Recension

Ännu en fullträff för Netflix – Spielberg-doftande Stranger Things övertygar

Ett barn försvinner mystiskt. Ett annat mystiskt barn dyker upp samtidigt som ett mystiskt monster och mystiska män i mystiska skyddsdräkter. I Netflix nya serie Stranger Things möter vi en hel del klyschor. Redan introscenen har vi sett så många gånger tidigare att en hade blivit besviken om den slutat annorlunda.

Vi befinner oss på en forskningsanläggning. Något har kommit lös och gör det som Något brukar göra när det kommit lös på en mystisk forskningsanläggning. Samtidigt sitter fyra kompisar i en källare och spelar rollspel. På vägen hem försvinner en av kompisarna, och liksom när Laura Palmers kropp spolas upp i Twin Peaks börjar en story av lika delar skräck och sci-fi nästas upp.

Stranger Things är till yta och innehålI som om avkomman till E.T. och The Goonies möter avkomman till X-Files och Fringe på ett swingersparty och magi uppstår. Kanske hoppar Poltergeist in på ett hörn också.

Stranger Things andas, något som TVdags och alla andra medier uppmärksammat tidigare, mycket Spielberg och 1980-tal. Kläderna, prylarna, inredningen, musiken och inte minst frisyrerna (fast barn i amerikanska produktioner har väl typ alltid samma frisyr, oavsett decennium, eller?). Avsnitten är fyllda av dåtida, popkulturella referenser. De är även fyllda av många, välfungerande, klyschor, som snarare är hemtrevliga än uttjatade. Flera skådespelare tycker jag mig exempelvis känna igen från tidigare, innan jag inser att jag troligen bara känner igen karaktärerna från så mycket annat. Det andas såklart också väldigt mycket J.J. Abrams Super 8, som får ses som en föregångare till Stranger Things i genren välproducerad 1980-talsnostalgi. Trots att jag föddes ungefär två veckor innan händelserna i första avsnittet utspelar sig – och att mina främsta nostalgiska referenser rimligtvis borde ligga cirka 10 år framåt i tiden med Turtles och Spice Girls istället för Dungeons & Dragons och The Clash – infinner sig snart en varm igenkännande känsla i magen.

Personligen blev jag pepp på Stranger Things utan att vare sig ha sett trailern, eller läst särskilt mycket mer än rubriker innan jag påbörjade första avsnittet. Utifrån yta och innehåll får jag känslan att E.T. och The Goonies avkomma möter X-Files och Fringes avkomma på ett swingersparty och magi uppstår. Kanske hoppar Poltergeist in på ett hörn också.

Winona

Som extra nostalgipoäng på moset ser vi Winona Ryder (visst har hon väl varit med i matchen och borta ur svängen tillräckligt länge för att kunna plocka nostalgipoäng?) och Matthew Modine i roller. Skådespeleriet är riktigt bra. Alla barn sköter sig utmärkt, vilket är en förutsättning i min bok. Min version av helvetet är fullt dåliga barnskådespelare. Stämningen är mysigt kymig, miljöerna likaså. Synth-soundtracket för oss till bekanta John Carpenter och Tron-marker.

Är det förresten bara jag som får stora Stephen King-vibbar av titeltypsnittet?

Att Netflix kan göra högkvalitativa egna serier har varit uppenbart ett tag nu, och Stranger Things är inget undantag. Jag har själv endast hunnit med fyra, av totalt åtta, avsnitt när detta skrivs, men resterande fyra kommer med stor sannolikhet avklaras tämligen snabbt. För den som vill ha en detaljerad recap så har Netflix en after show per avsnitt, som hittas på Youtube. Finns även att lyssna till som podd, vilket var hur jag stötte på det. Rekommenderas, om inte annat, för en nördigare analys av varför ett visst nummer av X-men-tidningen förekommer i första avsnittet.

Stranger Things finns på Netflix.

Just nu på TVdags

Kommentar

Relationsdramat Malcolm & Marie på Netflix – Rörande, enerverande & relevant

25 februari, 2021
Essä

Här är Ria Wägner – den första stora svenska tv-kändisen

23 februari, 2021
Söndagskrönikan med veckolistor

Bäst i tv-världen just nu: Alba August & Reco utklassar resten i Alla utom vi

21 februari, 2021
Linus Fremin tippar & betygsätter

Melodifestivalen 2021: Är det årets vinnare vi har här? JA!

20 februari, 2021
Premiär

Eldfesten! Ny poddserie med Tordyveln flyger i skymningen-känsla

19 februari, 2021
Söndagskrönikan med veckolista

Bäst i tv-världen just nu: Bright Eyes-duons The Stand-musik

14 februari, 2021
Linus Fremin tippar & betygsätter

Melodifestivalen 2021: Dotter är oslagbar – eller?

13 februari, 2021
Recension

Psycho Goreman är en »splattrig« 1980-talshyllning för hela familjen!

10 februari, 2021
Söndagskrönikan med veckolistor

Bäst i tv-världen just nu: WandaVision förnyar sitcomen

7 februari, 2021
Linus Fremin betygsätter & tippar

Melodifestivalen 2021: Starkt startfält – men allt handlar om Danny

6 februari, 2021
Recension

Biopremiär för Sound of Metal! Riz Ahmed brinner när oljudet tystnar

5 februari, 2021
Söndagskrönikan med veckolistor

Bäst i tv-världen just nu: Göteborgs filmfestival i vardagsrummet

31 januari, 2021

Sagt om oss

Gör som tusentals andra!

Följ oss på Twitter och gilla oss på Facebook!

Nästa artikel