Ett kåt spöke med minnesförlust är katalysatorn

Årets koreanska måste-se: Spökthriller-romans-mysterie-dramat Oh My Ghost

När man först får höra talas om en kommande dramakomedi där ett kåt spöke letar män genom att besitta andra kvinnors kroppar, så är det svårt att inte förvänta sig en spökfars med missförstånd som komedimotor. Speciellt för den som vet att Kim Seul-gi spelar spöket, och är bekant med hennes tidigare roller – ofta vildsint, högenergiskt komiska. När man då sedan startar upp första avsnittet av Oh My Ghost, och möts av en ofta stillsam dramakomedi med realistiska karaktärer, där till och med spöket har en stor dramatisk båge och är mycket mer än bara en fånig plot device… Ja, jag har inte pratat med någon som inte blev positivt överraskad av seriens ton när de började titta.

Serien som helhet är helt fantastiskt bra – mysig, varm, mänsklig, men med en väldigt mörk edge i form av en skurk som är obehaglig på riktigt.

Oh My Ghost handlar om Na Bong-sun (Park Bo-young) som är köksassistent på en liten italiensk restaurang. Hon har kunnat se spöken sedan hon var liten, vilket har lett till konstanta påhopp från både jämnåriga och vuxna som inte orkat med hennes »vilda fantasi«. Nu när hon själv är ung vuxen lider hon total brist på självförtroende, och är nästan mer död än levande. Om ni redan nu gissat att seriens budskap är »Fånga dagen, i morgon kan det vara för sent«, så har ni helt rätt! Bong-sun är hemligt förälskad i sin chef, restaurangens ägare och köksmästare Kang Sun-woo (Jo Jung-suk).

Sun-woo var mobbad i skolan och har en gång varit samma självförtroende-vrak som Bong-sun är nu. Han vill hjälpa henne, men vet inte hur, då hon inte precis är lätt att komma nära eller prata ärligt med. Tills den dag Bong-sun tas i besittning av spöket Shin Soon-ae (Kim Seul-gi). Soon-ae har varit död i snart tre år, och det är då vanliga spöken som hålls kvar på jorden av ett begär börjar förvandlas till onda andar som blivit bittra över att inte kunna uppfylla begäret. Hon minns dock lite från när hon levde och vet således inte vad hennes begär är. Hennes shaman-vän tror att hon hålls kvar på jorden eftersom hon dog oskuld, men eftersom det kan vara svårt för spöken att finna romans, eller ens sex, så vill shamanen tvinga in Soon-ae i livet efter detta genom exorcism innan Soon-ae blir en ond ande. Soon-ae som hört att exorcism gör väldigt ont är dock fast besluten om att hitta en man och gå vidare på ett naturligt, smärtfritt sätt… tills den dag hon i Bong-suns kropp får syn på sin pappa, många minnen kommer tillbaka, och hon vet inte längre om hon vill lämna vår värld.

En sak Soon-ae dock inte minns är hur hon dog – något som en bekant till våra huvudpersoner vet väl. Alltför väl…

Kabel-tv-kanalen tvN betalade en – för dem – rekordsumma på cirka två miljoner kronor för att få filmskådisen Park Bo-young till rollen som Na Bong-sun – hennes första tv-roll på sju år. Var det värt pengarna? Tittarsiffrorna var bortom fantastiska, men vad viktigare är: Park var också grym. Bong-sun är inte bara ett tomt skal av dåligt självförtroende; man kan i hennes ögon skåda ett inre liv med ouppfyllda förhoppningar och ambitioner. När hon sedan tas i besittning av Soon-ae, så spelar Park en perfekt – och då menar jag perfekt – imitation av Kim Seul-gi som Soon-ae, och när Bong-sun börjar hitta sitt självförtroende så är hon tydligt fortfarande samma, gamla Bong-sun, fast nu är ambitionerna på utsidan och rädslorna på insidan. Så nej, tvN slängde inte pengarna i sjön. Även Jo Jung-suk och Kim spelar sina karaktärer på djupet, och extra spännande är det att se Kim spänna sina dramatiska muskler efter att hon fått göra så många komediroller sedan hon blev känd genom Saturday Night Live Korea. Hon ser dock inte sig själv som komediskådis, och i Oh My Ghost fick hon visa att hon menar det.

Perfekt är serien förstås inte. Manusförfattare Yang Hee-seung har svårt att balansera Bong-sun, Soon-ae och Soon-ae som Bong-sun i de tidiga avsnitten, och tittarna får spendera väldigt lite tid med Bong-sun som sig själv då. Och jag tänker förstås inte berätta hur serien slutar, men jag är inte helt nöjd med hur en av karaktärerna lämnar serien. Båda är dock små klagomål i sammanhanget; serien som helhet är helt fantastiskt bra – mysig, varm, mänsklig, men med en väldigt mörk edge i form av en skurk som är obehaglig på riktigt.

Samtliga 16 avsnitt av Oh My Ghost går att se med engelsk text lite varstans om man googlar, eller på DramaFever om man använder VPN.

Just nu på TVdags

Podcast

Nytt avsnitt av Salong 3: internationell intermission

3 juni, 2020
Söndagskrönikan med veckolistor

Bäst i tv-världen just nu: Netflix Snowpiercer – perfekt i coronakrisen

31 maj, 2020
Streamingtips

Kolla in Jonas Strandbergs nya doku Somewhere in the Crowd There's You

27 maj, 2020
Söndagskrönikan med veckolistor

Bäst i tv-världen just nu: Michelle Dockerys »vad fan är det som händer?«-blick

24 maj, 2020
Podcast

Nytt avsnitt av Chick Flick Fix: Pretty in Pink

18 maj, 2020
Söndagskrönikan med veckolistor

Bäst i tv-världen just nu: Penny Dreadful-uppföljaren ett oväntat storverk

17 maj, 2020
Essä

Långläsning: Petra Werner gör en djupdykning i tidig svensk tv

16 maj, 2020
Recension

HBO Nordic-premiär för Greenaway- & The Favourite-doftande The Great

16 maj, 2020
Podcast

Nytt avsnitt av Salong 3: pausunderhållning

16 maj, 2020
Recension

Digital premiär för ytliga & själlösa filmatiseringen av Per Hagmans Pool

15 maj, 2020
Recension

Eva Green utomjordiskt bra i habila astronaut-rullen Proxima

15 maj, 2020
Recension

Amazons Tales from the Loop smärtar, tröstar & filosoferar

12 maj, 2020

Sagt om oss

Gör som tusentals andra!

Följ oss på Twitter och gilla oss på Facebook!

Nästa artikel