Söndagskrönikan med veckolistor

Bäst i tv-världen just nu: Fargo ännu längre ut på scenkanten

Betyg 4 av 5

Den nya, fjärde säsongen av Fargo börjar … ja, vilket ord ska man välja? Mer dumdristigt än vågat? Det var i alla fall vad jag själv först kände inför den långa prologen, som är en kollageklippt iscensättning av en skoluppsats om rasism av en svart tjej i Kansas City 1950. Men efter att ha sett de första två timslånga avsnitten, och i takt med att prologen blivit en allt mer proportionerlig del av mina initiala intryck, accepterar jag även den. Jag känner mig rentav upprymd och inspirerad av att tänka på den nu, i efterskott, när jag inser hur den förberedde tittaren.

Varken Rock eller Schwartzman övertygar … förrän de plötsligt gör det. Det som först känns som en svaghet – att man ser skådespelarna mer än rollgestalterna, att både manus och regi överbetonar det stilistiska – vänds på Hawley-manér till en styrka.

Den teatrala ouvertyren slet liksom av plåstret direkt. Nej, den här säsongen av Fargo är inte som de tidigare. Den utspelar sig inte ens i Minnesota. I stället applicerar Noah Hawley sina trots allt väldigt typiska Fargo-manér på en ytligt sett traditionell maffiahistoria, om rivaliserande, etniskt rotade brottssyndikat, i 1950-talets Missouri.

Efterhand stärks nervbanorna mellan prologen och den fortsatta berättelsen, det teatrala växer ihop med det mänskliga, tills man, i slutet av episod 2, sitter med bultande hjärta i tv-soffan och bara vill ha mer. Och då menar jag inte mer av någon maffiaserie, eller ens mer av Chris Rock, Jason Schwartzman och alla andra underbara skådespelaravtryck, utan mer av Noah Fawleys märkvärdiga konstnärskap. Det är liksom både klumpigt och flyhänt, det klumpiga hanteras flyhänt och det flyhänta tyngs ner av det klumpedunsiga, och det är exakt så Hawley vill ha det. Han vill, och lyckas, för en timme i veckan banka in sin narcissistiska teatrala vision som verklighet. Som om han vill gå allt längre ut på scenkanten och medvetet nästan tippa över. Och att han över huvud taget står på en scenkant och svajar borde göra att den dramatiska illusionen bryts, men i stället blir illusionen i sig ett kreativt verktyg bland flera i ett rätt häpnadsväckande trapetsnummer.

På tal om det jag nyss benämnde som »underbara skådespelaravtryck« – det är ju faktiskt precis samma sak där, agerandet sker helt på Noah Hawleys svajiga villkor. Varken Rock eller Schwartzman övertygar … förrän de plötsligt gör det. Det som först känns som en svaghet – att man ser skådespelarna mer än rollgestalterna, att både manus och regi överbetonar det stilistiska – vänds efterhand till seriens mest övertygande styrka.

Jag kan inte försöka förklara det bättre än så. Men Noah Hawley kan fortfarande få sina hopplöst tunga och klumpiga grejer att flyga fjäderlätt.

Kjells topp-10

  1. Fargo (FX/HBO Nordic)
  2. Prio 1 – I förövarnas spår (SVT Play)
  3. The Boys (Amazon Prime Video)
  4. Patria (HBO Nordic)
  5. Room 104 (HBO Nordic)
  6. We Are Who We Are (HBO Nordic)
  7. Ted Lasso (Apple+)
  8. Utredningen (SVT Play)
  9. The Third Day (HBO Nordic)
  10. Criminal UK (Netflix)

Toras topp-3

  1. Yellowstone (Paramount/C More)
  2. We Are Who We Are (HBO Nordic)
  3. Emily in Paris (Netflix)

 

Just nu på TVdags

Recension

HBO Nordic-premiär för Fredrik Backmans hockeydrama Björnstad

18 oktober, 2020
Söndagskrönikan med veckolistor

Bäst i tv-världen just nu: Søren Mallings avskärmade känslor i Utredningen

18 oktober, 2020
Recension

Nu på Disney+: Filmen Clouds om Zach Sobiechs sista tid

17 oktober, 2020
Söndagskrönikan med veckolisor

Bäst i tv-världen just nu: Nutleys & Bergströms bejakande detaljer

11 oktober, 2020
Recension

Livet ger Liam Neeson citroner i dumma mys-actionrullen Honest Thief

9 oktober, 2020
Recension

Doku-start på TV4 i kväll: Sevärt om den beryktade »Södermannen«

6 oktober, 2020
Söndagskrönikan med veckolistor

Bäst i tv-världen just nu: Fargo ännu längre ut på scenkanten

4 oktober, 2020
Söndagskrönikan med veckolistor

Bäst i tv-världen just nu: Motsatsen till genanshumor – hjärtliga Ted Lasso

27 september, 2020
Recension

På Netflix: Charlie Kaufmans absurda drama I’m Thinking of Ending Things

23 september, 2020
Söndagskrönikan med veckolistor

Bäst i tv-världen just nu: »Älska mig« – formperfektion i kuliss

20 september, 2020
Premiär

C More-premiär för Maskeradligan – lite som en radiodoku … men på tv

15 september, 2020
Söndagskrönikan med veckolistor

Bäst i tv-världen just nu: P-Valley är ett arbetsplatsdrama som kan lyfta till skyarna

13 september, 2020

Sagt om oss

Gör som tusentals andra!

Följ oss på Twitter och gilla oss på Facebook!

Nästa artikel