Söndagskrönikan med veckolistor

Bäst i tv-världen just nu: Ett perfekt farväl när Person of Interest loggar ut

Tidigare i veckan sändes allra sista avsnittet av Person of Interest i USA. För er som inte har följt serien börjar jag med en hisspitch: Lost-Ben (Michael Emerson) är it-snillet och miljardären Finch. Han har byggt en AI som övervakar hela världen och »plockar ut« personer som antingen är offer eller gärningsmän. Jesus från Mel Gibsons Jesus-rulle (Jim Caviezel) är före detta black ops:aren Reese. Han utför räddningsuppdragen på fält medan Finch leker Big Brother vid en dator.

I Person of Interest får vänskap mellan kvinnor och män existera. Det är så oerhört befriande med kvinnor som inte trånar efter seriens män.

Person of Interest hade initialt traditionellt »veckans brott«-upplägg men efter några säsonger har längre ramberättelser – nu senast en ondskefull AI – vuxit fram (dock alltid med avslutande delar). Själv var jag såld redan efter pilotavsnittet, och särskilt efter den här scenen:

Förutom Finch och Reese har vi Fusco (Kevin Chapman), en korrupt snut som hamnar i klorna på Reese och helt emot sin vilja tvingas hjälpa våra hjältar. På många sätt är det Fusco som utvecklas mest i under seriens gång. Han är underbar.

Om de tre männen har varit seriens mat och potatis så har seriens kvinnliga rollfigurer hela tiden varit seriens bea. De är tuffast, coolast och roligast. I första säsongerna förgylls serien av rättrådiga polisen Carter (grymma Taraji P. Henson) och i senaste säsongerna är det hackern Root (Amy Acker) och före detta CIA-agenten Sameen Shaw (Sarah Shahi) som är mina favoriter.

Roots och Shaws lesbiska SM-förhållande är förvisso frukten av manlig fantasi men det känns ändå så oerhört befriande med kvinnor som inte trånar efter seriens män. Person of Interest är en serie där vänskap mellan kvinnor och män får existera. Dessutom vänskap i princip helt utan »will they, won't they«-känsla. I början väntade vi kanske på det men knappast i slutet.

Jag har gillat sci-fi-tropen »text på skärm« så länge jag kan minnas och trots att infografiken är svårt banal och »på näsan« gillar jag den.

Jag är förvisso erkänt lättköpt när det handlar om sci-fi men här är både manus och regi i världsklass. Som detaljen att flera av rollfigurerna har sina egna smeknamn på de andra rollfigurerna; som Shaws och Fuscos munhuggande på bästa Simpsons-manér:
– I'll see you when I see you.
– Not if I see you first.

För att inte tala om när »Maskinen« berättar för Finch om meningen med livet:
– It's what you built me for, to watch people die.
– I thought I built you to prevent that?
– Yes, but first I had to learn why people die. 56 million people die in this world every year … and I was there with all of them. Trying to understand how they got to this place, if anything could have stopped it. You didn't give me the capacity for despair, Harry. I had to make it for myself. There were so many people I couldn't help, but after a while, I came to appreciate it. The beauty of it. Human life is ephemeral, which makes it precious. It still bothered me. So much death, so much of it senseless. Nothing seemed to answer the question. And then I heard something. I don't remember where. Something that made sense of it to me.
– The suspense is killing me. In addition to the gunshot wound.
– I don't remember. Everyone dies alone… and then something else.
– It's so perfect. You learn the secret of life, and you've forgotten it.

Hela ovanstående konversation till tonerna av Cuts-låten Bunsen Burner. Ingen annan tv-serie har fått mig att hitta så mycket ny musik som Person of Interest. Listan på grym musik de använt är lång, men det mest intressanta är att det är skaparen Jonathan Nolan och producenten Greg Plageman som själva väljer musiken. De använde till exempel Fever Ray-örhänget If I Had a Heart innan den blev vinjettmusik i Vikings. I sista avsnittet blev allt några snäpp bättre av nyss nämnda Bunsen Burner och pianoklassikern Metamorphosis One av Philip Glass.

Nästa grej jag gillar är sci-fi-tropen »text på skärm«. Har gillat det så länge jag kan minnas och trots att infografiken är svårt banal och »på näsan« gillar jag den. Den goda AI:n kallas »Machine«, den onda »Samaritan« – ni ser vad lättläst, alla ska förstå att det är en barmhärtig samarit med uppgiften att »rädda mänskligheten från sig själv«.

 

När jag såg om Lost för några år sedan tyckte jag inte slutet var lika dåligt som jag tyckte från början. Men det är ju så här jag vill att serier ska sluta – utan religiöst svammel. »Hon«, som Root kallar maskinen, kom på hemligheten med livet till slut. Jag gillar det:
Someone once asked me if I had learned anything from it all. So let me tell you what I learned. I learned everyone dies alone. But if you mean something to someone, if you helped someone, or loved someone. If even a single person remembers you… then maybe you never really die. And maybe… this isn't the end at all.

Sista säsongen av Person of Interest visas på Kanal 9 i höst. Säsong 1 & 2 finns på Netflix & Viaplay.

Björns topp-5

  1. Person of Interest (CBS)
  2. Game of Thrones (C More/HBO Nordic)
  3. Trädgårdstider (SVT)
  4. Landgång (SVT)
  5. Fotbolls-EM (SVT/TV4)

Blomdahls topp-5

  1. Ray Donovan (HBO Nordic)
  2. Kingdom (Audience Network)
  3. Animal Kingdom (TNT)
  4. Silicon Valley (HBO Nordic)
  5. Game of Thrones (HBO Nordic)

Jimmys topp-5

  1. Person of Interest (CBS)
  2. Preacher (AMC/Viaplay)
  3. Outcast (Cinemax/Fox)
  4. Bloodline (Netflix)
  5. Fotbolls-EM (SVT/TV4)

Idas topp-3

  1. Penny Dreadful (HBO Nordic)
  2. UnReal (Lifetime)
  3. Silicon Valley (HBO Nordic)

Just nu på TVdags

Streamingtips

Missa inte febriga »I May Destroy You« på HBO Nordic

2 juli, 2020
Tips

Office Hours med Tim Heidecker – kul & kaotisk karantänkultur

30 juni, 2020
Premiär

På HBO Nordic: Följ Michelle McNamaras Golden State Killer-jakt i I'll Be Gone in the Dark

29 juni, 2020
Podcast

Nytt avsnitt av Salong 3: Pauline à la plage (1983)

29 juni, 2020
Söndagskrönikan med veckolistor

Bäst i tv-världen just nu: Knutby! Svensk true crime på barnens sida

28 juni, 2020
Recension

Eurovision Song Contest: The Story Of Fire Saga – charmig, tramsig & småkul

26 juni, 2020
Trailer

Premiären för Fredrik Backmans »Björnstad« närmar sig

25 juni, 2020
Intresseklubben Antecknar #73

Nytt avsnitt av TVdags filmpodd: Ubåtar

23 juni, 2020
Söndagskrönikan med veckolista

Bäst i tv-världen just nu: Helgalna Marcella det perfekta sommargodiset

21 juni, 2020
Recension

Nu på C More: Love Life roar & oroar precis som en rom-com ska

15 juni, 2020
Söndagskrönikan med veckolista

Bäst i tv-världen just nu: Mästerliga & modiga Dispatches from Elsewhere

14 juni, 2020
Söndagskrönikan med veckolistor

Bäst i tv-världen just nu: Falsk identitet – Kjell & Björn diskuterar

7 juni, 2020

Sagt om oss

Gör som tusentals andra!

Följ oss på Twitter och gilla oss på Facebook!

Nästa artikel