SVT-premiär i kväll

Recension inifrån – TVdags skickade in en statist i allkonstverket Gentlemen & Gangsters

»Det är mest väntan i den här branschen, och sen flimrar man förbi som ett spöke i bakgrunden«, säger Henry Morgan om jobbet som statist i det första avsnittet av tv-serien Gentlemen & Gangsters.

Och tänk, det är verkligen han som ligger bredvid mig i gräset under taggtråden. Legenden, boxaren och pianisten Henry. Motsägelsen själv. Det ska föreställa tidigt 1960-tal och vi befinner oss invid en gammal militäranläggning någonstans i arkipelagen kring Vaxholm. Vi är inuti det som ska komma att bli en svartvit tillbakablick i tv-serieversionen av författaren Klas Östergrens litterära skapelse Gentlemen. Vi gör lumpen tillsammans, Henry Morgan och jag!

Särskilt Regnfors röst imponerar. Den fångar Östergrens särskilda andning och uttal. En mindblowing skådespelarinsats för oss som hört akademiledamoten läsa ur sina böcker.

Men han vet förstås inte vem jag är. Jag är bara en statist. Min hjälm är för stor. Den faller hela tiden ner och skymmer mitt ansikte. Jag är rädd att jag inte ska synas eller bli bortklippt, missa min chans att förevigas på film. Den geniale skådespelaren David Dencik skiner däremot i fullt fokus som Henry Morgan himself. En gentleman och en filmstjärna av rang. Hans hjälm sitter förstås som en smäck ovanpå en perfekt tupé som gör att Dencik allt mer förvandlas framför oss. Ingen tvivlar länge på att det är mr Morgan som sliter där framme i täten medan vi tar oss fram med en hasande rörelse som går under den militära benämningen ålning medelst hasning.

Vi kryper på armbågar och knän med det svensktillverkade maskingeväret mot marken. En väldig filmkamera rullar baklänges uppför en slänt och vi jagar den uppåt. Det är brant och otroligt hett. Utmattningen darrar i mina knän. Jag ljög om min kondition för att få den här lilla, lilla statistrollen som värnpliktig kamrat till Henry Morgan. Nästan alla andra statister består av storvuxna män som är både yngre än jag och militärer på riktigt. Jag håller på att spy. Men det gör ingenting. För jag är från och med nu en mikroskopiskt liten del i filmatiseringen av ett stycke fantastisk litteraturhistoria.

Att ta rollen som statist i sitt eget liv är ett tema som går igen likt en vålnad genom Klas Östergrens nyskrivna manuskript.

Långt nedanför oss, längs kajen, sitter regissören Mikael Marcimain och ger direktiv till alla inblandade genom en walkie-talkie. Under ett armékors längst upp i backen står en medelålders man i uniform och skriker uppmaningar till oss meniga fän om att sätta plikten, äran och fosterlandet framför allt. En jättelik färja uppenbarar sig nere i fjärden och Marcimain ger order om paus. Illusionen bryts. Den uniformerade gaphalsen tystnar. Vi andra andas ut och ser oss omkring. Men David Dencik är fortfarande Henry Morgan där han ligger och tuggar på ett grässtrå bara några meter bort. Det är omöjligt att slita blicken från minsta rörelse han gör.

Att ta rollen som statist i sitt eget liv är ett tema som går igen likt en vålnad genom Klas Östergrens nyskrivna manuskript. Texten är baserad på de blodsbröder till böcker som heter Gentlemen (1980) och Gangsters (2005). Den förstnämnda innebar Östergrens stora genombrott som författare. I berättelsen lånar han ut sitt eget namn till berättaren och gör honom till statist i en slags inverterad spionroman om de mystiska skeenden som formar myten om två excentriska bröder och människorna i deras närhet. Den tar oss till Stockholm och ett Europa under det kalla krigets dagar och tillbaka igen – för att irra bland resterna av Berlinmuren och Folkhemmet. Berättaren inuti berättelsen heter som författaren. Det vill säga Klas Östergren. I filmatiseringen är denne i sin tur elegant och kusligt exakt gestaltad av skådespelaren David Fukamachi-Regnfors som in i minsta detalj efterliknar den unge och högst verklige Klas Östergren som vi sett sen barnsben i offentligheten! Särskilt Regnfors röst imponerar. Den fångar Östergrens särskilda andning och uttal. En mindblowing skådespelarinsats för oss som hört akademiledamoten läsa ur sina böcker. Fler godbitar för oss inbitna döljer sig längs vägen som små easter-eggs lite här och var genom serien. Om du sett en bild från den verklige Östergrens Österlenkontor eller studerat omslaget till novellsamlingen Med stövlarna på når metanivåerna skyhöga höjder. Mer vågar jag inte säga. Läs vidare så förstår du varför.

Glöm filmen. Det är tv-formatet som kommer att göra berättelsen rättvisa. Det rör sig nämligen om ett visuellt allkonstverk som behöver den tid som bara tv-serier kan erbjuda.

När storyn drar i gång har Klas Östergren blivit lämnad och bestulen på allt utom sin Facit skrivmaskin och flyttar därför in hos de excentriska bröderna Morgan i en alldeles för mörk lägenhet på Hornsgatan och börjar berätta om allt märkligt som inträffar och berättas i den där lägenheten. Bröderna är motpoler. Den ene fast i illusionen, den andre fast i desillusionen. Och alla inblandade i deras värld är utelämnade till kärlek, maktspel och förlamande förluster. Låter det krångligt? Lugn, bara lugn. Allt ger sig självt så fort du börjar följa filmatiseringen nu när den äntligen kommer i sin helhet som fyra fullspäckade delar i SVT. De första tre episoderna sätter persongalleriet runtomkring författaren Klas i huvudrollen. I den sista delen är det statisten som hamnar i centrum. Klas själv. Det är en mäktig och oroväckande upplevelse att följa med in i det där sista avsnittet. Särskilt för den som läst böckerna. Så glöm filmen. Det är tv-formatet som kommer att göra berättelsen rättvisa. Det rör sig nämligen om ett visuellt allkonstverk som behöver den tid som bara tv-serier kan erbjuda. En blockbuster-satsning med svenska mått mätt alltså. Pengar har rullat. Lägenheter, kulisser och hela gator har konstruerats i öststater. Tusentals teatercigaretter har fimpats. Statister har passerat. Allt sammantaget ger bilder och ljud som är mycket vackra. Stilistiskt fulländning råder. Och musiken med Mattias Bärjed i spetsen är fenomenal. Ni som var med förr kommer att tro att ni känner igen er. Vi som inte var det kommer att vilja tro att det var just så där det såg ut och lät under Gärdesfesten, på jazzklubb, i Berlin.

Om den otidsenliga och banbrytande romanen Gentlemen skrev litteraturkritikern Horace Engdahl bland annat så här:

Berättarens porträtt av Henry Morgan har sin styrka i att inte vara 'psykologiskt djupborrande'; det dröjer vid ytan, löser upp Henry i ritualer, äventyr, anekdotiska situationer […] Här bjuds den skamliga ingrediens som en gång gjorde den stora litteraturen läst: underhållning. (Expressen 18/9 1980)

I tv-serien, som sammanfogar genombrottsromanen Gentlemen med dess hårdkokta uppföljare Gangsters 25 år senare har regissören Marcimain lyckats fånga det där viktiga, förföriska och tidstypiska ytskiktet som spänner likt presentpapper runt ett infekterat sår. Men den som förväntar sig ett halsbrytande spionäventyr med snabba klipp och explosioner väntar förgäves. Det här är en högst litterär produktion som i stor utsträckning bärs fram av stämningar, detaljer, musik och det hypnotiska drivet i Östergren/Regnfors berättar-röst som får de större skeendena att röra sig framåt. Ibland känns det visuella fyrverkeriet nästan som en musikvideo till en tonsatt ljudbok och det fungerar mycket bra. Den vindlande berättelsen kräver detta formspråk. Mellan de stora svepande skeendena trängs intensiva små kammarspel där Ruth Vega Fernandez briljerar i rollen som en malström av förförelse och förtvivlan kring vilken nästan alla män i berättelsen snurrar. Hennes namn är Maud. Dialogen är förstås oklanderlig och Sverrir Gudnasons svartsynte Leo Morgan brinner trovärdigt i sina plågor. Snart förstår vi att det där glansiga ytskiktet håller på att brista. Att även ansikten spricker. Det är också då som David Dencik visar var skådespelarskåpet ska stå. Att gestalta en motsägelse av Henry Morgans kaliber är ingen liten sak. Dencik är storartad. Hans mamma spelas av Pernilla August, som bekant en alltid lika fantastisk skådespelare, bland annat i rollen som mamma till Darth Vader. Och för er metanivå-junkies kan vi också tillägga att hon tidigare varit gift med en av alla dessa former av Klas Östergren. Avslutningsvis slår undertecknad härmed helt frivilligt fast att tv-serien Gentlemen & Gangsters är en visuellt hänförande, en rakt igenom underhållande och spännande historia.

I en parentes till er TVdags-läsare smyger jag in följande hemliga meddelande: det hela kretsar kring sjukdom, missbruk, vapen och korruption. Högst konkreta varianter förstås – men också sådana som är av den själsliga sort som kommer med åldern och erfarenheten likt svulster i kroppen. Ni som fyllt trettio vet vad som väntar. Det där som äter oss alla inifrån. Uppgörelsen med ungdomen. Att tvingas svika sina ideal. Överge och överges. Låta sig förföras av det värdsliga. Böja sig för systemet. Inkorporeras. För att passa in. För att överleva. För någon annans skull. För att rädda sitt skinn. För gamla tiders skull. Mycket mer än så kan jag inte säga. För det står en grå figur lutad mot en tjänstebil från SVT här på gatan nedanför fönstret där jag sitter och skriver. Och jag vet allt för väl vem han är. Han har blå ögon och luktar skog och ska se till att jag inte avslöjar några spoilers. Så jag lämnar över allt till er nu.

Se själva vad det gäller. Det börjar i kväll i SVT. Och så var det en sak till jag ville säga. Blommorna. Jag har fått en ny sort med posten. Les fleurs du mal, står det på förpackningen med frön. De är i jorden, de ska få sitt vatten. Överenskommelsen gäller. För där, en timme och 21 minuter in i det första avsnittet, där flimrar jag själv förbi under ett fyllebråk i en kasern inuti Östergrens värld. Med teatercigaretten i mungipan blir jag omfamnad och bortsläpad av en övermakt. Den tredje som går bredvid oss. Harry Lime. Och snart är jag bara ett spöke i bakgrunden:
joelGentlemen & Gangsters har premiär på SVT1 i kväll kl 21.

Just nu på TVdags

Nyhet

Tiden ute för Timeless – eller kan vi få en långfilm?

22 juni, 2018
Recension

Luke Cage säsong 2: ett underbart kärleksbrev till Marvel, Harlem & Jamaica

22 juni, 2018
Streamingtips

Komedispecial på Netflix: Säg hej & hej då till Hannah Gadsby

20 juni, 2018
Lista

Listan med Luke Cages 10 mest bisarra fiender – två är med i nya säsongen!

19 juni, 2018
Nyhet

Youtube Premium här: Cobra Kai och annonsfritt Youtube för alla (som betalar)

19 juni, 2018
Nyhet

Såklart! Will Ferrell gör Eurovision-komedi för Netflix

19 juni, 2018
Nyhet

Oväntad The Walking Dead-nyhet: Shane gör comeback i säsong 9!

18 juni, 2018
Recension

På HBO: Ny säsong av välproducerade, korkade & underhållande The Affair

18 juni, 2018
Streamingtips

För soligt/regnigt? Här är 10 Netflix-anledningar att stanna inne

17 juni, 2018
Söndagskrönikan med veckolistor

Bäst i tv-världen just nu: Australisk politisk sprängkraft i Mystery Road

17 juni, 2018
Recension

Love, Simon – en modern ungdomsklassiker om bögkärlek

15 juni, 2018
Streamingupprop

De kunde skämta till det också – Cityakuten goes slapstick

15 juni, 2018

Sagt om oss

Gör som tusentals andra!

Följ oss på Twitter och gilla oss på Facebook!

Nästa artikel