Kommentar

The Cloverfield Paradox: tomma tunnor skramlar mest

The Cloverfield Paradox. Den mest omtalade och analyserade filmen just nu är en helt vanlig b-rulle. En äkta direkt-till-dvd-kalkon. En Netflix-film som passerat obemärkt om det inte vore för att man med kofot och spett och krystade omskrivningar pressat filmstackarn in i en franchise som av fans fått namnet »Cloververse« (PR-avdelningarna klappar händer). Ett »Cloverfield« i titeln, en oväntad slutscen, några tillagda vaga blinkningar och voilà! Hela tv-världen lägger pannan i djupa veck och letar desperat efter möjliga easter eggs i en brinnande längtan att hitta mening där ingen mening finns.

JJ Abrams, som lär gå till historien som den nye George Lucas – på gott och ont.

JJ Abrams, som lär gå till historien som den nye George Lucas – på gott och ont – är producenten som 2008 släppte den habila found footage-monsterskräckisen Cloverfield. De flesta gillade den, lite Godzilla, lite skakkamera i favvostaden att trasha – New York – och flera härliga up and coming-skådisar, som Lizzy Caplan och TJ Miller. Kanske inget som skulle gått till filmhistorien om den inte marknadsförts på så smart sätt: ett kryptiskt klipp på Frihetsgudinnans rullande huvud och en hemsida som blev viral. Samt inte minst ett öppet slut, »fritt för tolkningar« som man brukar säga.

Och som det tolkades! Det var så klart varenda filmbolags våtaste dröm. Filmnördarna sitter själva och marknadsför filmen alldeles gratis! Något JJ Abrams hade erfarenhet av sedan Lost-tiden. Hypen var för bra för att bara släppa så där. Hmm, men hur göra om succén? Inte en vanlig uppföljare som svarar på alla frågor…och det görs redan för många kaiju-filmer just nu. Jo, så här gör vi! Vi tar en helt annan film som ändå är på gång, tweakar den lite, ger den ett nytt namn och *boom* – 2016 kommer utan förvarning filmen Cloverfield Lane 10! Den kunde skryta med att ha en av de bästa trailers jag sett och var en riktigt bra spooky thriller (skriven av bland annat Damien »La La Land« Chazelle!). Filmen hade ett speciellt, oväntat slut som inte verkade höra hemma med resten av filmen. Det gjorde det inte heller, den finns inte med i originalmanuset.

Filmen hette faktiskt The Cellar så länge att inte ens skådisarna, John Goodman och Mary Elizabeth Winstead, själva visste att den skulle kopplas ihop med filmen Cloverfield förrän deras film gick upp på biograferna under ett helt annat namn. Hype, hype! Så många frågor! Så många analyser! Så många gissningar!

Men två filmer är en slump medan tre är en franchise på riktigt. Nu gällde det att smida medan järnet var varmt. Utan förvarning släpptes för någon vecka sedan en kryptisk teaser för något som kallades The Cloverfield Paradox under Superbowl. Bara några timmar senare dundrade filmen in på Netflix och lika snabbt dundrade förväntansfulla tittare in för att få svar på några av Cloverfieldgåtorna. Nå?! Det stod snabbt klart att…

*Sad trombone*

Den som vill få svar kan glömma det. Inte för att The Cloverfield Paradox är spännande och trixig utan för filmskaparna själva inte har aning om vad de vill berätta. Eller – skaparna till filmen God Particle, som filmen hette från början, visste möjligen. Möjligen. Men vad de framför allt visste var att rymdfilmer inte går speciellt bra om de inte har en populär franchise i ryggen. Kommer JJ Abrams och frågar mitt i filmandet om man kan tänka sig att göra om lite grann, eller mycket grann, för att vara en del av hans megafranchise – ja, då säger man ja!

I det här fallet känns det dessutom som att varje person haft sin åsikt om vad filmen tillhör för genre: Skräck! Humor! Snyftis! Hard sci-fi! Och samtliga har fått genom sin smak.

Kompletteringar skedde så sent som i december 2017 för att förvandla God Particle till The Cloverfield Paradox. Oren Uziel står som manusförfattare (med story by-credit av Doug Jung) men det känns som att kanske tjugo random personer lekt skrivleken: ni vet, man skriver några rader på en historia på ett papper, viker ner så man bara ser sista raden, nästa person fortsätter med en egen historia, så vandrar det runt tills man fått en galen historia. I det här fallet känns det dessutom som att varje person haft sin åsikt om vad filmen tillhör för genre: Skräck! Humor! Snyftis! Hard sci-fi! Och samtliga har fått genom sin smak.

Skådisarna är bra så det är synd på så rara ärter: Gugu Mbatha-Raw (spelar huvudpersonen Ava Hamilton), David Oyelowo, Daniel Brühl, Chris O’Dowd, Zhang Ziyi, Aksel Hennie, John Ortiz och Elizabeth Debicki. De kämpar i de enskilda scenerna men har helt uppenbart inte heller någon aning om vad de sysslar med.

Handlingen: på jorden råder en energikris och man är nära ett världskrig. För att rädda jorden ska en internationell besättning på ett rymdskepp försöka tanka energi från någon slags källa. Något går – överraskning! - fruktansvärt fel. Vad exakt? Mja lite av det ena och lite av det andra!

Rymdgänget har råkat öppna »en reva« och därför får de problem med »alternativa dimensioner« - eller alternativa universum. Något av dem. Eller båda. Det hintas lite om tidsresor också. Ingen vet riktigt. Någon slänger ur sig termen »kvantfysik«, det är smart, för det kan användas till allt möjligt och låter vetenskapligt och strunt samma och vi går vidare.

Ingen som gjort filmen verkar ens veta vad ordet »paradox« betyder.

En man på tv varnar för att monster och demoner och bestar från havet kan ta sig genom från andra dimensioner (från hav i en annan dimension? ).  Han kallar det för »The Cloverfield Paradox« men förklarar ingenting som har med Cloverfield eller paradoxer att göra. Ingen som gjort filmen verkar ens veta vad ordet »paradox« betyder.

Rymdgänget lyckas med vad de nu ska lyckas med, tanka energi eller vad det nu är, men så börjar allt gå dåligt. De här dåliga sakerna är faktiskt ganska underhållande men har noll att göra med varandra att göra. Några axplock:

  • Ett akvarium med maskar finns oförklarligt med på skeppet. Dessa är plötsligt borta. Sedan kräks en i besättningen upp alla maskarna »så det var där maskarna fanns« konstaterar någon så är det bra med det. Han har också ett öga som börjar vandra. Och vi har inte ens kommit till vad som finns i hans mage.
  • En skrikande kvinna hittas i en vägg. En massa sladdar går rakt genom hennes kropp, hur gick det till? Hmmm. Well hon tillfrisknar i alla fall supersnabbt.
  • Comic relief-snubben (Chris O'Dowd) får armen prydligt insugen och avkapad av en vägg i rymdskeppet. Konstigt tänker man men det bleknar i märklighet då armen senare återfinns, kravlandes genom rymdskeppet! Den har sinne för humor också, trummar med fingrarna när den har tråkigt i glaslådan där den förvaras. Hjälper även till med skrivna ledtrådar till hur de ska laga skeppet. Hela den här biten har helt annan tonalitet än resten och verkar ha tagits direkt från en annan film.

arm

  • Materia på rymdskeppet kan plötsligt röra sig och får en egen, ondskefull agenda, ganska likt det svarta kletet i Spider-Man 3.
  • Vårt rymdgäng har, kan man ändå slå fast, hamnat i ett annat, parallellt universum/dimension. Det är likadant fast på jorden är det ännu mer tredje världskriget och här är den tyske rymdgängsmedlemmen nån slags sabotör/spion. (Det här är en rest av ursprungsmanuset, där de olika besättningsmedlemmarnas nationalitet spelade stor roll. Det blir dock ingen uppföljning på den storylinjen.) Tysken blir inlåst av de andra. Plötsligt är han fri. »How did you get out of that airlock?« undrar någon och tv-publiken med, men well, som ni säkert förstått av min text nu så blir det inga svar där heller.

Så har vi b-storyn som utspelar sig på jorden. Den är så disparat att den måste varit en av grejerna man skrev till för att Cloverfieldifiera filmen. Det görs en stor grej av att huvudpersonens man, kvar på jorden, räddar ett barn. Vem barnet är eller vad det spelar för roll får vi aldrig veta. Möjligen la man till den sidostoryn det då de gömmer sig i en bunker som med lite god vilja liknar gömstället i Cloverfield Lane 10.

Och precis så sitter man och försöker göra jobbet åt dem. »Kanske har det med det och det att göra? Kanske kan det hänga ihop..?«

På filmbolagen sitter de och garvar åt oss: gravallvarliga filmnördar som med pannan i djupa veck och fingret på pausknappen sitter och analyserar varje bildruta.

Jag säger bara: sluta försöka förstå. Det finns ingen tanke bakom. På filmbolagen sitter de och garvar åt oss: gravallvarliga filmnördar som med fingret på pausknappen sitter och analyserar varje bildruta för att klura på om inte en namnskylt, eller en fiktiv läsk, eller ett företagsnamn, kan betyda något.

Ärligt talat, jag blir lite förbannad för att vi är så lättköpta. Jag är inget undantag! Jag har googlat sönder hela internet i jakt på analyser som kan förklara någonting i den här skrattretande sop(p)an!

Men på riktigt. Det finns ingenting där. The Cloverfield Paradox har vissa spännande scener som räddar den från av bli senaste årens sämsta film (som bekant håller en annan hypad Netflix-film, Bright, den positionen) men det är tomt på hjärta såväl som hjärna. Se något annat och visa att du inte går på den här skiten längre.

The Cloverfield Paradox finns på Netflix.

Just nu på TVdags

Premiär

Nu kommer Skam-klonerna – se första avsnittet av Skam France!

21 februari, 2018
Streamingtips

Nya & kommande filmer på Netflix i februari – vi plockar guldkornen!

20 februari, 2018
Kommentar

I veckans Homeland: Gorbatjov-look-alike & hacker-revansch

19 februari, 2018
Tips

Women in Horror 2018 – kvinnlig skräckfilmfest i helgen

19 februari, 2018
Kommentar

Bron är slut – Tack för allt, Saga Norén länskrim Malmö!

18 februari, 2018
Klipp

Se Robert Aschbergs dagliga protest mot sitt eget Aftonbladet TV-program

18 februari, 2018
Söndagskrönikan med veckolistor

Bäst i tv-världen just nu: Brittiskt djupdrama som allra bäst i Trauma

18 februari, 2018
Intresseklubben Antecknar #48

Nytt avsnitt av TVdags filmpodd: Denis Villeneuves Arrival

17 februari, 2018
TVdags betygsätter & tippar kvällens startfält

Melodifestivalen 2018: Kylie-schlager, en monsterrefräng & årets värdiga vinnare

17 februari, 2018
Kommentar

De arma tolv aporna – nu är det väl (r)evolution på gång?

16 februari, 2018
Nyhet

Tambor sparkas från Transparent efter sextrakasserianklagelserna

16 februari, 2018
Kommentar

Oscar Micheaux är amerikansk films verkliga svarta panter – varför har dagens kritik ingen aning?

15 februari, 2018

Sagt om oss

Gör som tusentals andra!

Följ oss på Twitter och gilla oss på Facebook!

Nästa artikel