Recension

Premiär på Netflix i dag – så bra är nyinspelningen av Lost in Space

Betyg 3 av 5

Året är 2046 och jorden är i kris. Precis som i originalserien från 1960-talet ger sig familjen Robinson ut i rymden för att skriva ett nytt kapitel i mänsklighetens historia. Rymdskeppet hamnar i en reva i rumtiden och kraschar på en okänd planet och spänning uppstår!

Sci-fi-Lilla huset på prärien är en av mina favoritgenrer. Lost in Space känns väldigt mycket så: lättittat och tryggt – och sci-fi!

Familjen består av genimamman Maureen (Molly Parker – Jackie Sharp i House of Cards), pappa ex-militär John (Toby Stephens – Captain Flint i Black Sails), döttrarna Penny och Judy, samt minstingen Will.

Lost in Space anno 2018 är, precis som originalserien, ett science-fiction-familjedrama. Familjemedlemmarna hamnar i livsfarliga situationer precis hela tiden men det känns inte som man behöver vara rädd för att någon av dem ska dö. Därmed inte sagt att det är dåligt – jag gillar det.

I rollen som psykopaten (visar det sig väldigt tidigt) Dr. Smith ser vi Parker Posey. Så när jag skrev att vi inte behöver vara rädda för att någon av familjemedlemmarna ska dö, så gällde det bara familjemedlemmarna (liten spoiler). Posey är toppen, som vanligt, men rollen känns lite väl svartvit.

Dagens "lika som bär" aka Millennium Fakeon.
Dagens »lika som bär« aka Millennium Fakeon. (Men i ärlighetens namn var rymdskeppet i originalserien också runt.)

De första två avsnitten är regisserade av Neil Marshall, som just nu håller på med postproduktionen av Hellboy-rebooten men nog är mest känd för kultfilmerna Doomsday och The Descent. Klicka här för härliga Marshall-tips signerade Per Perstrand. Musiken är skriven av Christopher Lennertz och känslan är 1980-talsactionfilmsmys.

Jag har kallat sci-fi-serien Falling Skies (med Cityakutens doktor Carter i huvudrollen) för Sci-fi-Lilla huset på prärien, och det är en av mina favoritgenrer. Lost in Space känns väldigt mycket så: lättittat och tryggt – och sci-fi! En annan av mina favoritgenrer är MacGyver [i valfri miljö, helst rymden] och det blir en del sånt här med.

Men bäst är den spända stämningen mellan föräldrarna, döttrarnas käbbel – och roboten, så klart, som i rebooten påminner rätt mycket om en Cylon Centurion från nyinspelningen av Battlestar Galactica (ny och ny, den har fjorton år på nacken). Men jag erkänner, den största anledningen till att jag gillar roboten är att en av grundpremisserna med reboot-roboten påminner mig om Järnjätten – alltid en bra grej! Det enda jag inte riktigt gillar med serien är också en av de största fördelarna – den är väldigt lättsmält.

Lost in Space har premiär på Netflix i dag.

Just nu på TVdags

Söndagskrönikan med veckolistor

Bäst i tv-världen just nu: Alicia Silverstone! Även om American Woman har en bit kvar

24 juni, 2018
Klipp

Favoritrepris: Se Jimmy Durmaz mål som förde Sverige till VM

24 juni, 2018
Nyhet

Tiden ute för Timeless – eller kan vi få en långfilm?

22 juni, 2018
Recension

Luke Cage säsong 2: ett underbart kärleksbrev till Marvel, Harlem & Jamaica

22 juni, 2018
Streamingtips

Komedispecial på Netflix: Säg hej & hej då till Hannah Gadsby

20 juni, 2018
Lista

Listan med Luke Cages 10 mest bisarra fiender – två är med i nya säsongen!

19 juni, 2018
Nyhet

Youtube Premium här: Cobra Kai och annonsfritt Youtube för alla (som betalar)

19 juni, 2018
Nyhet

Såklart! Will Ferrell gör Eurovision-komedi för Netflix

19 juni, 2018
Nyhet

Oväntad The Walking Dead-nyhet: Shane gör comeback i säsong 9!

18 juni, 2018
Recension

På HBO: Ny säsong av välproducerade, korkade & underhållande The Affair

18 juni, 2018
Streamingtips

För soligt/regnigt? Här är 10 Netflix-anledningar att stanna inne

17 juni, 2018
Söndagskrönikan med veckolistor

Bäst i tv-världen just nu: Australisk politisk sprängkraft i Mystery Road

17 juni, 2018

Sagt om oss

Gör som tusentals andra!

Följ oss på Twitter och gilla oss på Facebook!

Nästa artikel