Recension

Obehagligast på tv just nu? The Handmaid's Tale säsong två fördjupar fascismen

Är det något det förflutnas förtryck lärt oss är det att det har sina brister, minst sagt. Verklighet eller fiktion, det spelar ingen större roll. Förtryck innebär alltid ett motstånd. Något som etablerades i säsong ett av The Handmaid's Tale och som, antar jag, kommer att blomma ut med full kraft i säsong två som har premiär på HBO Nordic i dag.

Här finns scener som frångår allt som har med konceptet underhållning att göra, och som i stället lägger sig som ett kedjetäcke av ångest över bröstet.

Säsongen inleds på sedvanligt obehagligt manér, eller kanske till och med värre än vad säsong ett någonsin var. Jag ska inte avslöja mer än att tårar kommer att fällas, händer hållas och … brännas. Man förs snabbt tillbaka till den mörka värld där June Osborne lever, eller kanske mer överlever. En direkt fortsättning av förra säsongen, ni minns kanske att June blev bortförd i en svart bil av svartklädda män?

Det bästa med de två avsnitt jag sett är hur serien utvecklar den fascistiska värld som tidigare gestaltas. Hur förtrycket fördjupas och breddas. Även om man tidigare kunnat dra generöst med liknelser mellan den dystopiska framtid som The Handmaid's Tale utspelar sig i och nazisternas Tyskland under andra världskriget, är det inte längre bara liknelser. The Handmaid's Tale säsong två är mer ett försök till att förklara ondska. Helt enkelt en demonstration av hur ett förtryckt samhälle uppstår. Avhumanisering av homosexuella, rädslan för det intellektuella, begränsandet av tankar/åsikter och ett Goebbelskt kontrollerande av media och kultur. En framtid som hånar utveckling/framåtanda och istället tillber »lagen« och en allsmäktig Gud. En framtid fylld av rädsla och tuktande. Att lyda är att vara.

Här finns scener som frångår allt som har med konceptet underhållning att göra, och som i stället lägger sig som ett kedjetäcke av ångest över bröstet. Men även scener som överbelamras av en desperat livslust och revanschlust. Bland annat en sexscen som, i kontrast till det asexuella samhälle The Handmaid's Tale utspelar sig i, nästan känns som ett brandtal i sig.

Kjell skrev häromdagen om The Handmaid's Tale och beskriver den som »en högerkristen Trump-konsekvens av dagens USA«. Och visst, serien drar utvecklingen till sin spets, men ändå känns den så nära nutiden. Är det avsaknaden av humor kanske? Det seriösa, antika, sättet att utöva kontroll på. Det högtidliga Gamla testamentet-aktiga sätt som straffen rituellt utförs på? På många sätt är The Handmaid's Tale en varning. Ett nyttigt förebådande som förverkligar det som i muntligt teoretiskt utförande bara setts som allt för otroligt. Som Science fiction. The Handmaid's Tale känns realistisk. Hade det inte varit för det magiskt snygga fotot och en ljudläggning som gjord för att bli en playlist på Spotify så hade man tvekat innan man påbörjade ett nytt avsnitt…

Annars känns det mesta igen, ett fåtal nya karaktärer introduceras, men fokus ligger fortfarande på June – Elisabeth Moss-fixen för i år är säkrad – som perfekt hoppar mellan säker upproriskhet och mer realistisk återhållsamhet. I en värld av maktlöshet ger hon hoppet ett ansikte, alltid på gränsen till överspel, precis som det ska vara.

The Handmaid's Tale har premiär på HBO Nordic i dag.

 

 

 

Just nu på TVdags

Talkshow

Graham Norton i SVT – upptäck världens gemytligaste talkshow

26 maj, 2018
Kommentar

Vi kanske borde sluta debattera Woody Allen utifrån barnens berättelser?

26 maj, 2018
Klipp

Ramadan-special: Briljant islam-kritik av Orrenius – se tonåringens starka vittnesmål

26 maj, 2018
Klipp

Det var Trump som spionerade på Obama – se chockreportaget om Black Cube

26 maj, 2018
Recension

Schumers romcom I Feel Pretty – småkul men med grumliga budskap

25 maj, 2018
Pop Culture Confidential

I podden: Craig Mazin om skrivande, Weinsteins & HBO:s Chernobyl

24 maj, 2018
Klipp

Busig cello & skränig kör? Så här kan man också se prinsbröllopet

24 maj, 2018
Nyhet

Smiley! Regina King & Don Johnson i Lindelofs Watchmen-pilot för HBO

24 maj, 2018
Intervju

SD-snowflakes vansinniga på TVdags Åkesson-bild – därför gjorde vi det

23 maj, 2018
1933-2018

Philip Roth död – men The Wire-Simon ger liv åt hans ord i miniserie

23 maj, 2018
Recension

5 rätt & 5 fel med Solo: A Star Wars Story – I have a nja feeling about this

23 maj, 2018
Fotboll

Bästa VM-uppladdningen? Här är alla SVT:s VM-krönikor sedan 1982

22 maj, 2018

Sagt om oss

Gör som tusentals andra!

Följ oss på Twitter och gilla oss på Facebook!

Nästa artikel