Recension

Animerade Spider-Man – en fin & rörande superhjältefilm du inte visste att du saknade

Betyg 4 av 5

När Sony först avslöjade planen att göra en tecknad biofilm med Spider-Man utöver den otecknade filmen som skulle utspela sig i Marvel Cinematic Universe, så hade jag svårt att se vad vitsen var, förutom att de ville tjäna massa pengar. Jag menar, sen 2000 har vi sett tre olika otecknade Spindelmän och fyra olika tecknade serier – behöver vi verkligen ännu en ny version? Nu efter att ha sett filmen är dock alla tvivel borta. Spider-Man: Into the Spider-Verse är en nytänkande tolkning som är så välgjord och smart att det känns som att det borde varit självklart med en gång att vi behövde ännu en Spider-Man – eller sex/sju stycken, som det ju nu råkar vara.

År 2000 skapade Marvel ett antal nya serietidningar som utspelade sig i ett alternativt universum. De ville kunna börja om från början med sina karaktärer för att locka till sig nya läsare, samtidigt som de inte ville göra sig av med alla existerande serietidningar som de publicerade. Det här nya Ultimate-universumet, där Ultimate Spider-Man var en av de populäraste tidningarna, blev en succé. När Ultimate-versionen av Peter Parker dog 2011 så introducerade de en ny Spider-Man – Miles Morales, en trettonårig pojke från Brooklyn som har en afroamerikansk pappa och en latinamerikansk mamma. Karaktären kom till efter att skådespelaren Donald Glover hade fått stort internetstöd i sitt försök att få rollen som Spider-Man i filmen The Amazing Spider-Man och i ett avsnitt av Community hade hans karaktär på sig en Spider-Man-pyjamas. Rollen gick till Andrew Garfield, men Marvels stjärnförfattare Brian Michael Bendis gillade hur Glover såg ut i dräkten och tog till sig denna inspiration när han skapade Miles Morales.

När det avslöjades att det var Miles Morales som skulle vara huvudpersonen i den nya tecknade filmen i stället för en åttonde Peter Parker så kändes det som att en pusselbit föll på plats. Filmens handling var den sista pusselbiten som visade varför det var helt logiskt att göra den här filmen, för de gör någonting en otecknad Spider-Man-film aldrig skulle kunna, eller våga göra, på en skala som de tecknade tv-serierna inte ens skulle våga drömma om. Into the Spider-Verse använder sig av alla de alternativa verkligheterna som etablerats i serietidningarna och bygger en handling runt att dessa verkligheter blandas ihop, vilket gör att en vanlig klassisk Peter Parker/Spider-Man dyker upp i Miles Morales värld tillsammans med ett flertal mer »ovanliga« versioner av hjälten. Precis som alla bra animerade storfilmer så har Into the Spider-Verse massor av hjärta och en smart konstruerad berättelse, härlig dynamik mellan karaktärerna, rolig humor och rörande drama. Visst bjuds det även på action, men så här i efterhand är det som står ut som mest minnesvärt hur fin och inkluderande filmen är.

Förra årets Spider-Man: Homecoming och Spider-Man: Into the Spider-Verse är de två bästa Spider-Man-filmerna som gjorts.

Miles är en toppenkaraktär och hans relation till den lite halvsopiga Peter Parker från en värld där han gått ner sig och käkar för många pizzor är väldigt rolig. Spider-Gwen, en karaktär som blivit en av Marvels mest populära sen hon gjorde debut i serietidningarnas Spider-Verse-berättelse 2014, är en annan av huvudkaraktärerna och budskapet som filmen så naturligt bakat in är att vem som helst kan vara Spider-Man – vem som helst kan vara en hjälte, för det finns parallella universum för alla möjliga händelser. Nittiotalets tecknade Spider-Man-serie var toppen och i sina två sista avsnitt gjorde den en liknande grej där Peter Parker träffar flera Spider-Man från alternativa universum. Men även om det var riktigt coolt på den tiden så fanns den inget budskap eller djupare tanke med det hela – det var bara en kille som träffade flera kopior av sig själv som alla bara hade små skillnader. Det är inte ovanligt att coola idéer i serietidningar inte är någonting mer än just coola idéer, det krävs mästerligt filmskapande för att så finurligt knyta ihop allting som det görs i den här filmen.

spider men
Inte den mest dynamiska gruppen men det var häftigt då!

Om man jämför med Aquaman som också har biopremiär idag, som är otroligt snyggt gjord men har ett manus som ibland är pinsamt dåligt, så är det ingen tvekan om att jag alla gånger skulle föredra en film med ett jättebra manus men som inte imponerar visuellt. Då menar jag inte att Into the Spider-Verse inte är snyggt gjord, men jag vet att en del vuxna har svårt att ta animation på allvar. En bra animerad film lyckas dock förmedla något som är större än sitt medium och det gör den här filmen absolut. Jag älskar designen på karaktärerna och textrutor och effekter som får det att kännas som en levande serietidning, men en del val tycker jag inte funkar alls.

När trailern först kom ut undrade jag varför animationen var så hackig. Var det min gamla sopiga dator som hindrade videon från att flyta på som det skulle? I biosalongen har jag samma problem, att det då och då är som att karaktärernas rörelser hackar sig fram, så jag undrade om det var mina ögon eller min hjärna det var fel på. Med en snabb sökning på internet kan man dock upptäcka att jag inte är den enda. Folk verkar eniga i att animationen ibland har en annan bildhastighet, att det alltså är kanske 12 bilder per sekund istället för 24 som är standard. En del tycker att det har effekten att animationen ser ut som stop-motion och visst, det är kanske det som de försökt uppnå när de gjort filmen, men jag älskar stop-motion-animation och hatar denna hackiga effekt. Det är väldigt mycket annat som händer på skärmen som är svårt att beskriva, med motion blur, röd/blå 3d-färger och mycket annat, likt psykedelisk pop art som når sitt crescendo under eftertexten där där vi ser tusentals Spindelmän i massor av trippiga scener.

spider

Om man ser den odubbade versionen av filmen så kan man höra massor av bekanta röster. Shameik Moore som spelade Shaolin Fantastic i The Get Down är Miles Morales. Jake Johnson gör rösten till Peter Parker och det känns helt klart som att han tagit med sig lite av sin karaktär Nick från New Girl i rollen. Vi har Paper Boi från Atlanta (som ju är skapad av tidigare nämnda Donald Glover) och LaGuerta från Dexter som Miles föräldrar. Mahershala Ali är hans farbror och Lily Tomlin är Peters faster May. Hailee Steinfeld som har huvudrollen i den kommande Transformers-spinoffen Bumblebee gör rösten till Spider-Gwen och Nicholas Cage är den hårdkokta Spider-Man Noir som kommer från en svart/vit deckarvärld. Komikern John Mulaney är grisen Spider-Ham som först dök upp i skämttidningar på 80-talet. Kimiko Glenn från Orange Is the New Black gör rösten till Peni Parker, en anime-tolkning med en stor spindelrobot. För att inte glömma Liev Schreiber som är en utmärkt Kingpin.

gnag

Tecknade serien Ultimate Spider-Man gjorde sin egen version av Spider-Verse 2015 i fyra avsnitt och sen fyra avsnitt igen 2016 under sin sista säsong. Lite småkul och de använde flera av karaktärerna som även är med här i Spider-Man: Into the Spider-Verse plus flera till, men skillnaden i kvalitén på berättelsen och utförandet är enorm. Filmen är helt enkelt på en helt annan nivå – med samma glädje och spänning som de otecknade filmerna och proppfull av metahumor och referenser till serietidningarna, de tecknade serierna, filmerna och allt möjligt.

Det finns inte mycket att klaga på – Into the Spider-Verse har allt man förväntar sig och önskar från en superhjältefilm, men ändå tycker jag nog inte att den når upp till högsta betyg. Jag vet inte om det är för att den är animerad som den ändå känns som att något saknas för att jag ska tycka att filmen är lika bra som förra årets Spider-Man: Homecoming, men en sak som jag är säker på är att den och den här är de två bästa Spider-Man-filmerna som gjorts. Sony håller tydligen på att utveckla flera uppföljare av olika slag – förmodligen en som fortsätter Miles Morales berättelse och tydligen en med Spider-Gwen och andra spindel-tjejer, vilket det finns flera att välja på. Den här filmen var verkligen en glad överraskning och förhoppningsvis början på någonting stort!

Spider-Man: Into the Spider-Verse har biopremiär idag.

Just nu på TVdags

Streamingtips

På Netflix – Blown Away är hålla-andan-tv

19 juli, 2019
Nyhet

Netflix tappar i USA – förlorar abonnenter på hemmamarknaden

18 juli, 2019
Recap

Stiff competition! Veckans avsnitt av Younger har en titel som säger allt

18 juli, 2019
Söndagskrönikan med veckolistor

Bäst i tv-världen just nu: True crime-pärlan I Love You, Now Die

14 juli, 2019
Recap

Huskurer, håravfall & hemligheter i veckans Younger

11 juli, 2019
Recension

Midsommar är en mardröm i dagsljus

10 juli, 2019
Söndagskrönikan med veckolistor

Bäst i tv-världen just nu: Chris Gethards återkomst till MNN

7 juli, 2019
Streamingtips

Så verklighetsnära satir i Years and Years att vi sätter snacksen i halsen

3 juli, 2019
Recension

Kul! Spider-Man: Far from Home är både actionkomedi & superhjältefilm

3 juli, 2019
Streamingtips

Hjälp! Mitt tonårs-jag är helt fast i HBO Nordics ungdomsserie Euphoria

2 juli, 2019
Recension

Moodyssons HBO-serie Gösta får oss att undra: Vem ska trösta Gösta?

1 juli, 2019
Intresseklubben Antecknar #63

Nytt avsnitt av TVdags filmpodd: Sydney Pollack

1 juli, 2019

Sagt om oss

Gör som tusentals andra!

Följ oss på Twitter och gilla oss på Facebook!

Nästa artikel