TVdags listar tv- och filmåret 2016

Patrik Andersson rankar årets bästa koreanska serier

2016 har varit ett väldigt starkt år för koreanska dramaserier, det i särklass starkaste sedan jag själv upptäckte koreansk tv. Årets etta på listan är en av de bästa serier som någonsin gjorts, något jag inte kan säga om förra årets etta, och i år finns inga halv-missar som förra årets Hello, Monster som både var en väldigt bra Hitchcocksk mysteriethriller och samtidigt en misslyckad romcom-fars.

Det har dessutom varit ett kommersiellt framgångsår då militärmelodramat Descendants of the Sun skördade otroliga framgångar runtom i Asien, och till och med ska visas på grekisk tv – serien spelades delvis in i Grekland som fick vara stand-in för det fiktiva, inbördeskrigsdrabbade Medelhavslandet Uruk. Synd då att Descendants of the Sun har ett så uselt manus och definitivt inte kommer synas till på den här listan. Här är 15 serier som förtjänade framgångarna mer enligt min egen usla åsikt:

15. Squad 38

Kronofogden som heistkomedi!

Ma Dong-seok från zombiesuccén Train to Busan spelar Baek Seong-il, chef för kronofogdemyndighetens sektion 3. Han är from som ett lamm, men kanske inte alltid så kvicktänkt, och blir därför lurad på en stor summa pengar av bedragaren Yang Jeong-do (Seo In-guk) som nyss avtjänat fängelsestraff. Seong-il och Jeong-do stöter senare på varandra igen, och när Jeong-do får veta vad Seong-il jobbar med, så föreslår han att de tillsammans ska lura in enorma summor obetald skatt från samhällets rikaste – de som är för mäktiga för att kronofogden annars ska komma åt dem. Seong-il som aldrig i sitt liv brutit mot någon lag går osäkert med på detta, och påbörjar bedrägeriutbildning hos Jeong-do och hans kumpaner. Det är dock inte bara polisen och stadens rika som vill klämma åt bedragarindrivarna, även Seong-ils medarbetare Cheon Seong-hui (Sooyoung från Girls' Generation) anar att något skumt är på gång, och hon är ännu mer pedantiskt laglydande än Sung-il är. Och kan Sung-il verkligen lita på ett gäng bedragare?

14. Page Turner

En fin liten ungdoms-dramedy om vänskap och att stötta varandra. Varning för ett rätt dåligt premiäravsnitt.

Yun Yu-seul (Kim So-hyun) är en begåvad, ung pianist som en dag blir blind i en olycka, och undrar om hon någonsin kommer spela igen. Jang Cha-shik (Ji-soo) är en lovande stavhoppare vars karriär får ett plötsligt slut, så han bestämmer sig för att satsa på piano i stället. De två blir varandras stöttepelare, eller bladvändare, tillsammans med Yu-seuls pianorival Seo Jin-mok (Shin Jae-ha).

13. Secret Healer

En coming-of-age-historia i fantasyform.

Landets drottning kan inte få barn, så för att undvika en kris ber hon shamanen Hong-ju (Yum Jung-ah) om hjälp. Hong-ju gör drottningen gravid med tvillingar med hjälp av svart magi, men det vilar en förbannelse över barnen. Shamanen överför hela förbannelsen till dottern, och beordrar hennes död, fast taoistmunken Choi Hyeon-seo (Lee Sung-jae) benådar sig över prinsessan. Han gömmer henne i ett isolerat hus i skogen, och omger huset med en magisk sköld. 17 år senare går det ett rykte om en farlig häxa i skogarna. Heo Jun (Yoon Si-yoon) blir utmanad av sin bror att gå in i skogen, och gör så. Där stöter han på den nu nästan vuxna prinsessan (Kim Sae-ron), som fortfarande är oförmögen att lämna huset med den magiska skölden. Prinsessan vill dock inget hellre än att bli fri, och om hon bara anonymt kan hjälpa 100 personer med sina magiska krafter, så bryter hon förbannelsen. Det blir dock svårt när shamanen Hong-ju inser att prinsessan fortfarande lever, och att förbannelsen även börjat påverka prinsen (Kwak Si-yang) igen. Shamanen måste ha ihjäl prinsessan innan även prinsen dör, och framför allt innan drottningen upptäcker att prinsessan lever.

En feministvän till mig i Förenade Arabemiraten hoppade av serien då hon tyckte att attityden att prinsessan måste skyddas vart hon än går påminde för mycket om kvinnors situation i grannlandet Saudiarabien, men som tur är så är seriens slutgiltiga mål inte att prinsessan ska skyddas för evigt. Jag hoppas inte att någon hoppar av serien av den anledningen!

12. Memory

Alzheimers-melodrama med en advokat. Ej att förväxla med årets andra alzheimers-melodrama med en advokat, Remember.

Park Tae-seok (Lee Sung-min) är en skrupelfri advokat som lever för pengar. En dag diagnostiseras han med Alzheimers trots att han inte ens är 50 fyllda, och börjar därför återknyta banden till sin hustru (Kim Ji-soo) och barn. Det finns dock ytterligare en sak han måste göra innan han blir märkbart dement: Hitta smitaren som körde ihjäl sonen han hade med sin exfru (Park Jin-hee).

11. My Lawyer, Mr. Joe

Fler advokater, fast den här gången i en mer lättsam melodramedy som är stjärnskådisen Park Shin-yangs första roll på fyra år.

Joe Deul-ho (Park Shin-yang) är en åklagare med lovande framtid, men förlorar både jobb och familj efter att ha försökt anmäla korruption i åklagarmyndigheten. Han blir hemlös i några år tills han träffar Lee Eun-jo (Kang So-ra), en ung advokat med jävlar anamma. Han startar upp en liten advokatbyrå för att hjälpa vanligt folk mot de stora mångmiljonbolagens fusk och korruption, och anställer bland annat Eun-jo. Detta uppskattas förstås inte av hans gamla chef (Kim Kap-soo), eller av hans gamla arbetskamrat tillika chefens son (Ryu Su-young). Deul-hos personliga mål är att vinna tillbaka sin familj, problemet är bara att hans exfru (Park Sol-mi) är dotter till grundaren av landets största advokatbyrå, och grundaren är i sin tur i fickan på den korrupta chefsåklagaren.

10. Listen to Love

En av årets roligaste serier som inte heller räds att vara allvarlig. Faller dock några placeringar på grund av svagt slut.

Do Hyeon-wu (Lee Sun-kyun) är tv-producent vars nuvarande program läggs ner. När han och hans redaktion brainstormar fram nya programidéer, så fastnar de till sist för att göra en dokumentärserie om otrogna kvinnor. Men samtidigt börjar han misstänka att hans egen hustru (Song Ji-hyo) är otrogen. I stället för att prata med henne börjar han anonymt blogga om saken för att få folks råd utan att avslöja sina misstankar för någon, men det går fruktansvärt fel när bloggen blir enormt populär, och folk online försöker ta reda på hans verkliga identitet. Den enda han berättar sina misstankar för är en redaktionsmedlem (Lee Sang-yeob). Han är i sin tur hemligt förälskad i en annan redaktionsmedlem (BoA). Hyeon-wus liv blir inte lättare av att hans kompis (Kim Hee-won) är serieotrogen, så Hyeon-wu måste ljuga för hans fru (Ye Ji-won). Det blir en jävla röra.

9. The Master of Revenge

Hämndmelodram på restaurang. Titta inte när du är hungrig!

Mu-myeong (Chun Jung-myung), Chae Yeo-kyeong (Jung Yu-mi) och Park Tae-ha (Lee Sang-yeob) växte upp tillsammans på barnhem. Vad de inte vet är att alla tre direkt eller indirekt är föräldralösa tack vare Kim Gil-do (Jo Jae-hyun), en mänsklig kameleont som växte upp på gatan och där lärde sig att snabbt anpassa sig till vilken situation som helst. Sina talanger har han använt till att ta över en anrik nudelrestaurang, och där blivit populär bland inflytelserika personer med hjälp av ett recept som Mu-myeongs pappa utvecklade. Fast restaurangen är bara ett steg på vägen mot hans slutgiltiga mål: En karriär i politiken. För att hämnas på Kim Gil-do tar Mu-myeong och vänner jobb på hans restaurang, där de sakta men säkert förbereder sin hämnd.

8. The K2

Actiondrama som tyvärr inte har speciellt bra actionscener. Regissör Kwak Jung-hwan har pluggat på Michael Bay-skolan och tror att snabbt klippta närbilder ger en intensiv scen, när bra actionregi nästan alltid är att ta ett steg tillbaka och »bara« låta spektaklet tala för sig själv. Tur då att serien har desto starkare manus och skådespelarinsatser.

Kim Je-ha (Ji Chang-wook) är tidigare anställd av militärföretaget Blackstone, men har varit på rymmen sedan han felaktigt anklagades för att ha mördat civila i Irak. Efter att ha råkat bli indragen i och förhindrat ett mordförsök på en politiker hemma i Sydkorea får han anställning som livvakt (med kodnamn K2) av Choi Yu-jin (Song Yu-na) för att »skydda« hennes makes (Cho Seong-ha) utomäktenskapliga dotter An-na (Yoona från Girls' Generation) medan maken ställer upp som presidentkandidat. Skydda henne på så sätt att omvärlden inte får veta att hon finns, alltså. Je-ha faller dock för An-na, och de två börjar tillsammans planera hämnd mot dem som förorättat dem.

7. Becky's Back

Kul liten mysterie-familjekomedi.

Yang Baek-hui (Kang Ye-won) återvänder för första gången på 18 år till ön där hon växte upp, och hon har sin 17-åriga dotter Ok-hui (Jin Ji-hee) med sig. Dottern har hamnat i fel sällskap i Seoul, och Baek-hui hoppas att det här ska bli en nystart för henne, fast Ok-hui hatar förstås Baek-hui för tvångsflytten. När Ok-hui börjar misstänka att den hon känt som sin pappa inte är hennes biologiska far, och att hennes pappa i själva verket är en av tre män (Kim Seong-oh, Choi Dae-chul, In Gyo-jin) på ön, så undersöker hon sin familjs förflutna och upptäcker sin mammas rebelliska förflutna som den ökända Becky. Där börjar läkeprocessen både mellan mor och dotter, men också mellan Baek-hui och öborna.

6. Dear My Friends

Varmt pensionärsdrama med feministiska övertoner.

Park Wan (Ko Hyun-jung) är författare som inte vet vad hennes nästa bok ska handla om. Hennes mamma Nan-hui (Ko Du-shim) föreslår en bok om henne och hennes vänner. Wan är först motvillig då hon inte gillar att umgås med de gamla tanterna, men börjar snart förstå att de lever fascinerande liv fast de är så gamla. Bland vännerna finns den excentriska Hui-ja (Kim Hye-ja) som vill åka på jordenruntresa med Jeong-a (Na Moon-hee), om bara inte Jeong-as man Seok-kyun (Shin Goo) var så snål med deras pengar. Jeong-a börjar verkligen få nog av Seok-kyuns gubbiga tjurighet och överväger skilsmässa. Bland vännerna finns också Yeong-won (Park Won-suk), Nan-huis gamla klasskompis. De två är dock ovänner sedan ett tag tillbaka av en anledning som de inte vill prata om. Där finns också Chung-nam (Youn Yuh-jung) som samlar på konst, samt Seong-jae (Joo Hyun) som var en player för längesedan, och som haft ögonen på Hui-ja sedan de gick i skolan tillsammans. Med finns också Wans mormor och Nan-huis mor (Kim Young-ok), fast egentligen vill hon nog inte vara med – hon föredrar att sitta i ett hörn och spela sina mobilspel. Med det här gänget krutgummor (och -gubbar) har Wan definitivt material till en bok.

5. Reply 1988

Den tredje delen i Reply – den nostalgiska ungdomsserien. Man behöver inte ha sett de tidigare delarna – Reply 1997 och Reply 1994 – för att se denna då de är fristående, men det är inte meningslöst att se dem då crossover-cameos förekommer. Och så är de ju oftast väldigt bra också.

Det är 1988. Demokratiseringen av Sydkorea har precis börjat, och snart ska OS hållas i landet. Det är en spännande tid att leva, inte minst för dem fem vänner som bor med sina familjer på en liten gata i norra utkanten av Seoul – en gata där vännerna vuxit upp tillsammans. De går alla sista gymnasieåret, och har hela sina liv framför sig. Central bland vännerna är Deok-seon (Hyeri från Girl's Day). Som den enda tjejen i kompisgänget är hon rätt grabbig av sig, och det hjälper ju inte heller att hon och hennes storasyster ständigt ligger i luven på varandra. Hon klarar inte av skolan särskilt bra, men är inte orolig för sin framtid. Hon är ju den som ska bära Madagaskars flagga vid OS-invigningen! … om nu ingenting går fel. Där finns också Taek (Park Bo-gum), ett riktigt underbarn i brädspelet Go. Han tävlar till och med i internationella turneringar, men har problem med vanliga vardagssysslor. Två andra i kompisgänget är Jeong-hwan (Ryu Jun-yeol) som är hemligt kär i Deok-seon, och Seon-wu (Ko Gyung-pyo) som är öppet kär i Deok-seons syster till de andras förvirring. Hon är ju så aggressiv, liksom? Där finns också den töntiga Dong-ryong (Lee Dong-hwi) som är väldigt energisk och barnslig, men ändå den mest kloka och vuxna av kompisarna när han väl vill.

Precis som tidigare Reply-serier stannar denna inte i titel-året utan rör sig framåt i tiden, från karaktärernas sena tonår till att de är unga vuxna, och som vänner börjar gå skilda vägar i livet. Inte ett öga kommer vara torrt – och faktum är att mina tåras bara av att skriva detta – i sista scenen där vi får se vår älskade gata i nutid; tidigare så full av liv, nu övergiven och förfallen, samtidigt som Deok-seon ger en bitterljuv voice-over-monolog om oundvikliga förändringar. Fan, vilken serie!

4. Signal

Framgångsformel: Sno premissen från Hollywood-filmen (och numera CW-serien) Frequency, blanda ut med lite true crime från Sydkorea, släng in en poliskonspiration, så får du fantastiska Signal.

Efter att ha skämt ut chefen offentligt förflyttas poliserna Park Hae-yeong (Lee Je-hoon) och Cha Su-hyeon (Kim Hye-soo) till cold case-enheten. Hae-yeong hittar dock en mystisk walkie-talkie med vilken han kan prata med en konstapel Lee Jae-han (Cho Jin-woong) som försvann spårlöst för 16 år sedan. De två börjar tillsammans lösa ökända brott från 1990-talet. Vad Hae-yeong inte vet är att Su-hyeon och Jae-han kände varandra då – hon var nyutbildad polis, och han var som något av en mentor för henne. Men ökända brott i all ära, den största gåtan är vart Jae-han tog vägen år 2000.

3. Hello, My Twenties!

Ännu en serie med klart feministiska övertoner, fast den här gången med unga vuxna… som titeln ju då antyder.

Yu Eun-jae (Park Hye-soo) är nyinflyttad i en lägenhet som sedan tidigare delas av fyra tjejer. Eun-jae har flyttat till Seoul från landet för att plugga på universitet, är blyg av sig, och inte helt bekväm med storstadslivet. Inofficiell ledare i lägenheten är Yun Jin-myeong (Han Ye-ri) som är äldst av tjejerna. Hon får inget ekonomiskt stöd från sin familj som hon har en svajig relation till, utan försörjer sina studier genom en rad deltidsjobb. Hon tenderar att försvinna tidigt på morgonen och komma tillbaka sent på natten. Den mest stereotypiskt feminina av tjejerna är Jeong Ye-eun (Han Seung-yeon). Hon älskar rosa och skulle aldrig lämna huset utan smink. Hon är inte rädd för att säga vad hon tycker och tänker, ibland lite väl förhastat. Sedan har vi den smått excentriska Song Ji-won (Park Eun-bin) som är extremt energisk, och tenderar ibland att dra jävligt skumma skämt. Hon undrar varför inga killar gillar henne. Sist men inte minst i familjen är Kang I-na (Ryu Hwa-young) som är sexig som utåt sett verkar väldigt självsäker, men vad de andra tjejerna inte vet är att hon har självdestruktiva tendenser. Alla fem tjejerna har var sin hemlighet, så när Ji-won säger att det finns ett spöke i lägenheten börjar de andra fyra undra om det inte är dem som bjudit in det.

2. Scarlet Heart: Korea

Fantasyserie baserad på kinesisk roman (som även filmats i Kina).

Ko Ha-jin (IU) är 25 och trött på livet. Under mystiska omständigheter färdas hon bak i tiden till 900-talet, där hon hamnat i en kropp tillhörande Hae-su, en medlem i kungafamiljen. Där finns åtta prinsar som hon blir vän med, men hon minns också från historieböckerna att en av dem i framtiden kommer mörda de andra sju för att ta tronen. Hon minns bara inte vem. De tre mest framträdande prinsarna är Wang Yo (Hong Jong-hyun) som är tystlåten och beräknande, Wang Wook (Kang Ha-neul) som är en ömsint romantiker, samt Wang So (Lee Jun-gi) som är traumatiserad av allas hån på grund av ett ärr han har i ansiktet, och därför är den mest tyranniska prinsen. Kan han inte få folkets respekt ska han åtminstone få de att darra av skräck. Kan Hae-su förhindra att en prins mördar de andra? Hon ska i alla fall försöka för deras vänskaps skull.

1. Roots of the Throne

Ett episkt äventyr med både hjärta och svärta, baserat på verkliga händelser under 1300- och 1400-talen då några politiker störtade den då korrupta Goryeo-dynastin och grundade Joseon-dynastin. Joseon (1392-1897) är lite som Koreas motsvarighet till renässansen vad gäller vetenskapliga och konstnärliga framsteg, och ses som kanske den viktigaste delen av koreansk historia.

Och ja, ordet »Korea« fick vi från »Goryeo«.

Det är mitten av 1300-talet, och Goryeo är kraftigt försvagat av mongolisk ockupation, hotet från den nya Ming-dynastin, japanska pirater, och inte minst av egna politikers girighet. Politikern Jeong Do-jeon (Kim Myung-min) har en plan för hur riket skulle styras bättre, men vet att planen aldrig skulle gå att implementera utan att störta den nuvarande dynastin. Yi Bang-won (Yoo Ah-in) är son till Yi Seong-gye (Cheon Ho-jin), en framstående general som föddes mongol men defekterade till Goryeo. Bang-won får av en händelse nys om Do-jeons plan och ansluter sig till honom. Med finns också syskonparet Bun-i (Shin Se-kyung) och Ddang-sae (Byun Yo-han) som sökt sin mamma sedan hon försvann en natt för många år sedan. Kompletterar sextetten gör Mu-hyul (Yoon Gyun-sang), självutnämnd Goryeos främsta krigare.

Efter många politiska komplotter och häftiga actionscener lyckas de till slut störta Goryeo – står det i historieböckerna är det väl knappast en spoiler – men då kommer den verkliga utmaningen: Hittills har de varit enade mot gemensamma fiender. Nu ska de plötsligt komma överens i detalj om hur det nya riket ska styras, och de sex blir varandras fiender. Mycket ångest över hur deras vänskap kunde utvecklas så fel utlovas.

Mycket har sagts om den svaga roll kvinnor får i historiska serier, men manusförfattarparet Kim Yeong-hyeon och Park Sang-yeon har aldrig varit främmande för att skapa fiktiva kvinnokaraktärer i sina historiska intriger när verklighetens kvinnor inte räcker till. Roots of the Throne är inte explicit feministisk som Dear My Friends eller Hello, My Twenties!, båda serier med feminism på agendan, men genusmedvetenheten finns ändå inbyggd i seriens DNA. Visst, av de sex huvudpersonerna är det bara Bun-i som är kvinna, men serien har ett väldigt rikt galleri av färgstarka bifigurer, varav många är kvinnor.

50 avsnitt historiskt drama kanske ser ut som en oöverstiglig mur för vissa, men jag har sällan sett en serie som har så välstrukturerad handling. Man hinner aldrig bli uttråkad, och kvaliteten i serien bara växer och växer, och precis när man tror att det inte kan bli bättre, så stiger den ytterligare. En av årets absolut bästa serier, och en av de bästa serier som någonsin gjorts.

Mellan den 25 och 31 december utser vi allt det bästa från film- och tv-året som gått. Håll koll på senaste artiklarna via taggen film- och tv-året 2016. Tablåtipsen publiceras som vanligt, hela julhelgen.

Just nu på TVdags

Tablåtips 28/4

Bäst på tv i kväll: Kristen Wiig i indiepärlan Hateship Loveship

28 april, 2017
Kommentar

Ellen DeGeneres firar 20 år sedan hennes ikoniska komma ut-tv-ögonblick

28 april, 2017
Klipp

Se nya videon för Haims »Right Now« – regisserad av Paul Thomas Anderson

28 april, 2017
Kommentar

The Handmaid's Tale – ett knytnävsslag rakt in i tryggheten

28 april, 2017
Streamingtips

Modine & Pfeiffer briljerar i Jonathan Demmes mysiga Gift med maffian

27 april, 2017
Nyhet

Kanalbristen blev för svår – Magine lägger ner sin tv-tjänst i Sverige

27 april, 2017
Tablåtips 27/4

Bäst på tv i kväll: Nytt avsnitt av SVT-dokun 30 liv i veckan

27 april, 2017
Nyhet

Årets bästa tv-nyhet! The Good Fight till HBO Nordic!

27 april, 2017
Klipp

Här dyker Noomi Rapace upp i Alien: Covenant-prologen The Crossing

27 april, 2017
Recension

The Handmaid's Tale är obehaglig och välgjord, men tyvärr lite för tråkig

26 april, 2017
Tablåtips 26/4

Bäst på tv i kväll: Aron Flam i folkbildande UR-serien Nationen

26 april, 2017
Kommentar

Hot Girls Wanted: Turned On – Netflix nya porrdokumentär är tvivelaktig & ansvarslös

26 april, 2017

Sagt om oss

Gör som tusentals andra!

Följ oss på Twitter och gilla oss på Facebook!

Nästa artikel