskt också. Allt finns här, expertmässigt curerat av Rob Da Bank och perfekt implementerat i dramat: inte bara självklarheterna som Stone Roses, The Charlatans, The Smiths, Happy Mondays och Oasis, utan också allt från D:Ream, Leftfield, A Guy Called Gerald, I Am Kloot och The Fall (Rollin’ Dany!) till att gå tillbaka till New Orders Bizarre Love Triangle för millennieskiftesfirandet.
SVT förhandlar just nu om att köpa From There to Here till Sverige.

Underbart när Glennister sover i sitt gamla pojkrum – Manchester United i både taklampa och sängkläder…
Underbart när Glennister sover i sitt gamla pojkrum – Manchester United i både taklampa och sängkläder…

2. Black Box (ABC)

Ett ännu starkare avsnitt denna vecka än när jag senast hyllade denna unika »kvinnliga psykiatri-House«. Bäst på sistone: Freud-dissen och att dottern inte spelar nån jäkla slentrianklassisk musik utan diskuterar Rautavaara!
Älskar att en erfaren äldre psykiater ges en replik som denna: »Sometimes it is better to leave the past behind, to live life forward.«
När det gäller fundamentet för modern psykiatri är Black Box överlägsen In Treatment även om den senare hade bättre, djupare case-berättelser.

3. Louie (FX)

Först tänkte jag skriva något i stil med »Louis C.K. goes Charlie Kaufman/Michel Gondry«, men storheten, eller uniciteten, i detta går utanför film- och tv-världen. Detta är utan tvekan ett av årets mest spännande konstverk och kanske det närmaste ett litterärt grepp en tv-serie någonsin tagit – rent bokstavligt, alltså: säsong 4 av Louie är fascinerande lätt att föreställa sig som roman eller tematiserad novellsamling. Vi skrev mer om senaste avsnittet här.

4. Silicon Valley (HBO)

Urstark säsongsfinal! Har inte skrattat så mycket, så länge, så högt, till något annat på tv på hur länge som helst, som jag gjorde under hela den utdragna hinna-runka-av-800-mässbesökare-sessionen. Och jag älskar när en serie tar sin miljö och premiss på expertallvar – som Black Box gör med psykiatri gör Silicon Valley med tech-branschen.

5. 24 (Fox/Viaplay)

Bästa avsnittet hittills – och jag reagerade som vanligt, när 24 är som bäst, med att skratta. Lystet, bekräftande, fönöjt.
Först kring den här grejen att Audreys nya chief of staff-man är »a good man« – well, han kan nog vara en godhjärtad man när allt i tillvaron stämmer och är lättmanövrerat. Men så fort han får lite press på sig – och den pressen drar han själv på sig, som avföring med flugor – så visar ett svin sitt tryne. Nu ska han stöka runt i spiltan med ryssarna också. Love it!
Och så detta med att britterna går bakom ryggen på Heller, CIA och Bauer, missuppfattar allt och totalt trasar sönder operationen… så underbart klassiskt 24-irriterande!
Och så det sista njutskrattet för kvällen, ännu mer vintage-24 – en riktig 180-gradersvändning med CIA-bossen och scrambled-voice-utpressaren.

6. Fargo (FX/HBO Nordic)

Saknar kanske lite att Oliver Platt så plötsligt försvann ur storyn, men å andra sidan var det ettåriga tidshoppet helt genialt. Och vilken slutscen – vilket upplägg för säsongsfinalen!

7. Rogue (DirecTV)

Ni kanske minns hur ambivalent jag var inför säsong 1 – älskade tonen, miljön och de där två maffiabröderna, men hade desto svårare för huvudkaraktärerna och i synnerhet Thandie Newton.
Men, guess what! Thandie är mycket bättre nu. Och skurkrollerna känns redan, efter två avsnitt, lika vassa som senast. Nya säsongen har en ännu vassare undercoverstory med bättre konflikter, därtill en smart och känslig utveckling av den nerviga familjesituationen.

8. Happy Valley (BBC)

En av årets bästa serier avslutades både dramastiskt och med ett vuxet, närmast anti-sentimentalt försoningstema. Kommer till SVT senare i år.

9. Arvingarna (DR/SVT)

Bland det mest rörande roliga i Carl Reiners och Steve Martins The Jerk (Supernollan) från 1979 är att när Martins idiot blir rik och ska bygga sitt drömhus så blir det en replika av rucklet han växte upp i…
Kunde inte låta bli att tänka på det när Andreas började smälla upp innerväggar i det fantastiska herrgårdshuset så att det, som Sunshine påpekade, skulle bli precis som det lilla radhuset de lämnar.
Dags för final nu i årets bästa skandinaviska dramaserie.

10. Californication (FX)

Sanningens minut efter bilkraschen. Många, långa tillbakablickar. Och ett fantastiskt ärlighetssnack mellan Marcy och Runks.

Just nu på TVdags

Nyhet

Ursäkta röran, TVdags bygger om!

19 maj, 2021
Söndagskrönikan med veckolistor

Bäst i tv-världen just nu: Line of Duty-sträckkollen på SVT Play

16 maj, 2021
Söndagskrönikan med veckolistor

Bäst i tv-världen just nu: Kevin Bacon & 1990-talskänslan i City on a Hill

9 maj, 2021
Söndagskrönikan med veckolistor

Bäst i tv-världen just nu: The Handmaid's Tale reser sig igen

2 maj, 2021
Intresseklubben Antecknar #79

Nytt avsnitt av TVdags filmpodd: Terminator-sviten

1 maj, 2021
Söndagskrönikan med veckolistor

Bäst i tv-världen just nu: Svärfar svävar fritt i Tumba-dokun

25 april, 2021
Söndagskrönikan med veckolistor

Bäst i tv-världen just nu: Tortyrporr & rasism i kontroversiella Them

18 april, 2021
Söndagskrönikan med veckolistor

Bäst i tv-världen just nu: Avancerade soc-thrillern Snöänglar

11 april, 2021
Söndagskrönikan med veckolista

Bäst i tv-världen just nu: Brittisk deppattack med Line of Duty & Unforgotten

4 april, 2021
Recension

Bert ligger kanske inte rätt i tiden – men han är fortfarande kul

1 april, 2021
Sverigepremiärer

Paramount+: Two Weeks to Live är bra – Everyone Is Doing Great är bättre

29 mars, 2021
Nyhet

Dags för Paramount+ att dra igång – men Apple får förtur

24 mars, 2021

Sagt om oss

Gör som tusentals andra!

Följ oss på Twitter och gilla oss på Facebook!

Nästa artikel