TVdags betygsätter tolkningarna

Bäst i kvällens Så mycket bättre: Albin Lee Meldaus inlevelse & quirky charm

Så mycket bättre lyckas år efter år att blanda gamla rävar och oprövade kort. Varje år – åtminstone de senaste åren – har en legitim fråga varit »finns det några svenska artister som inte redan har varit med?«. Ja, det finns några kvar. Några som sannolikt som kommer vara med kommande år och några som sannolikt aldrig kommer vara med. De som först dyker upp i min hjärna är tre som jag på sätt och vis helst vill se, men ändå hoppas aldrig kommer vara med: Thåström, Jocke Berg och Mauro Scocco. Vilka artister skulle ni vilja se, som ännu inte har varit med? /Björn

TV4 går ut hårt med Eric Gadds dag. Här är TVdags betyg på tolkningarna.

Linnea Henriksson – På rätt sätt (The Right way)

linneaLinus: Svängig och somrig Spotify-hit på svenska. Och jag är lite förvånad. Jag hade trott hon skulle gå åt det softa elektroniska hållet, men det är snyggt, med 1980-talssynthar och klockren sång, även om det inte är revolutionerande, varken musikaliskt eller textmässigt. Jag tror Linnea vilket som kommer vara en av mina favoriter i år.
Betyg: 3/5

Catherine: Jag är inte det allra största Gadd-fanet men just den här låten i original gillar jag. Därför tycker den stela delen av mig att det är en smula obehagligt när det ska göras nya versioner. Men när Linnea sjunger och dansar loss så blir jag bara glad. Vilken röst hon har! Det visade sig vara en kalasbra poplåt och jag gillar att hon gör den på svenska. Annars avviker den inte så mycket från originalet, kanske är det därför jag blev så glad. Hursomhelst – heja Linnea, det ska bli kul att poppa vidare med henne.
Betyg: 4/5

Björn: Det är något Lisa Nilssonskt över Linnea. Sval, cool och med en otrolig pipa. Jag hoppas att Eric Gadd kommer att göra kalasversioner i kommande program men Linnea är så här långt stjärnan i Så mycket bättre.
Betyg: 4/5

Stor – Stockholm står kvar

storLinus: Åh älskar först och främst att han har tagit med Marias enmansorkester som satt på Plattan i Stockholm och spelade sakrala låtar på sin orgel. Det är verkligen ett barndomsminne för mig med. Och visar hur smart och genomtänkt han är som artist. Det är en version som bottnar i något personligt. En grym text, gospelsväng i refrängen och en power rakt igenom.
Betyg: 4/5

Catherine: Där Linneas version inte avvek så mycket från originalet så avviker Stors desto mer. Med risk för att verka helt hjärndöd så kommer jag ändå på mig själv med att undra hur mycket av en låt som måste vara kvar för att kallas version. Men visst, refrängen är ju kvar, det är den. När Stor tackar för låten han använt som inspiration och i samma mening börjar prata om Maria som satt och gapade på Sergels torg så tappar han mig. Men Eric är glad och det är ju huvudsaken. »Så mycket bra text«, säger han. Så mycket ny text, säger jag.
Betyg: 2/5

Björn: Innan trummorna kommer in är det här inget för mig. När bandet kommer in så blir allt bättre. När Britney Spears-orgeln kommer in så är låten nästan uppe och nosar på en fyra. Men bäst är det Stor säger innan låten börjar (fritt ur minnet):
Man kanske inte alltid känner sig helt svensk
och i Chile känner man sig inte som en chilenare
men Stockholm kan ingen ta ifrån mig.
Betyg: 3/5

Louise Hoffsten – Kom hit och ta

louiseLinus: Har noll koppling till originalet, men Louise gör den som bara hon kan: svängig, bluesig och kaxig där en lökig text blir lite coolare. Och älskar munspelet! Osäker dock på om jag gillar att hon sjunger på svenska eller inte. (Och pluspoäng för att hon när de spelade Game of Thrones senare fick mig att gapskratta i fem minuter).
Betyg: 3/5

Catherine: Louise har tagit den här funklåten och gjort den till en gungig rocklåt. Funkig bas ersätts av rockig trumma. Det är ungefär det. Mycket trogen originallåten och så stoppar hon in ett munspel. Gäsp. Det här tycker inte jag är särskilt skoj. I och för sig är inte originalet särskilt roligt heller.
Betyg: 2/5

Björn: När Louise sjunger Gadd påminner det mig lite om när Docenterna sjöng Prince, det vill säga ett helt annat djur. Blåset är kalas och jag är svag för Louise när hon spelar trynorgel (förlåt, kan inte låta bli att kalla det det).
Betyg: 3/5

Charlotte Perrelli – Kommer du tro på mig? (Do You Believe In Me?)

charlotteLinus: Jag älskar ju Charlotte, men kanske inte för hennes artistiska meriter, så hon ska bli mest spännande att följa. Kan hon överraska? Hon väljer Gadds brottarhit och gör den till synthig sommarschlager och jag diggar det! Charlotte låter som sig själv, men lite modernare. Kommer bli hennes största hit på år och dagar.
Betyg: 3/5

Catherine: En discolåt som när Charlotte börjar sjunga blir en schlager. Schlagerdisco helt utan någon tyngd. Charlotte har gjort om texten till svenska och sin men det spelar ingen roll. Originallåten är rätt tjatig och det är Charlottes också. Får inte lust att dansa med överhuvudtaget.
Betyg: 2/5

Björn: Jag får utslag av schlager men jösses vad hon levererar ändå. Men texten, »en dag, en värld…«? Va!? Tror Charlotte att hon är med i en Disney-film?
Betyg: 2/5

Albin Lee Meldau – Bara himlen ser på

albinLinus: Albin släppte sitt första album tidigare i år och få utanför indie- och kritikerkretsar vet nog vem han är. Men de kommer minnas honom efter denna säsong för han besitter en gudabenådad röst. Han gör Gadds stönlåt till en classy sexig soulpärla med en sådan inlevelse och quirky charm att alla ser helt chockade ut. En stjärna är född.
Betyg: 5/5

Catherine: Vilken röst han har och vilken känsla! Det här gillar jag, den här versionen har nerv och får mig att tänka på en blandning av Ahnoni och Joe Cocker. Jag ser verkligen fram emot Albins tolkningar resten av den här säsongen.
Betyg: 4/5

Björn: Albin bjussar verkligen på sig själv och han sjunger jävligt bra, det får man säga. Jag blir nervös av hela hans sköna men rätt skeva uppenbarelse och det ska jag bli. Han gör rätt, jag gör fel.
Betyg: 4/5

Christer Sjögren – Personality

christerLinus: Åh no. Visste i förväg att Christer skulle vara den jag skulle ha svårast för. Han gör någon sorts Elvis-show:ig variant som visserligen är catchig och skulle passa i vilken klassisk Vegas-show som helst, men som verkligen inte är min grej alls.
Betyg: 2/5

Catherine: »Jag har inte strävat efter att vara någon annan«, får vi höra Christer Sjögren säga i ett klipp innan det är dags för honom att riva loss sin Elvis-rökare. Jag tycker inte att det här är bra men det är svängigt, det måste jag medge och han har ju ändå gjort en egen version. När Christer får feeling och pekar finger mot kameran så blir jag sugen på att ge honom lite högre betyg bara för det.
Betyg: 3/5

Björn: Efter att ha sett Lars Lerin besöka Christer kändes han som en genuin människa. Och ett fuck off är ju alltid härligt. En pinne vardera för – men bra, det är det inte.
Betyg: 2/5

Så mycket bättre finns på C More och TV4 Play.

Just nu på TVdags

Kommentar

Här är alla anledningar till att På spåret spårat ur – går det att rädda?

9 december, 2018
Söndagskrönikan med veckolistor

Bäst i tv-världen just nu: Beat, Dogs of Berlin & det nya tyska tv-undret

9 december, 2018
Streamingtips

Kan Andrev få en vän? Intressant om manlig ensamhet… och vänskap

8 december, 2018
Kommentar

På SVT i kväll: Morran och Tobias-biofilmen som blev orättvist sågad

8 december, 2018
Trailer

Äntligen! Avengers: Endgame har fått både titel & trailer

7 december, 2018
Nyhet

Nyårsmys eller nyårsrys? Mikael Persbrandt läser Ring, klocka ring

7 december, 2018
Recension

Roma – ett mästerverk om ett Mexiko i förändring

7 december, 2018
Recension

Netflix-premiär för Serkis Mowgli – klart godkänd men ingen klassiker

7 december, 2018
Premiär

Pappslöjd, spritsenap & After Eight – Jul med Ernst är tillbaka

6 december, 2018
Recension

HBO Nordics Min fantastiska väninna är handlingsförlamande fantastisk

6 december, 2018
Kommentar

Värst i tv-världen just nu: Julia Davis gränslösa Sally4Ever

5 december, 2018
Fråga

Vår tid är nu-mysteriet med arvet efter Helga – hur går det ihop?

5 december, 2018

Sagt om oss

Gör som tusentals andra!

Följ oss på Twitter och gilla oss på Facebook!

Nästa artikel