TVdags betygsätter tolkningarna

Albin, Stor & Astrid Lindgren bäst i kvällens Så mycket bättre

Tiden går fort när man har roligt. Kvällens avsnitt var säsongens tredje och då har vi redan kommit igenom halva artiststyrkan.

Det är Linnea Henrikssons låtar som är föremål för den här lördagskvällens tolkningar. TVdags satt i vanlig ordning beredda med spetsade öron och vässade betygspennor.

Vad tyckte du? Så här tyckte vi:


Charlotte Perrelli – Släpper allt

PerelliLinus: Charlotte är inte dum, hon väljer låtar med tydliga popmelodier. Här struntar hon i originalets softa elektroniska gung och går all in tropical pop. Det är svängigt, men sången ligger någon oktav för högt i refrängerna så att Charlotte nästan spricker.
Betyg: 2/5

Catherine: Den här originallåten är rätt trist tycker jag och den blir inte roligare när Charlotte gör den. Det händer ingenting nytt, Charlotte sjunger Linneas låt rakt av och jag blir också rätt trött av hennes jobbiga röstläge i refrängen.
Betyg: 2/5

Björn: Det kanske bästa med Charlotte, i mina ögon, är att man ser att hon gillar att stå på scen. Hon skiner hela hon. Men jag håller med Catherine om att röstläget i refrängen känns ansträngt. Hon sjunger svinbra men hittills har Perrellis tolkningar brunnit till så som jag hade hoppats.
Betyg: 2/5

Albin Lee Meldau – Jag vet något som inte du vet

albinLinus: Albin är årets stjärnskott. Hans röst är en sådan som det bara kommer en av i varje musikgeneration, och hans versioner känns så självklart hans, vilket tyder på en artist som kommer att gå långt. Så även här. Minspelet kan jag dock fortfarande vara utan.
Betyg: 4/5

Catherine: Albin är i en helt egen klass i de här sällskapet. »Du är en helt annan människa där uppe« säger Louise och så är det verkligen. Den här veckan sjunger han på engelska och jag kommer på mig själv med att föredra när han sjunger på svenska (vilket han vanligtvis inte gör som han berättade i första avsnittet). Men visst levererar han igen. Det överraskar mig inte på samma sätt längre och kanske är den här veckans låt lite tråkigare än de tidigare. Men jag har svårt att sudda bort den stående fyran i betyg.
Betyg: 4/5

Björn: Det är lite Jeff Buckley över vibratot. Och kommer jag att tänka på Jeff Buckley så är det en väldigt bra grej. Jag kommer på mig själv att störa mig på Albins scenspråk igen… men det är den här låten jag går och nynnar på efter att ha lyssnat på alla låtar några gånger. Jag fortsätter försöka emrejsa hans scenpersona.
Betyg: 4/5

Christer Sjögren – Lyckligare nu

christerLinus: Märklig version som försöker låta modern och där körerna låter som Lena Philipssons Det gör ont. Framför allt bottnar han inte alls i texten. Det känns helt platt och tomt.
Betyg: 1/5

Catherine: Låten inleds lite lovande och jag anar influenser från M.I.A:s Paper Planes. Men sen drar det igång och well, jag är iallafall tacksam över att Christer inte stoppar in någon Elvis. Det blir inte särskilt spännande, mer som lite karaoke på festen. Men han gillar det själv, det ser man.
Betyg: 2/5

Björn: Det är något stabilt över Christer. Jag stör mig inte på honom och jag kommer inte på vad det låter som. (Jag tänker inte på M.I.A.) Det är ingenting jag kommer lyssna på men det finns något barnsdomsstabilt över det.
Betyg: 3/5

Artist Louise Hoffsten – Halmstad

LouiseLinus: Louise gör en av mina favoritlåtar av Linnea. Det blir rockigare och bluesigare och en helt annan rytm och ton. Jag diggar det, men hade velat ha lite mer power. Om hon ska göra en glad låt sorglig, gå all in.
Betyg: 3/5

Catherine: Louise tar sig an Linneas hyllning till hemstaden Halmstad som i sitt original är en skön och glad låt. Louise låt är inte glad, den är ganska hemsk. Jag gör mitt allra bästa för att hitta något jag gillar men det går inte. Munspelet åker fram i vanlig ordning och toppar denna melankoliska sorgelåt. »Jag lovar att komma hem«, sjunger Louise. »Nä, snälla gör inte det«, tänker jag. Kvällens bottenlåt, till och med Christer lyckades bättre.
Betyg: 1/5

Björn: Den här låten talar inte till mig överhuvudtaget. Jag tycker att munspelsdelen är det bästa med hela låten men jag gillar Louise ändå. Mer som människa än som artist just nu.
Betyg: 2/5

Stor – Säga mig

storLinus: Stor har blivit min stora favorit i år, pun intended. Han har lyckats göra personliga, smarta och berörande tolkningar rakt igenom. Här väver han in Ronja Rövardotter i en kärlekslåt till sina systrar och det är helt magiskt. Vilken begåvning.
Betyg: 5/5

Catherine: Vi fick veta en hel del om Stors kval inför sitt uppträdande vilket kanske hjälpte till att bygga upp stämningen. Men jäklar, hans kärlekslåt till sina systrar fick den här soffpubliken att gråta. Det är en stark text och även om jag skulle kunna tycka att det var lite cheesy att klippa in ett avsnitt där Astrid Lindgren läser ur Ronja rövardotter så kommer jag på mig själv med att få gåshud. Det här är kvällens bästa låt.
Betyg: 4/5

Björn: Det är solklar tear jerking-doping att sampla Astrid Lindgren så när jag får tårar i ögonen är en betydande anledning till det Astrids röst. Men det är svinbra redan innan Astrid kommer in. Trummisen är otrolig när Stor står på scen. Jag kommer nog aldrig bli såld på hip-hop-»ey«:en eller -»brap«:en. Men håller återigen med Catherine: Det här är kvällens bästa låt.
Betyg: 4/5

Eric Gadd – Mina händer

ERICLinus: Gadd stod för årets magplask med förra avsnittets horribla tolkning. Denna är så mycket bättre. Känns som klassisk Gadd, med snyggt sväng och gästande blås, men den där falsetten har inte åldrats särskilt väl.
Betyg: 3/5

Catherine: Eric lovar fest, att han har något i bakfickan. Sen »funkar« det igång och för en som går igång på slap bass (jag) så känns det såklart lite festligt. Jag kan tycka att Eric i vanliga fall sjunger fint i falsett och så men rösten är lite lite för tunn för min smak, jag saknar klös. Låten lyfter dock några grader när blåsorkestern kommer in och förstärker.
Betyg: 3/5

Björn: Redan när Eric livemixar är jag så såld jag någonsin kommer att bli på funk/soul. När blåsarna kommer in och Eric kör en uppräkning med blås och sedan drar till med ett  James Brown-»skrik« är det fem pluppar. Men resten av låten är tre stabila pluppar.
Betyg: 3/5

Så mycket bättre finns på C More och TV4 Play.

Just nu på TVdags

Pop Culture Confidential

I podden: Soraya Chemaly om Rage Becomes Her: The Power of Women’s Anger

14 november, 2018
Recension

Tung Lassgård räddar Jägarna – Premiär på C More i dag

14 november, 2018
Recension

Fantastiska vidunder: Grindelwalds brott – besök magiska Paris i denna fullproppade uppföljare

14 november, 2018
Gruppdiskussion

The Walking Dead-cirkeln om muterade zombier, tidshopp & Grey Carol

13 november, 2018
Stan Lee (1922–2018)

Julia Skott tar farväl av Stan Lee, superhjältarnas superhjälte

13 november, 2018
Intresseklubben Antecknar #56

Nytt avsnitt av TVdags filmpodd: Mission Impossible-sviten del 2

13 november, 2018
Teaser

#ForTheThrone – HBO-pepp inför sista säsongen av Game of Thrones

13 november, 2018
Teaser

Forky!? Första teasern för Toy Story 4 är här

12 november, 2018
Lista

Säg det med kroppen! 20 dansscener du inte vill missa

11 november, 2018
Premiär

Lagom trevliga Andra åket får bärhjälp av Klungan & Grotesco

11 november, 2018
Söndagskrönikan med veckolistor

Bäst i tv-världen just nu: House of Cards sublima finalsäsong

11 november, 2018
TVdags betygsätter tolkningarna

Stor med gäst stjäl showen i kvällens Så mycket bättre

10 november, 2018

Sagt om oss

Gör som tusentals andra!

Följ oss på Twitter och gilla oss på Facebook!

Nästa artikel