TVdags listar film- och tv-året 2017

Sara Ödmark rankar årets bästa verklighetsflykt

När man trodde att 2016 varit ett påfrestande år med tunga dödsfall bland barndomshjältar och idoler, klimathot, naturkatastrofer och ett oroväckande politiskt världsläge dundrade 2017 ogenerat in och bad om ölhållning. Herregud. Mitt i Trump och Putin och Nordkorea och kärnvapentester och svältande isbjörnar och nyväckta god-damn-nazister kom #metoo och var omskakande, berusande, livgivande, sorgligt, hoppfullt, förvirrande, frustrerande, samhörighetsskapande och totalt emotionellt dränerande. Det upprivna dammet har inte lagt sig än och när jag nu blickar igenom grusmolnen konstaterar jag att… och det här är en märklig sak att säga för en tv-kritiker… jag inte sett så mycket tv 2017? Min sedvanliga tillflyktsort blev för tung. Jag orkade inte förtrycket i The Handmaid's Tale eller i Big Little Lies, jag klarade inte ens att ta mig an porrindustrin i The Deuce trots att The Wire är topp-fem-favoritserier någonsin och Show Me A Hero var en av de största tv-upplevelserna 2015. Jag hade säkert älskat sista säsongen av The Leftovers, eller annan högkvalitativ drama som förblev osedd i år. Kanske kommer jag till dem en dag.

Men visst, allt är relativt. För en som såg ovanligt lite tv såg jag ändå… en del tv. Jag såg till exempel om hela Buffy the Vampire Slayer och Angel på grund av seriernas 20-årsjubileum. Jag ser också om The West Wing i takt med The West Wing Weekly, en antidot mot nutida amerikansk politik. De får dock inte vara med på årslistan. Det här är mina guldkorn, min fungerande verklighetsflykt eller terapeutiska verklighetsbearbetning, de 25 serier eller enstaka tv-avsnitt som utmärkte sig i min tv-värld 2017:

1. Twin Peaks: The Return

twin_peaksNär det var dags att sammanfatta 2016 skrev jag att jag ville lyfta det som »ändrat förutsättningarna, skakat om tv-ramarna, brutit ny mark i de annars så uppkörda tv-spåren. Kort sagt, tv-stycken som kittlar även den något nerslitna känslonerven hos en luttrad skribent.« I fjol var det Horace and Pete som fick mig exalterad över tv-mediet, i år var det utan konkurrens Twin Peaks. Det var inget perfekt verk, ibland frustrerande, omotiverat gubbsjukt och segt bortom provokationens gräns. Men ingen serie överraskade, roade, förbryllade, briljerade, förhäxade, chockerade och tänjde tv-gränserna mer detta år. Långa partier var lika mycket konstfilm som tv-serie och sättet produktionen hanterade de dödsfall som drabbade ensemblen var skickligt och monumentalt rörande. Vackert, humoristiskt, besynnerligt och sinnligt, det var länge sedan så många konstnärliga uttryck fick plats i en och samma ram.

2. Girls, American Bitch

Nussbaum-TheStunningAmericanBitchEpisodeofGirlsGirls hade en svajig finalsäsong och jag hade många problem med slutet, men vad gör det när seriens mest mästerliga avsnitt dök upp mitt i alltihop. I American Bitch utforskar Lena Dunham statusskillnader, spänningar och sexuell ojämställdhet mellan män och kvinnor med nyanser som borde vara omöjliga att mejsla fram på en halvtimme. Det enda populärkulturella verk som lämnat mig med en liknande maggropsknut kring världsalltets komplexitet i år är novellen Cat Person.

3. Better Things, Eulogy

Better-Things-Photo-Credit-Pamela-Littky-FX»Det är svårt att sätta fingret på varför det känns så uppfriskande, men det finns en vuxenhet i Better Things som inte kommer fram lika tydligt i andra serier i genren. Allt handlar inte hela tiden om huvudpersonens navelskådande neuroser och kamp för självförverkligande, utan lika mycket om att känna sig sliten i stycken av tre döttrars behov för att när man får chansen att vara utan dem för en helg bara fantisera om att åka och hämta dem igen.«

Så skrev jag när jag recenserade denna uppföljarsäsong efter tre avsnitt. Ska jag vara helt ärlig är det med ett sting av besvikelse jag ser tillbaka på säsongen som helhet, främst på grund av helt orimliga förväntningar. Men i sina bästa stunder är det ojämförbar tv. Avsnittet Eulogy, när Adlons rollfigur får ett utbrott på sina otacksamma barn och de till slut anordnar en fejkad begravning för henne är omvälvande starkt. Årets personliga gråtfest.

4. Grotescos sju mästerverk, Ladies Night

grotesco-ep3-jpgMed den inledande flyktingmusikalen slog Grotesco ner näven i satirbordet och förkunnade att den här säsongen skulle bli något utöver det vanliga. Att genomföra en så vansinnig idé med det gedigna tv-hantverket (och fabulöst koreograferat av Anna Vnuk) lämnade många av oss med gapande munnar. Hur skulle de toppa det här? Jo, skulle det visa sig, genom att rikta strålkastarljuset inåt. Det finns många invändningar att ha mot detta, många meta-resonemang att förlora sig i, men jag nöjer mig för nu med att kapitulera inför våghalsigheten i både ansats och utförande. Visst, för någon med ens grundläggande feministiskt medvetande är de blottlagda strukturerna och strategierna i Ladies Night inga nyheter, men det var med en sällsam brutalitet de skildrade även »de goda« krafterna, den positiva förstärkningen, de lömska fällor som gömmer sig i civiliserad artighet och skenbar tröst. Scenen där Emma Molins partner ömt håller om henne i sängen och viskar att hon är bra på så mycket annat, att hon är en så fin mamma, skar mig genom märg och ben.

5. American Vandal

landscape-1501787311-american-vandal

Årets mest oväntade pärla! Denna absurda bagatell – en true crime-parodi som lånar uttrycksätt och berättarteknik från Making A Murderer, The Jinx och Serial, utgår från en rekordfånig premiss för att sedan veckla ut sig till ett intrikat drama och en relevant samtidsskildring. Serien är en mockumentär där två highschool-elever försöker gå till botten med vem som sprejmålat kukar på 27 bilar på skolans parkering (ja, jag sa rekordfånig). Skolans värsting Dylan är redan utpekad och avstängd, men dokumentärfilmarna misstänker att något inte står rätt till, bland annat eftersom bilkukarna saknar pubeshår, till skillnad från Dylans tidigare penisklottringar (japp, urbota tokfånigt). På något sätt lyckas serieskaparna (både de fiktiva och de verkliga) obemärkt nästla in karaktärsutveckling och samtidssatir i dumheterna så att man plötsligt finner sig djupt engagerad både i Dylans personliga öde och i mysteriet med skadegörelsen. När de i slutet även lägger på ett lager av kritik mot true crime-genrens självsmekande retrospektivitet och förmåga att offra bifigurers personliga integritet på storytelling-altaret är det bara att ta av hatten och buga.

6. Master of None, New York, I Love You

Screen_Shot_2017_05_12_at_2.32.17_PM.0Ur min text om andra säsongen av Master of None: »Precis som i filmen med samma namn och i ursprungsinspirationen Paris, je t'aime får vi följa några olika stadsbors vardag. I det här fallet portvakten Eddie som har en strulig dag på jobbet, döva Maya som är missnöjd med sitt sexliv och burundiern Samuel som hatar spoilers och bara vill komma in på en bra nattklubb. Alla tre är icke-vita arbetare i serviceyrken, vilket såklart inte är en slump. Personerna som vanligtvis är i centrum för tv-dramaturgin: den rike mannen som är i ett triangeldrama med fru och älskarinna, de snygga it-girlsen som diskuterar vilka »bowls« man ska äta eller charmören som försöker ragga upp kassabiträdet med taffligt teckenspråk är här bara förbipasserande spelpjäser för våra hjältar att ta spjärn mot. Ombytta roller. Lägg därtill egensinniga berättargrepp, som att låta avsnittet bli helt ljudlöst under Mayas del. Det är roligt, rörande och imponerande intimt på så kort speltid.«

7. Bonusfamiljen

SVT-BONUSFAMILJEN-2017-E08-d459Ur min recension: »Jag imponeras av den samtidigt anspråkslösa som storvulna ansatsen: det handlar om vardag och logistik men också om livets stora frågor. Hur egoistisk är det tillåtet att vara när man vill följa sitt hjärta? Är det ansvarsfulla i en relation att ge villkorslöst stöd eller är det att sätta gränser? Och det ständigt överhängande temat: kompromissen. Denna underskattade, hånade, ibland nedsättande stämplad som »typiskt svenska« företeelse. Felmärkt som undflyende eller svag har kompromissen fått klä skott för det dubbelsidiga nederlaget, när det också kan handla om att kliva utanför sig själv för en stund och inse att andra också har behov. När det kommer till persongalleriet har Bonusfamiljen kanske det mest lyckade karaktärstecknandet jag sett i svensk tv. Alla huvudfigurer har nyanser. Alla känns som välutvecklade, riktiga människor med brister och fördelar, vilket är häpnadsväckande att klara av över tio avsnitt hyfsat lättsamt familjedrama. Jag ömmar för varenda en, även när de beter sig självupptaget, lomhört, korkat och bittert.«

8. Ozark

Ozark

Det var utan större förhoppningar jag tog mig an denna Breaking Bad-inspirerade historia om familjefadern som flyttar till ett litet samhälle för att tvätta gangsterpengar, men som den växte. Imponerade gjorde den allt mer komplicerade och skickligt framvävda familjedynamiken i allmänhet och samspelet mellan Jason Bateman och en makalös Laura Linney i synnerhet.

9. BoJack Horseman

BOJACK_OPENING_STILL_05-2
Denna säregna komedi har aldrig backat från de tunga ämnena, och den senaste säsongen är inget undantag. Ramberättelsen kretsar kring en ny rollfigur som eventuellt är BoJacks dotter, och i samband med det petar de oförtrutet i öppna sår om depression, drogmissbruk, föräldraskap, skuld, skam, åldrande och relationer och inte ens bifigurerna får vara okomplicerade comic reliefs. Istället brottas de med sin sexualitet (kommer ut som asexuell) eller med ofrivillig barnlöshet (får sitt femte missfall) eller med sitt äktenskap (diskuterar skilsmässa). Plus att de hinner slänga in lite politisk satir när en av bifigurerna ställer upp i guvenörsvalet, och icke att förglömma: Jessica Biel tänder eld på och äter upp Zach Braff.

10. Patton Oswalt, Annihilation

DSC03675.ARW

Detta är förstås tekniskt sett ingen tv-serie, men Netflix ambitiösa satsning på standup-föreställningar förtjänar att nämnas. Standup är ofta en bra verklighetsflykt, och 2017 såg vi på SVT en pigg återupplivning av Släng dig i brunnen, jag recenserade nya specialer av både Jim Norton och Louis CK men det var Patton Oswalts publika sorgebearbetning som stod för årets höjdpunkt.

11. Big MouthBig Mouth

Jag vet inte riktigt vem den här animerade komedin riktar sig till, eftersom den till stora delar är pedagogisk informationsfilm om vad som händer i puberteten men utöver det även innehåller grova scener där exempelvis ett hårigt »hormonmonster« har sex med ett avhugget huvud. Underhållande är det hursomhelst och med massor av favoritmänniskor inblandade: Nick Kroll, John Mulaney, Jessi Klein, Jason Mantzoukas, Jenny Slate, Fred Armisen, Maya Rudolph och Jordan Peele med flera.

12. Homeland

quinn-investigates-homeland-s6e3
Jösses vad det känns länge sedan, men mitt svaga minne säger mig att det var en rafflande sjätte säsong av Homeland. Många intressanta samtidsparalleller, klassisk spiondramatik och ett rörande farväl till Peter Quinn, även om det fanns en del manusproblematik och lösa trådar i säsongen också.

13. The Good Place

THE GOOD PLACE -- "Michael's Gambit" Episode 113 -- Pictured: (l-r) Ted Danson as Michael, Kristen Bell as Eleanor Shellstrop -- (Photo by: Vivian Zink/NBC)
Denna halvtimmeskomedi med kreativ grundidé var en av årets leveranssäkraste på skämtavdelningen. Både Kristen Bell och Ted Danson glänste i huvudrollerna.

14. The Marvelous Mrs. Maisel

maisel_copy.jpg.CROP.promo-xlarge2
Det ska erkännas att jag inte hunnit se färdigt denna nysläppta Sherman-Palladino-produkt, men det jag sett hittills tycker jag mycket om. Historien utspelar sig i New York under sent 1950-tal där vi får lära känna Mrs. Maisel: en hemmafru med man och två barn. Hennes liv kretsar när vi möter henne kring att ugnsgrilla den perfekta oxbringan, hinna fixa hår och smink på morgonen innan maken vaknar och stötta honom i hans dröm om att slå igenom som ståuppkomiker. Men snart ska allt ställas på ända. Huvudrollen Miriam »Midge« Maisel spelas av Rachel Brosnahan, mest känd som den plågade olycksfågeln Rachel från House of Cards. Här är hon däremot i det närmaste oigenkännlig i typisk Palladino-protagonistskrud: en kvick, intelligent och extremt kapabel brunett utan tålamod för skitsnack. Man faller för henne från första stund.

15. Stranger Things, Chapter Eight: The Mind Flayer

Stranger Things

Denna efterlängtade comeback hade ganska stora tempoproblem, men i det näst sista avsnittet nådde man äntligen ett spänningsklimax värt namnet. Stackars Bob blev den nya Barb. Missa inte vår klippfest där huvudrollsinnehavarna visar upp sina trippelbegåvningar.

16. SKAM

640x360sanabild3.png.1280x720_q85_crop-smart_upscale
Den sista säsongen av vår norska älsklingsserie kunde inte leva upp till höjderna som nåddes i säsong 2 och 3, men man avgudar ju Sana. Hennes roll för breddandet av representationen av unga tjejer i huvudroller ska inte underskattas.

17. Så mycket bättre, hyllningsavsnittet till Sven-Erik Magnusson

Så mycket bättre hade en svag säsong, några musikaliska höjdpunkter av framför allt Sabina Ddumba var undantaget. Men greppet med att avsluta med ett hyllningsavsnitt för en avliden artist är ett genidrag, och finalavsnittet om Sven-Ingvars var lysande. Oscar Magnussons avslutande överraskningsduett med sin far ovan är ett av de mest rörande tv-ögonblick jag sett det gångna året.

18. GLOW

glow
Underbar kostym och sminkning lyfte denna ensemble-komedi. Särskilt samspelet mellan Alison Brie och Marc Maron visade potential och jag hoppas få se mer av det i säsong 2.

19. Jimmy Kimmel Live!

Jimmy Kimmel klev under året fram som en av de mest politiska rösterna i den amerikanska underhållningsvärlden. En utveckling som smög igång med valrörelsen och Trumps vinst men som ökade i intensitet när sonen Billy föddes med ett hjärtfel. Kimmel berättade om händelsen i en av de mest personliga talkshow-monologer vi sett, samtidigt som det var brännande politiskt. Han har varit en av de ledande debattörerna kring finansieringen av amerikansk sjukvård och manade också till handling efter masskjutningen i hemstaden Las Vegas.

20. Dark

Dark
Tysk thriller som är ett kärleksbarn mellan Stranger Things och Bron. Om man bara stänger av den del av hjärnan som försöker få grepp om hur tidsresor fungerar är det en underhållande spänningsserie med härliga åttiotalsinslag i musik och kläder. Se till att ställa om språk bara, den är av någon anledning dubbad till engelska som default på Netflix men finns självklart också på originalspråk.

21. Jills veranda, Erik Lundin

jillsveranda
OBS: Detta är urusel verklighetsflykt. Det räcker med att titta på bilden ovan så förstår man det. Polisbrutalitet, diskriminering, sorg, gängrivalitet, segregation och missbruk avhandlas under Erik Lundins besök i Nashville. Men med en lyhörd närvaro, musikalitet och magnifikt foto blir det ändå en njutbar – och viktig – tv-timme.

22. Rick and Morty

pickle-rick---rick-and-mortyjpg
Det är svårt att inte bli förstummad av påhittigheten i det här manusrummet. Eller vad sägs om att göra brutal actionfilm med en Rick som förvandlat sig till saltgurka till säsongens topp? Även det snillrikt konstruerade »Ricklantis mixup« imponerade.

23. Lady Dynamite

Lady Dynamite starring Maria Bamford scheduled to stream on Netflix. Maria Bamford, shown. Photo: Doug Hyun/Netflix ©Ur min recension: Första skrattet för mig personligen kom redan en och en halv minut in i säsongspremiären när Bamford bjuder på en oväntad nakenchock, försöker springa ifrån pixeleringen av sina könsdelar samtidigt som hon vrider duschvattnet ur håret ner i ett glas och dricker det (»på grund av torkan! Tänk på vattenresurserna!«) i den mest osexualiserade kvinnliga nakenscenen jag sett utanför Girls.

24. Game of Thrones

game-of-thrones-s07e06-tormund_1503231696154
På det stora hela en ganska undflyende säsong, jag vet inte vad det är med den här serien som liksom inte griper tag i mig. De logiska luckorna, den plötsliga respektlösheten mot tidsrymder, Jon Snows brist på utstrålning. Kanske. Men svulstigheten är ofrånkomlig och vi fick några riktigt mäktiga scener i år också. Drakar! Incest! Maktspel! Synd att klaga.

25. Godless

Godless

Äsch, ibland måste man få i sig lite western också. Denna var en habil variant. Inte riktigt så kvinnodominerad som premissen utlovade, men med en fantastisk Merritt Wever och helt okej spänningsuppbyggnad.

Precis utanför listan hamnade Unbreakable Kimmy Schmidt, talang-reality som Masterchef Australia och The Voice och SVT-produktioner som Arvinge okänd och Allt om Sverige. Inte heller The Walking Dead platsade i år efter en rakt igenom misslyckad säsong.

I fjol skrev jag: »Tack för allt och hejdå, 2016. Nu höjer vi blicken, spottar i nävarna och bröstar upp oss inför det som komma skall. Bring it on, 2017.« I år känner jag väl lite mer: Please bring it inte on, 2018. Smyg igång lite försiktigt och ta det sedan fortsatt varligt? Inga hastiga rörelser. Låt planeten, och mitt förstånd, hållas intakt i alla fall ett tag till.

Mellan den 25 och 31 december utser vi allt det bästa från film- och tv-året som gått. Håll koll på senaste artiklarna via taggen film- och tv-året 2017. Tablåtipsen publiceras som vanligt, hela julhelgen.

Just nu på TVdags

Söndagskrönikan med veckolistor

Bäst i tv-världen just nu: UnREAL-finaldags! Rachel vs Quinn blir rena Darth vs Kejsaren

22 juli, 2018
Streamingtips

Netflix-sommar: Drömcasting & stenhård dialog i vilda västern-rafflet The Professionals

22 juli, 2018
Streamingtips

Netflix-sommar: Hjärtskärande & roligt i nya versionen av One Day at a Time

21 juli, 2018
Streamingtips

Netflix-sommar: Tig Notaro är glad att vara här

20 juli, 2018
Klipp

Se hur det senaste TrumpRussia-åtalet tycks visa hur Putin bestämde utrikesminister åt Trump

19 juli, 2018
Streamingtips

Netflix-sommar: Politisk & personlig turbulens i storbudgetserien Mr. Sunshine

19 juli, 2018
Premiärer

Sommarfest för älskare av brittiskt tv-drama! Nya toppserier i både SVT & TV4 i kväll

18 juli, 2018
Streamingtips

Netflix-sommar: Charlton Heston är ensam på jorden i The Omega Man

18 juli, 2018
Trailer

»What if I don't have time?« Här är trailern till Queen-filmen

17 juli, 2018
Streamingtips

Netflix-sommar: Seriemördare lös i kostymdeckaren The Alienist

17 juli, 2018
Nyhet

Stranger Things-nytt! Då är det premiär för säsong 3

16 juli, 2018
Streamingtips

Netflix-sommar: Mysig & familjär mattävling i The Big Family Cooking Showdown

16 juli, 2018

Sagt om oss

Gör som tusentals andra!

Följ oss på Twitter och gilla oss på Facebook!

Nästa artikel