Män, män och nästan-män…

Almost Human är almost dynga

I söndags svepte kameran över något märkligt under NFL-matchen mellan San Francisco 49ers och New Orleans Saints. Där, bredvid jublande fans, stod uttryckslösa poliser i mörkblå uniform och hjälmar med dimmade visir och vaktade. Det var androidsnutar från Almost Human, Fox stora höstsatsning som skulle ha premiär efter matchen. Publiken jublade när robotarna visades på jumbotronen. Kommentatorerna gick bananas och puffade för serien.

Ett PR-stunt som detta säger en hel del om anslaget i Almost Human. Stor budget. Stor målgrupp. Stort det mesta. Allt på ett kort, dels för tv-kanalen som vill ha en ny succé men också för oss i tv-publiken som inte hittat en favorit i den ganska ljumma samling shower som varit årets premiärer.

Efter två avsnitt saknar Almost Human inte bara kvinnor utan också det mesta annat en tv-serie behöver ha för att ha skäl att finnas.

Att de väljer just NFL både som marknadsföringsyta och som lead-in till programmet är ingen tillfällighet. Tittarsiffrorna för NFL-matcher är långt större än för även de största dramaserierna, och premiärer behöver all hjälp de kan få.

Så med all denna hype i ryggen, vad fick football-publiken se om de lämnade tv-apparaterna på medan de fixade mat och öppnade en till Bud Light?

Om vi tar det i football-termer: Almost Human lyckades inte med en enda third down conversion, kastade fyra interception och släppte till fem sackar.

Om vi tar det på svenska: dynga.

Det är lätt att bli förförd av Almost Human eftersom ytan är snygg. Även om de första två avsnitten misslyckas med att etablera förutsättningarna och reglerna för seriens universum (alltid en livsviktig sak i science fiction och fantasy) är det så pass välgjort och med så pass stor respekt för genren att jag gärna ville gilla det. Jag var på förhand lite skeptisk eftersom seriens titel osade dålig androidallegori med övertydliga reflektioner kring ras och klass, men så snart det stod klart att titeln mer gäller seriens mänskliga huvudperson, den sargade snuten John Kennex spelad av Karl Urban, var jag ändå öppen för det mesta.

Mina intryck efter avsnitt ett var också ganska positiva. Jag kände att om de bara kunde lugna sig med alla miljarder beståndsdelar och etablera världen så kunde det här bli bra. Jag gillade tanken på folk som försöker plocka upp spillrorna av sig själva i en värld där de inte riktigt känner sig hemma. Jag valde i min längtan efter att få något nytt att följa till och med att bortse från att det bara var män i bild (jo, till och med androidpoliserna är män). Jag tänkte att det nog löser sig.

Det andra avsnittet var däremot en plåga. Som att se en haltande quarterback bakom en havererande offensive line försöka slutföra matchen utan att bli förnedrad.

I avsnitt två kom nämligen sexrobotarna. De kunde inte hålla sig. Ett utmärkt sätt att visa massor av modellhud och sexaffärens generösa utbud av våta blickar. Porrdockor i raffsiga underkläder och darrande manshänder som smeker längs behå-kanter.

Eftersom det bara var män i avsnitt ett klockade jag i avsnitt två hur stort utrymme de två namngivna kvinnliga karaktärerna hade. I scener på totalt fyra minuter och fjorton sekunder fick de vara med. Och då bara för exposition eller genom telefonsamtal med information så grabbarna på fältet visste vart de skulle åka för att sparka in dörrar. Sandra Maldonado och Valerie Stahl sitter nämligen bara på kontoret och klickar på hologramskärmar.

Skaparen J.H. Wyman gjorde underverk med Fringe, min absoluta favoritserie under de senaste åren. Kanske var det där han skulle hålla sig, i the fringe. För när storbudgeten plockas fram och NFL-publiken ska fångas upp har han uppenbarligen inte kapacitet att komma på något bättre än närbilder på behå-kanter.

Efter två avsnitt saknar Almost Human inte bara kvinnor utan också det mesta annat en tv-serie behöver ha för att ha skäl att finnas. Det enda som går att ta med sig är den snygga ytan och korta stunder av spännande interaktion mellan människan Kennex och androidpartnern Dorian. I allt annat har serien redan grävt ner sig i ett djupt hål och den har långt att kravla sig upp för att jag ska bli intresserad igen. Det räcker inte med ledigt placerade scifi-referenser om »blush response« och »Are Friends Electric?«.

Det är kanske orättvist att yxa något efter bara två avsnitt, men det är uppenbart vad ambitionerna med Almost Human är. Ungefär samma som Blacklist. Enkel och högoktanig action. Målgrupp: främst tv-spelande män under 30 men gärna »något för alla«. Michael Bay genom ett Blade Runner-filter.

Fotnot: Premiären i söndags behöll till en början NFL-publiken men halvvägs hade den tappat stort. Slutsiffran blev 9,1 miljoner. Andra avsnittet i måndags föll till 6,6 miljoner.

Just nu på TVdags

Nyhet

Ursäkta röran, TVdags bygger om!

19 maj, 2021
Söndagskrönikan med veckolistor

Bäst i tv-världen just nu: Line of Duty-sträckkollen på SVT Play

16 maj, 2021
Söndagskrönikan med veckolistor

Bäst i tv-världen just nu: Kevin Bacon & 1990-talskänslan i City on a Hill

9 maj, 2021
Söndagskrönikan med veckolistor

Bäst i tv-världen just nu: The Handmaid's Tale reser sig igen

2 maj, 2021
Intresseklubben Antecknar #79

Nytt avsnitt av TVdags filmpodd: Terminator-sviten

1 maj, 2021
Söndagskrönikan med veckolistor

Bäst i tv-världen just nu: Svärfar svävar fritt i Tumba-dokun

25 april, 2021
Söndagskrönikan med veckolistor

Bäst i tv-världen just nu: Tortyrporr & rasism i kontroversiella Them

18 april, 2021
Söndagskrönikan med veckolistor

Bäst i tv-världen just nu: Avancerade soc-thrillern Snöänglar

11 april, 2021
Söndagskrönikan med veckolista

Bäst i tv-världen just nu: Brittisk deppattack med Line of Duty & Unforgotten

4 april, 2021
Recension

Bert ligger kanske inte rätt i tiden – men han är fortfarande kul

1 april, 2021
Sverigepremiärer

Paramount+: Two Weeks to Live är bra – Everyone Is Doing Great är bättre

29 mars, 2021
Nyhet

Dags för Paramount+ att dra igång – men Apple får förtur

24 mars, 2021

Sagt om oss

Gör som tusentals andra!

Följ oss på Twitter och gilla oss på Facebook!

Nästa artikel