Streamingtips

Sommarfilmen: Klassisk Clintan i hyllade Gran Torino

Clint Eastwoods Gran Torino var länge en film jag ogillade utan att ens ha sett. Mestadels på grund av någon sorts fördomsfull politisk korrekthet tror jag. En känsla av att: »det här kan bara bli fel«. Men så dök den upp på Netflix en dag – och oj, så fel jag hade.

På det sätt som filmen skildrar överbryggandet av klyftorna, mellan de på papper så åtskilda sociala grupper som äldre ensamma vita män och indokinesiska invandrarfamiljer är underbart och känns verkligen genuint.

Filmen handlar om Korea-veteranen Walt (Eastwood), en gammal och mycket bitter man, som ofrivilligt blir hjälte när han jagar bort ett lokalt gäng som trakasserar hans indokinesiska grannfamilj, en ny kontakt som gör att hans liv tar en oväntad vändning när han inser att han kanske har mer gemensamt med grannfamiljen än med sina egna barn, och mot sin vilja så sakteliga bry sig om dem. Handlingen låter kanske inte så jättespännande, men jag upptäckte en fantastisk historia om oväntad vänskap, manlighet och hämnd.

De klassiska Eastwood-inslagen finns där: långa kisande blickar, tuff jargong, vapen i överflöd, och den känns vid en första anblick som väldigt gubbig och daterad med sin otroligt macho attityd och ganska rasistiska yta. Men under den ytan gömmer sig filmens bäring, för Gran Torino är viktigare idag än någonsin tror jag. Det är en film om integration – och inte den sortens integration vi är vana vid, som ständigt ska ifrågasättas och problematiseras, utan en ömsesidig integration där två parter i ett samhälle börjar förstå och till slut nå varandra. På det sätt som filmen skildrar överbryggandet av klyftorna, mellan de på papper så åtskilda sociala grupper som äldre ensamma vita män och indokinesiska invandrarfamiljer är underbart och känns verkligen genuint. Sedan finns det även stunder då filmen absolut inte håller. Som till exempel den otroligt överdrivna och nästan obehagliga grabbjargongen som filmen envisas med att köra ned i halsen på en.

Men det är också en spännande film som plockar fram alla de klassiska greppen för att manipulera tittarna till att verkligen hata de som söker att skada Walt och grannfamiljen, en tydlig amerikansk vinkel. Med det blir också filmen ett sorts poetiskt avslut för Clintans hela skådiskarriär – den sista tuffingen. Allt detta fångat med fantastiskt foto som verkligen är perfekt att avnjuta en sen sommarkväll.

Om du fortfarande inte är övertygad: se den bara för att få höra Clint Eastwood, en inbiten libertarian, säga att inte betala skatt är detsamma som stöld.

Gran Torino finns på Netflix.

Just nu på TVdags

TVdags tippar & betygsätter kvällens startfält

Melodifestivalen 2018: Parkour-pop, dansbandssatir & Mariettes dödspyramid

24 februari, 2018
Pop Culture Confidential

I veckans podd: Vi pratar med Queer Eye-stjärnan Karamo Brown

23 februari, 2018
Klipp

Äntligen! Se den ultimata trailern för Solo: A Star Wars Story

22 februari, 2018
Recension

Mer Homeland än Bron – premiär för svenskdanska terrordramat Gråzon

22 februari, 2018
Premiär

Nu kommer Skam-klonerna – se första avsnittet av Skam France!

21 februari, 2018
Streamingtips

Nya & kommande filmer på Netflix i februari – vi plockar guldkornen!

20 februari, 2018
Kommentar

I veckans Homeland: Gorbatjov-look-alike & hacker-revansch

19 februari, 2018
Tips

Women in Horror 2018 – kvinnlig skräckfilmfest i helgen

19 februari, 2018
Kommentar

Bron är slut – Tack för allt, Saga Norén länskrim Malmö!

18 februari, 2018
Klipp

Se Robert Aschbergs dagliga protest mot sitt eget Aftonbladet TV-program

18 februari, 2018
Söndagskrönikan med veckolistor

Bäst i tv-världen just nu: Brittiskt djupdrama som allra bäst i Trauma

18 februari, 2018
Intresseklubben Antecknar #48

Nytt avsnitt av TVdags filmpodd: Denis Villeneuves Arrival

17 februari, 2018

Sagt om oss

Gör som tusentals andra!

Följ oss på Twitter och gilla oss på Facebook!

Nästa artikel