Recension

Äntligen SVT-premiär för förtäckta Trump-dramat The Handmaid's Tale

Betyg 5 av 5

Den viktigaste erfarenheten jag tog med mig från tv-dramaåret 2017 – och för mig också källan till flera av de största tv-upplevelserna förra året – var hur viktigt det blivit för amerikanska dramaserier att problematisera Donald Trumps hot mot demokratin. House of Cards gjorde det, liksom Madam Secretary, Homeland, American Crime, ColonyThe Americans, Incorporated … och, kanske allra bäst, The Handmaid’s Tale.

Jag har en tweet sparad från i somras:

Skärmavbild 2017-06-11 kl. 12.39.59

Det är så mycket där som resonerar direkt med tv-dramaversionen av Margaret Atwoods dystopiska roman The Handmaid's Tale, uppdaterad från 1985 till en högerkristen Trump-konsekvens av dagens USA. En nation som i både boken och serien kuppats till totalitär tokreligiös terrorstat med bibliska sharialagar. Kvinno- och hbtq-synen är lättigenkännligt USA-konservativ men samtidigt helt kompatibel med IS världsbild.

Serieskaparen Bruce Miller har gjort två fundamentala, tematiska tillägg som både lyfter historien som politiskt samtidsdrama och gör den mer spännande som tv-serie.

Både Margaret Atwood själv, som är djupt involverad även i tv-versionen, och huvudrollsinnehavaren och serieproducenten Elisabeth Moss har pratat mycket om hur trovärdig serien är, och är ämnad att vara, just på grund av Donald Trump och mörkerrörelsen bakom honom.

Protest på utanför Vita huset i juni 2017. En av många på Handsmaid's Tale-tema under sommaren.
Protest utanför Vita huset i juni 2017. En av många på Handsmaid's Tale-tema under sommaren.

Atwood har tidigare sagt att alla skeenden i hennes roman har hänt på riktigt, någon gång, någonstans – och alla uppdateringar och tillägg i tv-serien linjerar med den ambitionen. Vill man ha en aktuell parallell från verkligheten är det bara att studera Trumps statsbesök i Mellanöstern för tre veckor sedan, och hur han i kommentarer efteråt röjde att han i USA skulle vilja se lite mer av Saudiarabiens respekt för överheten.

USA har kuppats till totalitär tokreligiös terrorstat med bibliska sharialagar. Kvinno- och hbtq-synen är lättigenkännligt USA-konservativ men samtidigt helt kompatibel med IS världsbild.

90 procent av allt som händer Elisabeth Moss huvudperson är exakt som i boken, men serieskaparen Bruce Miller har samtidigt gjort två fundamentala, tematiska tillägg som både lyfter historien som politiskt samtidsdrama och gör den mer spännande som tv-serie:

För det första är flashbacksekvenserna kraftigt utbyggda (de bästa sedan Lost!), tillbakablickar från de olika karaktärernas liv innan militärkuppen, vilket gett plats för många paralleller med dagens Trump-våg och dess häxbrygd av alt-right-höger och fundamentalistisk kristendom; inte minst hur landet, på grund av den kristna fascistgruppens egna personliga intressen, frivilligt avsäger sig världsledarrollen både politiskt och ekonomiskt.

I boken finns inte tillnärmelsevis lika mycket bakgrund, vilket också gör att det som finns där blir desto hårdare understruket – när kvinnorna berövas sin frihet genom att den nya kupp-regimen stryper alla deras banktillgångar och inför en lag som förbjuder kvinnor att förvärvsarbeta, då ekar romanen av 1980-talsfeminism; medan samma skeende i tv-versionen i stället blir en av många fler länkar och nycklar i ett längre, bredare narrativ.

The Handmaid’s Tale ett spänningsmoment vi sällan ser i post-apokalyps-fiktionen – hoppet om att diktaturen ska störtas och att huvudpersonerna ska få tillbaka sina gamla liv.

Och för det andra har Bruce Miller (tidigare mest känd för serier som Eureka, The 4400 och The 100, så detta är rejält kvalitetskliv för honom) frångått Atwoods hela subjektiva berättargrepp att låta historien utgå från Elisabeth Moss-karaktären allena. Även detta fördjupar det samhällspolitiska perspektivet och låter oss förstå mer av hur världen utanför den nya USA-diktaturen ter sig – med ett FN som genomdrivit ett handelsembargo mot Gilead (som USA numera heter), ett EU som håller på att äta upp dollarns värde, ett frihetligt Kanada som huserar en USA-exilregering, och ett Mexiko så hårt drabbat av en global fertilitetskris att man lockas att rädda Gileads handelsbalans via ett bilateralt sex-trafficking-avtal(!).

Men precis som Madam Secretary och House of Cards grumlar The Handmaid’s Tale också de allegoriska gränserna på ett spännande sätt. En konsekvens av Gileads militärkupp är att ex-USA plötsligt går i bräschen igen i klimatarbetet. Man har skurit ner koldioxidutsläppen med 78 procent (mycket för att man demonterat all popkulturell livsstilsindustri, men ändå).

En annan väldigt intressant kvalitet hos serien, tack vare att den bygger på Atwoods bok, är att vi slipper de sedvanliga dystopiklichéerna om en hel efter-katastrofen-värld där allt redan är för sent. I stället adderas i The Handmaid’s Tale ett spänningsmoment vi sällan ser i post-apokalyps-fiktionen – hoppet om att diktaturen ska störtas och att huvudpersonerna ska få tillbaka sina gamla liv. Seriens tonläge och stilistik må ha inspirerats av Alfonso Cuaróns Children of Men), men alla som läst Atwoods roman vet att den har en helt annan sorts horisont.

The Handmaid's Tale säsong 1 har SVT-premiär i kväll kl 21. Redan om fyra dagar, den 26 april, har säsong 2 streamingpremiär på HBO Nordic.

Just nu på TVdags

Pop Culture Confidential

I veckans podd: svenske succé-filmfotografen Linus Sandgren

20 oktober, 2018
Recension

Daredevils nya skurk gör tredje säsongen fantastisk trots en långsam start

19 oktober, 2018
Kommentar

I Bonde söker fru: bonniga bönder, en lookalike & kärlekssnyftande Lindorff

17 oktober, 2018
Streamingtips

Muppdiggare, kolla in Christine McConnells skräckdelikatesser

17 oktober, 2018
Premiärrecension

Filmisk kvalitet men ytligt tempo i nya Kristina Ohlsson-noir-deckaren Sthlm Rekviem

17 oktober, 2018
Gruppdiskussion

The Walking Dead-cirkeln om Bernard Butler, Mother Goose & prällesex

16 oktober, 2018
Kommentar

Nu på HBO Nordic – estetiskt & aptitligt fluff i A Discovery of Witches

16 oktober, 2018
Nyhet

Dracula ska bli Netflix-serie i händerna på Sherlock-skaparna

15 oktober, 2018
Recension

Lena Dunhams-serien Camping är inte helt oäven – både parodisk & småskruvad

15 oktober, 2018
Nyhet

Wu-Tang Clan blir dramaserie

15 oktober, 2018
Söndagskrönikan med veckolistor

Bäst i tv-världen just nu: Nationalism en perversion av patriotism – Madam Secretary tuffar till tonen

14 oktober, 2018
Nyhet

Dystert besked – Netflix lägger ner Iron Fist

13 oktober, 2018

Sagt om oss

Gör som tusentals andra!

Följ oss på Twitter och gilla oss på Facebook!

Nästa artikel