Recension

One Day at a Time är bästa nya serien på Netflix

Betyg 4 av 5

Det tog henne bara 26 år som skådespelare att få sin första huvudroll i en tv-serie. Justina Machado är något av en gästrollsdrottning. Hon har varit utmärkt i allt från Six Feet Under och Cityakuten till Private Practice och Ugly Betty, men aldrig fått stå längst fram. Men nu, i rebooten av Norman Lears klassiska tv-serie One Day at a Time, är hon så knäckande bra att det känns direkt kriminellt att hon inte har fått roller som denna tidigare.

Det var längesen jag såg en familje-tv-komedi, med laughtrack dessutom, som lyckas vara så fullständigt charmig, varm och berörande. Mycket beror på just Justina Machado i huvudrollen.

Originalserien One Day at a Time, som gick på amerikansk tv mellan 1975 och 1984, handlade om en ensamstående mamma, spelad av Bonnie Franklin, som uppfostrar sina två döttrar, spelade av Mackenzie Phillips och Valerie Bertinelli, i 1970-talets Indianapolis. Precis som många andra serier av Norman Lear tog den ofta upp allvarliga ämnen som inte sällan hade feministiska undertoner. Den var aldrig lika vågad som exempelvis Maude, där Bea Arthur i huvudrollen bröt många sociala tabun, men just kombinationen av humor och allvarlighet var det som gjorde serien omåttligt populär.

Förhoppningsvis gör det nya One Day at a Time till en succé också. För serien är den mest lyckade rebooten Netflix har gjort hittills. Streamingtjänsten har på senare tid återupplivat flera gamla serier till mindre lyckade resultat. Fuller House är exakt lika dålig som Full House var, fast utan de gulliga Olsen-tvillingarna. Gilmore Girls vill jag inte ens gå in på då jag inte stod ut med originalets enerverande pladdrande. One Day at a Time lyckas just för att den har förstått att den måste uppdatera sig för dagens publik, och inte leva på gamla meriter.

Den nya versionen har därför behållit grundkänslan från originalserien, men har moderniserat den på ett välbehövligt, och verkligen lyckat, sätt. I rebooten är det Justina Machados Penelope som står i centrum. En ensamstående kubansk-amerikansk mamma och krigsveteran med posttraumatiskt stressyndrom. Hon bor med sin två tonåringar, socialt medvetna dottern Elena och charmiga tweensonen Alex, samt sin kubanska mamma Lydia, spelad av levande legenden Rita Moreno. Originalets hyresvärd, Schneider, är i rebooten en hipstersnubbe som fått byggnaden av sina rika föräldrar.

Det var längesen jag såg en familje-tv-komedi, med laughtrack dessutom, som lyckas vara så fullständigt charmig, varm och berörande. Mycket beror på just Justina Machado i huvudrollen. Hon hanterar den breda humorn på ett fantastiskt inlevelsefullt sätt, men framför allt är hon hjärtskärande bra i de mer allvarliga stunderna. För precis som i originalet så växlar man sömlöst mellan komedi och drama. Just att Penelope är krigsveteran och ensamstående mamma ger upphov till många olika utmaningar, och det känns befriande att se en så ovanlig roll i just en familjekomedi.

Justina Machado spelar varje allvarligt ögonblick så sårbart, ömtåligt och ärligt att jag om och om igen reduceras till en pöl av tårar. Hon matchas dessutom extremt väl av Rita Moreno, som mjölkar allt ur sin kubanska accent för lätta skratt, men som också är otroligt berörande i de allvarliga stunderna. Tillsammans ger de serien ett stort bultande hjärta som gör att även de mindre utvecklade karaktärerna hittar hem under säsongens gång.

One Day at a Time gör mig så glad, engagerad och rörd. Förutom att den tveklöst är årets hittills bästa nya serie, så ger den mig hopp om att det fortfarande går att göra bred familjeunderhållning på ett modernt och engagerat sätt. Och det är minst sagt imponerande att det är den i dag 94-åriga Norman Lear (som även producerar denna version), som gör det.

One Day at a Times första säsong finns på Netflix.

Just nu på TVdags

Söndagskrönikan med veckolistor

Bäst i tv-världen just nu: BBC:s The Split är en uppenbarelse – kvinnor gör bättre tv än män

27 maj, 2018
Talkshow

Graham Norton i SVT – upptäck världens gemytligaste talkshow

26 maj, 2018
Kommentar

Vi kanske borde sluta debattera Woody Allen utifrån barnens berättelser?

26 maj, 2018
Klipp

Ramadan-special: Briljant islam-kritik av Orrenius – se tonåringens starka vittnesmål

26 maj, 2018
Klipp

Det var Trump som spionerade på Obama – se chockreportaget om Black Cube

26 maj, 2018
Recension

Schumers romcom I Feel Pretty – småkul men med grumliga budskap

25 maj, 2018
Pop Culture Confidential

I podden: Craig Mazin om skrivande, Weinsteins & HBO:s Chernobyl

24 maj, 2018
Klipp

Busig cello & skränig kör? Så här kan man också se prinsbröllopet

24 maj, 2018
Nyhet

Smiley! Regina King & Don Johnson i Lindelofs Watchmen-pilot för HBO

24 maj, 2018
Intervju

SD-snowflakes vansinniga på TVdags Åkesson-bild – därför gjorde vi det

23 maj, 2018
1933-2018

Philip Roth död – men The Wire-Simon ger liv åt hans ord i miniserie

23 maj, 2018
Recension

5 rätt & 5 fel med Solo: A Star Wars Story – I have a nja feeling about this

23 maj, 2018

Sagt om oss

Gör som tusentals andra!

Följ oss på Twitter och gilla oss på Facebook!

Nästa artikel