Lista

7 skäl till att Horace and Pete är värd varenda krona

Det var en märkbart tagen Louis C.K. som satte sig ner med vännen Marc Maron för en nära två timmar lång genomlysning av projektet Horace and Pete i 700:e avsnittet av podden WTF. Vi fick veta allt om hur den banbrytande experimentverkstaden föddes ur total kreativ frigörelse i och med pausandet av Louie, hur manusen närmast skrev sig själva långt innan inspelning (förutom medvetet lämnade luckor för dagsaktuell dialog) och hur C.K. blev så känslomässigt engagerad i rollfigurerna och historien att de gånger hans Horace brast ut i gråt i serien var det spontant och inte för att det stod i manus.

Mina egna tankar efter finalen var många och eventuellt formulerar jag mig mer kring dem en annan gång, men först vill jag hålla mig spoilerfri och vända mig till den som ännu inte tagit sig an detta säregna verk. Betala-per-avsnitt-modellen han använder sig av är fortfarande ovan för många och totalsumman för serien blir trots allt 31 dollar, mer än månadskostnaden för många bibliotekstjänster som HBO eller Netflix. Så varför chansa?

Här är några skäl:

Skådespelarna

Ensemblen är vansinnigt imponerande, inte bara i namnkunnighet med bland andra Edie Falco, Steve Buscemi och Jessica Lange utan också i leverans. Alan Alda gör ett makalöst fingertoppskänsligt porträtt av den rätt vedervärdiga farbror Pete. I WTF avslöjas att rollen skrevs för Joe Pesci, och när Pesci tackade nej gick C.K. via Jack Nicholson och Christopher Walken (som båda gillade manuset men artigt avböjde) till Alda – något motvilligt. Han insåg dock snabbt vilken lyckträff det varit. Även Louis C.K. själv kliver fram när han måste. Han har fortfarande en tendens att överspela: han inser inte hur uttrycksfullt ansikte han har, men han har skrivit en mer krävande roll åt sig själv än pseudojaget i Louie och han håller i mångt och mycket jämna steg med sina mer meriterade kolleger, vilket inte vill säga lite.

Gästinsatserna

Förutom huvudrollerna finns det också en rad gästskådisar som utmärker sig. SNL:s Aidy Bryant spelar förtjänstfullt C.K:s dotter. Karen Pittman övertygar som vasstungad, tilldragande alkoholist. Steven Wright finns ständigt i bakgrunden som en ljuvlig barkuf. Fantastiska Amy Sedaris gör ett helt improviserat inhopp och Rick Shapiro håller en hjärtskärande monolog om svaghet. För att bara nämna några.

Normbrytandet

Att i dagens medielandskap göra en filmad teaterpjäs som distribueras via styckesnedladdning, där ett avsnitt kan vara en halvtimme och ett annat en timme och en kvart, det liknar ingen annan tv. När C.K. gästade Opie & Jim Norton Show pratade han en hel del om värdet i den unika upplevelsen som vi första, trogna veckoköpare fick. Förvirringen och kittlingen som bor i okunskapen – vad är detta? Hur många avsnitt, när, vad och varför..? När första avsnittet dök upp på hemsidan visste vi ingenting. Den upplevelsen kan den som kommer in i efterhand aldrig få, men det är oavsett en udda tv-upplevelse. Formen är unik. En mix av old school och hypermodernt, tradition och progression, vilket intressant nog också är ett tema i serien. Produktionen har jobbat till stor del på teatersätt, med många manusläsningar och repetitioner men få och långa tagningar. Redigeringen är uteslutande kamerabyten – C.K. tillät inte att tempot tajtades eller manipulerades i klippningen på något sätt, utan scenerna kvarstår som de spelades. Serien är på intet sätt perfekt, men formleken gör att man förlåter de skönhetsfläckar som finns.

Avsnitt 3laurie

Tredje delen av Horace and Pete är det mest fascinerande tv-avsnitt jag sett på mycket länge. Mycket tack vare gästskådisen Laurie Metcalf. Så här skrev jag i min recension av avsnittet när det just släppts:

Hon är makalös, fullkomligt trollbindande. Från första rutan har hon fångat mig, trasslat in mig i ett uppnystande av häpnadsväckande utsagor, försiktigt framtecknande bilden av en krackelerande familjeidyll. Omväxlande ömsint och burdust tråcklar sig det som måste vara ett delvist improviserat manus framåt, mot den nalkande undergången. Allt vi har som stöd är Metcalfs ansikte, ett ansikte så transparent och uttrycksfullt att det ger tusen historier parallella till den vokala. Det hade kunnat bli billigt. Hennes berättelse tangerar dam- och veckotidningarnas erotiska noveller som man slukade i tidiga tonåren, de som berättades ur kvinnlig synvinkel men ofta var skrivna av män och handlade om kyska hemmafruar som gav tvetydiga signaler till diverse hantverkare men som självklart ville innerst inne. Men tack och lov är Metcalf allt annat än en passiv fasad-Madonna som tränger maskulint resolut frigörelse. Hon är bara lika svag som folk är mest, som Horace konstaterar. Jag älskar att C.K. tar in 12 år äldre Metcalf som sin ex-fru, och att han låter henne vara så luststyrd och komplex. Och hon tar utrymmet och springer med det, för att stjäla ett amerikanskt uttryck. Tv-året är visserligen ungt, men här är den starkaste insatsen hittills i min bok.

En och annan cameo

Mer åt kuriosa-hållet, men visst är det kul när Paul Simon dyker upp vid bardisken. Eller David Blaine, eller New Yorks borgmästare Bill de Blasio. Eller (nu vuxna) Two and a Half Men-barnet Angus T. Jones?

Chanstagandet

För C.K. var självständigheten i det här projektet helt nödvändig, så nödvändig att han gick emot alla rådgivare (och sunt förnuft) och finansierade hela kalaset med egna och lånade pengar, i hopp om att tillräckligt många skulle betala. Nu blev det i första läget inte så, och projektet är hittills en enorm förlustaffär. Nu är det förstås så att 1. serien fortfarande har chans att bli uppköpt av någon större aktör, 2. C.K. enbart på ryktbarhet går en finfin framtid till mötes, så man ska definitivt inte känna sig pressad till stödköp av någon sorts välgörenhetstanke. Det finns andra som bättre behöver dina pengar. Men i tv-världen är det ändå uppfriskande med det fritänkande, den integritet som C.K. uppvisar. Att ta en stor ekonomisk risk, ge långfingret till det upparbetade systemet och bara kringgå allt vad PR-karuseller, traditionella kanaler och exekutiva chefer heter? Det bör uppmuntras.

Dramat

Skådisinsatser, branschförnyande och kuriosa i all ära, men i centrum finns förstås en berättelse. En klassisk tragedi i tio delar om en bar och om familjen som driver den, med stark dialog och oväntade vändningar. Oavsett alla kringaspekter, nog står historien för sig själv.

Horace and Pete kan köpas på LouisCK.net.

Just nu på TVdags

Pop Culture Confidential

I veckans podd: Vilhelm Blomgren från »Midsommar« & »Gösta«

20 augusti, 2019
Nyhet

Ny trailer för Apples prestigeserie – och rykten om högt pris

20 augusti, 2019
Recension

C More-premiär för habila Fartblinda – spännande miljö men för övertydligt

19 augusti, 2019
Söndagskrönikan med veckolistor

Bäst i tv-världen just nu: Netflix-dokun om The Family – kopplingar till KD i Sverige!

18 augusti, 2019
Recension

Once Upon a Time in Hollywood-premiär! Men vad vill du berätta, Tarantino?

16 augusti, 2019
Nyhet

Fantasynytt! En drös skådespelare klara för Wheel of Time

15 augusti, 2019
Recension

Snygga skådisar – men inget känns unikt i nya C More-serien Grand Hotel

13 augusti, 2019
Apples kommande prestigedrama

Första trailern till Anistons & Witherspoons The Morning Show

12 augusti, 2019
Podcast

I veckans Pop Culture Confidential: produktionsdesignern Barbara Ling

12 augusti, 2019
Söndagskrönikan med veckolistor

Bäst i tv-världen just nu: Äntligen berör The Handmaid's Tale igen

11 augusti, 2019
Recension

1980-talsmysiga Scary Stories to Tell in the Dark: »En skräck-inkörsport!«

9 augusti, 2019
Recap

Så mycket kärlek i veckans Younger – The Debu-taunt

8 augusti, 2019

Sagt om oss

Gör som tusentals andra!

Följ oss på Twitter och gilla oss på Facebook!

Nästa artikel