Recension

Thor: Ragnarök – ett storslaget kosmiskt science fiction-äventyr

Betyg 4 av 5

De två första Thor-filmerna brukar tillsammans med The Incredible Hulk anses vara de svagaste från Marvel Studios filmuniversum, men nu är den nordiska åskguden tillbaka med sin tredje film där han tillsammans med den gröna jätten kastas in i ett storslaget, kosmiskt äventyr som har mer gemensamt med Guardians of the Galaxy än med titelfigurens tidigare filmer.

För mig har Thor aldrig varit en favorit bland Marvels superhjältar. Precis som hopplöst tråkiga Stålmannen har han alltid känts övermäktig och utan personlighet eller relaterbara svagheter. Det som funkade bäst med karaktären i hans första film och Avengers var kulturchock-humorn och interaktionerna med de andra hjältarna – hemma hos mig citerar vi fortfarande scenen där Thor sveper en kaffe, smäller ner koppen på bardisken och utropar »Another!« Om de insåg att humorn var vad som gjorde Thor relaterbar så la de ändå inte tillräckligt med vikt på det i uppföljaren Thor: The Dark World som var okej men inte erbjöd någonting nyskapande eller speciellt minnesvärt. Filmens bästa kvalité var väl relationen mellan Thor och hans skurkaktiga bror Loki, som många har liknat med Shakespeare. Det känns verkligen att de tagit några steg tillbaka för att skapa något helt nytt med Thor: Ragnarök istället för att bygga vidare på de två första filmerna.

Det är ett riktigt sci-fi-spektakel full av ren glädje – visuellt mäktig med massor av fascinerande omgivningar och karaktärsdesigner, sprudlande actionsekvenser, och många klockrena skämt.

Handlingen kretsar runt hur den förvisade dödsguden Hela försöker överta tronen i Asgård, vilket Thor måste ta sig tillbaka i tid för att stoppa. På vägen får vi se ett flertal planeter, mängder av monster och utomjordingar, bekanta figurer och nya favoriter. Det är mycket i filmen som känns som en direkt fortsättning på Guardians-filmernas lättsamma och funkiga känsla. Det är ett riktigt sci-fi-spektakel full av ren glädje – visuellt mäktig med massor av fascinerande omgivningar och karaktärsdesigner, sprudlande actionsekvenser, och många klockrena skämt. Dock skulle jag inte påstå att Thor: Ragnarök rakt igenom är en fullträff. Humorn i början av filmen känns lite framtvingad och det tar ett tag innan de verkligen kommer igång.

Ett stopp i Greenwich Village hos Doctor Strange ger en helt fantastiskt Doctor Strange-ig scen som plåster på såren efter att mitt stora klagomål efter trollkarlens egna film förra året var att den fokuserade för mycket på karaktärens bakgrundshistoria istället för att låta honom vara den världsvana magikern vi känner från serietidningarna. Om någon inte var övertygad om att Benedict Cumberbatch är perfekt i rollen är detta allt bevis de bör behöva.

05

Jag avundas de få som på något vis missat att Hulken skulle vara med i Thor: Ragnarök. Även om man undviker trailers så är det svårt att missa bilder och rubriker i sociala medier, vilket är synd eftersom det i filmen känns som att de bygger mot karaktärens introduktion som någon slags överraskning. Det var tydligen en tidig idé för filmens handling att inkorporera delar av serietidningen Planet Hulk, och när de väl bestämt sig för det så blev de snabbt övertygade om att Hulken själv skulle passa in i Thor: Ragnarök. Det gör han. Även om jag inte är förtjust i tuff-Hulken med dålig attityd så gör Bruce Banner att det är klart värt att ha med honom. Planet Hulk adapterades även som tecknad film för några år sen. Det är kanske inte direkt jättebra, men lite kul att se för att jämföra utan att behöva plocka upp en serietidning. Dynamiken mellan Thor och Banner i Ragnarök är helt utmärkt och det fortsätter trenden vi sett i Captain America: Civil War och Spider-Man: Homecoming att de olika hjältarna dynamiskt kan korsa över till varandras filmer hur som helst, vilket jag älskar. Ju mindre filmerna känns begränsade i vad de tillåts göra desto bättre. Nästa steg är att skapa lite starkare band mellan filmerna och tv-serierna!

03
Valkyrie i filmen har inte mycket gemensamt med den Valkyrie som var med i supergruppen The Defenders i serietidningarna.

I filmen finns det flera nya karaktärer att omedelbart förälska sig i – Tessa Thompson från Westworld spelar en väldigt fri (men förbättrad) tolkning av Valkyrie från serietidningarna. Många har efterfrågat fler kvinnliga hjältar i Marvel-filmerna och Valkyrie är kanske den bästa hittills. Precis som Jessica Jones från Marvels Netflix-serier dricker hon alldeles för mycket och bryr sig inte om vad någon tycker, och som tur är så har de valt att ge Valkyrie chans att utvecklas som karaktär i filmen istället för att göra henne till ett kärleksintresse som bara är till för att tjäna Thors karaktärsutveckling. Är det någon som minns någonting om Jane Foster från de två första Thor-filmerna förutom att hon spelades av Natalie Portman?

Många har efterfrågat fler kvinnliga hjältar i Marvel-filmerna och Valkyrie är kanske den bästa hittills. Precis som Jessica Jones från Marvels Netflix-serier dricker hon alldeles för mycket och bryr sig inte om vad någon tycker, och som tur är så har de valt att ge Valkyrie chans att utvecklas som karaktär i filmen istället för att göra henne till ett kärleksintresse som bara är till för att tjäna Thors karaktärsutveckling.

Filmens andra stjärnskott skulle jag påstå är Korg, en utomjording som ser väldigt mycket ut som The Thing från Fantastiska fyran, och som först dök upp i Planet Hulk-serietidningarna. Istället för en djup, mörk röst som man skulle förvänta sig när man ser Korg (och som han har i den tecknade adaptionen) så spelar filmens regissör Taika Waititi karaktären med sin Nya Zeeländska dialekt och en väldigt mjuk ton, vilket skapar omedelbar komik. Korg är otroligt härlig och han lyckas överraska en med varje replik.

02
Korg och hans lilla polare Miek, en larv med robotarmar.

Jeff Goldblum spelar Grandmaster och Cate Blanchett spelar Hela, två väldigt olika skurkar där Goldblum är excentrisk och komisk medan Blanchett är kuslig och brutal. Hela är mycket mer minnesvärd än svartalven Malekith som var skurken i The Dark World, och hennes design lyckas vara väldigt trogen de gamla serietidningarna samtidigt som den är snygg. Grandmaster är bror till Benicio del Toros The Collector från Guardians of the Galaxy, vilket inte är så svårt att föreställa sig. Efter slutet på The Dark World kunde man tro att Loki som tagit över tronen genom att anta Odins skepnad, återigen skulle vara skurken i den tredje filmen, men precis som allt annat från de tidigare filmerna som riskerade att bli tråkigt om de hade gjort de igen så tar de hand om det i början och ger Loki en mycket intressantare roll i berättelsen. Tom Hiddleston som Loki är ju trots allt den kanske fortfarande bästa skurkgestaltningen som Marvel-filmerna bjudit på, så det är kul att de fortsätter att hitta på nya saker för honom att göra. Håll även utkik efter roliga cameoroller. Ni kommer förstå när ni ser.

04
Hela dök först upp i Thors serietidning 1964.

Filmens syntmusik för tankarna till 80-tals-science fiction och retro-TV-spel , vilket jag alltid välkomnar. Vad är härligare än den där öppensinnade känslan av äventyr från när man var barn och spelade Nintendo-spel där grafiken var begränsad men ens fantasi var obegränsad? Jag är ett mycket större fan av låtarna som användes i Guardians-filmerna än vad jag är av Led Zeppelin-låten Immigrant Song som användes i Ragnaröks trailer och vid två tillfällen i filmen, men jag måste erkänna att den passar utmärkt i sammanhangen, extra mycket med tanke på texten.

Filmens syntmusik för tankarna till 80-tals-science fiction och retro-TV-spel , vilket jag alltid välkomnar. Vad är härligare än den där öppensinnade känslan av äventyr från när man var barn och spelade Nintendo-spel där grafiken var begränsad men ens fantasi var obegränsad?

Det känns som att många är förväntansfulla över att Marvel till slut ska misslyckas och göra en riktig flopp efter så många år med succé efter succé, men jag ser det inte som troligt när jag tittar på deras schema över kommande filmer. En Thor-film skulle kunna haft den potentialen men Ragnarök är ett fantastiskt roligt och underhållande äventyr, kanske inte lika skarp som sommarens Guardians och Spider-Man, men mer tillfredsställande än förra årets Civil War och Doctor Strange. Nästa Marvel-film som har premiär är Black Panther i februari, och den ser ut att också bli riktigt bra. Innan dess ska det bli spännande att se hur DC Comics storsatsning Justice League gör ifrån sig nästa månad.

Missa inte scenen efter eftertexterna. Det är ingen stor grej eller spännande cameo, men ganska kul.

Thor: Ragnarök har biopremiär idag.

Just nu på TVdags

Nyhet

I'll be baaak! Terminator 2 i 3D får svensk nypremiär på bio

24 november, 2017
Trailer

Frost-fans, kolla! Här är trailern för Olofs frostiga äventyr

24 november, 2017
Tablåtips 24/11

Bäst på tv i kväll: Hatisk debatt i Grotescos sju mästerverk

24 november, 2017
Kommentar

»Pranks«, nykläckta killar & vuxenmys i veckans Ensam mamma söker

23 november, 2017
Kommentar

När avslöjar ni årets julvärd, SVT?

23 november, 2017
Gruppdiskussion

The Walking Dead-cirkeln om mardrömslärare, zombieslafs & Designated Survivor

23 november, 2017
Tablåtips 23/11

Bäst på tv i kväll: Jacques Audiards mästerverk Rust & Bone

23 november, 2017
Kommentar

Gevärsromantik & fästingpung i kvällens Bonde söker fru

22 november, 2017
Nyhet

Hurra! SVT:s storsatsning Vår tid är nu klar för en tredje säsong

22 november, 2017
Diskussion

TVdags pratar ut om Louis CK:s sextrakasserier & #MeToo

22 november, 2017
Tablåtips 22/11

Bäst på tv i kväll: Kammarspelet i Bergmans Scener ur ett äktenskap

22 november, 2017
Kommentar

I kvällens Bachelor: när leken spårar ur på allvar

21 november, 2017

Sagt om oss

Gör som tusentals andra!

Följ oss på Twitter och gilla oss på Facebook!

Nästa artikel