Recension

Soderberghs nya serie Mosaic förbryllar – på fel sätt

Betyg 2 av 5

Steven Soderbergh har sedan Sex, lögner och videoband känts som en motvillig »insider«, hans oftast smala filmer har kramats in i offentligheten och hyllats, trots att de egentligen passat bättre som dolda skatter snabbt glömda efter sin obligatoriska Sundance-visning. Till och med megasuccéer som Ocean's Eleven har andats mer utanförskap och europeiskt intellekt, än hamburgare och pulvercola.

Spänningen uteblir men skådespelarna utmärker sig som fångar i ett stort akvarium, en improvisationsteater som straffats kollektivt.

Soderberghs antipati för filmindustrin har ibland känts fräsch, men kanske lika ofta truligt forcerad och, i brist på bättre ord, tråkigt. Som i »actionfilmen« Haywire, en närmast utomjordisk upplevelse. Här har Soderbergh iklätt sig en rymdvarelses distanserade cyklopblick, och verkar ha fått i uppdrag att göra en actionfilm för den utomjordiska marknaden. Kliniskt, objektifierande – gentemot actiongenren – och kallt. Varför inte bara göra en actionfilm om det nu är det man vill. Det är väl inget att skämmas över?

Det ska erkännas att Soderbergh ändå gjort en del bra film – Magic Mike till exempel – men det var först med sjukhusdramat The Knick det lossnade. Kanske en av de bästa tv-serier som någonsin gjorts? En cynisk, svart komisk lektion i läkekonstens lortiga, barbariska – men nödvändiga – utveckling. Först här passade Soderberghs anomali mediet. Och så har det fortsatt. Med ett finger i westernfilmernas westernserie Godless samt The Girlfriend Experience har Soderbergh visat att TV är det nya svarta, för honom.

Hans senaste serie Mosaic frångår dock kvalitetsmallen. Efter att ha sett de fyra första avsnitten måste jag säga att det är en imponerande medioker brottshärva vi får ta del av, där inledningen skryter med fulhet och dålig vitbalansering. Som att Soderbergh vill föregå kritiken, eller helt enkelt bara visa att det är så här det kommer se ut nu i sex avsnitt. Överlag genomsyras Mosaic av en rätt jobbig digital realism. Jag kommer att tänka på Mike Figgis outhärdliga Timecode från 2000, just där det skulle experimenteras, luftas och tänkas utanför lådan lite väl mycket. Men det var ju nästan tjugo år sedan. Estetiken är dock snarlik den i Mosaic.

Som titeln antyder så handlar det om att lägga pussel. Ett grepp som antagligen blir ännu tydligare om man bor i USA och kan använda den app som lanserades i och med premiären. En slags interaktiv leksak för arbetslösa vuxna med detektivdrömmar. Kan jag föreställa mig. Med hjälp av den här appen ska man då kunna vrida och vända på historien, se den från olika vinklar och göra sin egen historia, begränsad men ändå. I Sverige får vi nöja oss med den linjära versionen. Och kanske är det lika bra.

Trots allt som är dåligt är det ändå rätt bra. Det ligger något i den realism som Soderbergh lyckas dokumentera med sin trotsiga regi, medvetna fel och icke ljussatta bilder. Spänningen uteblir men skådespelarna utmärker sig som fångar i ett stort akvarium, en improvisationsteater som straffats kollektivt. Det är framför allt kul att se Sharon Stone igen. Hennes barnboksförfattare rymmer en hel del värt att att utforska, dessvärre försvinner mycket av hennes styrka i hysteria och långdragna utfyllnadsutbrott. Och det är inte bara Stone som får dras med dessa. Hela ensemblen drar ut på det naturliga som om det vore en gummisnodd med evig spänst. Till slut bryr man sig mer om de underhållande skavankerna än vem som är mördaren. Jag vet inte om det är bra eller dåligt.

Mosaic har premiär på HBO Nordic i dag.

 

 

Just nu på TVdags

Söndagskrönikan med veckolistor

Bäst i tv-världen just nu: BBC:s The Split är en uppenbarelse – kvinnor gör bättre tv än män

27 maj, 2018
Talkshow

Graham Norton i SVT – upptäck världens gemytligaste talkshow

26 maj, 2018
Kommentar

Vi kanske borde sluta debattera Woody Allen utifrån barnens berättelser?

26 maj, 2018
Klipp

Ramadan-special: Briljant islam-kritik av Orrenius – se tonåringens starka vittnesmål

26 maj, 2018
Klipp

Det var Trump som spionerade på Obama – se chockreportaget om Black Cube

26 maj, 2018
Recension

Schumers romcom I Feel Pretty – småkul men med grumliga budskap

25 maj, 2018
Pop Culture Confidential

I podden: Craig Mazin om skrivande, Weinsteins & HBO:s Chernobyl

24 maj, 2018
Klipp

Busig cello & skränig kör? Så här kan man också se prinsbröllopet

24 maj, 2018
Nyhet

Smiley! Regina King & Don Johnson i Lindelofs Watchmen-pilot för HBO

24 maj, 2018
Intervju

SD-snowflakes vansinniga på TVdags Åkesson-bild – därför gjorde vi det

23 maj, 2018
1933-2018

Philip Roth död – men The Wire-Simon ger liv åt hans ord i miniserie

23 maj, 2018
Recension

5 rätt & 5 fel med Solo: A Star Wars Story – I have a nja feeling about this

23 maj, 2018

Sagt om oss

Gör som tusentals andra!

Följ oss på Twitter och gilla oss på Facebook!

Nästa artikel