Första Tarzan-bilden

Alexander Skarsgård som Tarzan – sedd med kvinnlig blick

Filmteoretikern Laura Mulvey myntade begreppet »the male gaze« eller »den manliga blicken«. En teori om att kvinnor på film visas genom en manlig blick för ett manligt betraktande. Det finns givetvis en njutning i att låta blicken vila på ljuvliga objekt. Den upplever jag själv många gånger. Det intressanta med skoptofili är att man kan vrida och vända lite på det hela även om man då hamnar ute på hal is. Det finns sexuell njutning i att betrakta något erotiskt laddad och vackert. Kan baksidan av detta vara att det finns en laddning i att låta sig bli betraktad? Alla som befunnit sig i en sexuellt laddad situation någon gång i sitt liv skulle kanske åtminstone kunna tillåta sig att tänka att detta är sant.

Blicken som säger »Jag ser bara ut så här«, fast alla vet att det ligger hundratals träningstimmar och en strikt diet bakom magrutorna.

Det som tilltalar mig med den deffade, manliga bringan är flera saker. Dels är det tanken på det hårda, enträgna och disciplinerade arbetet som ligger bakom resultatet. Timmar av svett, hopbitna käkar och stön på gymmet. Kanske bor det någon form av späkande Luther i mig men något i determinationen gör mig både rörd och full av beundran. Mannen i fråga har verkligen ansträngt sig – för min skull. Och för att att han njuter av att bli sedd. Säkert är det lite samma mekanismer som ligger bakom dickpics men låt oss lägga det åt sidan.

Sedan gillar jag den manliga blicken. Inte den manliga blicken, som i Mulveys teori utan den manliga blicken som i den som män så ofta får när de visar upp sig och när de vet att de är iakttagna. Den där lite nollställda, lite aggressiva och samtidigt »vad då, ser du nåt du gillar, eller?«. Som om de är helt omedvetna om sin egen uppvisning. När de första bilderna på en superdeffad Alexander Skarsgård som Tarzan »läcker ut« så ser jag förstås allt detta. Blicken som säger »Jag ser bara ut så här« fast alla vet att det ligger hundratals träningstimmar och en strikt diet bakom magrutorna.

De spända men samtidigt slappa armarna gör honom lite lik min brorsas gamla He-Man-docka. En bild av en manlighet. He-Man, den manliga mannen. Även detta är rörande för mig. Och med tanke på att man spelar den djuriska Tarzan, mannen som omvandlar sig själv till en djungelns man, ett slags mellanting av människa och djur enbart styrd av drifter och instinkt, gör ju denna bild fulländad. Ursäkta mig, nu har jag skrivit alldeles för länge och behöver vila ögonen på något vackert istället.

Skarsgard

Just nu på TVdags

Pop Culture Confidential

I veckans podd: Vilhelm Blomgren från »Midsommar« & »Gösta«

20 augusti, 2019
Nyhet

Ny trailer för Apples prestigeserie – och rykten om högt pris

20 augusti, 2019
Recension

C More-premiär för habila Fartblinda – spännande miljö men för övertydligt

19 augusti, 2019
Söndagskrönikan med veckolistor

Bäst i tv-världen just nu: Netflix-dokun om The Family – kopplingar till KD i Sverige!

18 augusti, 2019
Recension

Once Upon a Time in Hollywood-premiär! Men vad vill du berätta, Tarantino?

16 augusti, 2019
Nyhet

Fantasynytt! En drös skådespelare klara för Wheel of Time

15 augusti, 2019
Recension

Snygga skådisar – men inget känns unikt i nya C More-serien Grand Hotel

13 augusti, 2019
Apples kommande prestigedrama

Första trailern till Anistons & Witherspoons The Morning Show

12 augusti, 2019
Podcast

I veckans Pop Culture Confidential: produktionsdesignern Barbara Ling

12 augusti, 2019
Söndagskrönikan med veckolistor

Bäst i tv-världen just nu: Äntligen berör The Handmaid's Tale igen

11 augusti, 2019
Recension

1980-talsmysiga Scary Stories to Tell in the Dark: »En skräck-inkörsport!«

9 augusti, 2019
Recap

Så mycket kärlek i veckans Younger – The Debu-taunt

8 augusti, 2019

Sagt om oss

Gör som tusentals andra!

Följ oss på Twitter och gilla oss på Facebook!

Nästa artikel