Recension

Netflix-premiär: Naomi Watts glänser när hon låter begären styra i Gypsy

Betyg 3 av 5

Det börjar så bra! Naomi Watts psykolog Jean Holloway promenerar i New York medan en monolog kring hur mycket kontroll och hur mycket egen vilja vi har visavi vårt omedvetna och våra begär, ljuder över hennes steg. Hon tar en trappa ned och stiger in i The Rabbit Hole – en enkel coffee shop  – eller det första steget till någonstans där det främmande, ohämmade och oförutsägbara kommer att ta över med okänt resultat.

Allra bäst blir det i scenerna med maken när det inte så ovanliga vardagsgnabbet mellan makar i ett långt äktenskapet nästan obemärkt glider över till något annat.

Jean bor i Connecticut med sin man, Michael (Billy Crudup) och 9-årig dotter, men en längtan till den tid då de bodde i stan, innan dottern kom, verkar ofrånkomligen ligga på lur. En tid då… »allt var som en berg-och dalbana, nej tack«, som maken fyller i när hon försiktigt luftar sina känslor. Nu medicinerar hon mot panik- och ångestattacker, lämnar dottern i skolan, håller balansen mellan förortsmammornas förväntningar och egna ambitioner, innan hon skyndar in till mottagningen i city. Det är väl denna längtan tillbaka till ungdomen, då man fick vara vild och släppa på kontrollen, som gör henne lite väl fascinerad, eller attraherad, av sina patienters berättelser. Särskilt de när någon tappat kontrollen och faktiskt låtit sina drifter ta över eller de med historier hon kan relatera till på andra sätt, som en icke-fungerande relation med en mamma.

Attraktionen får henne att söka upp objekten i patienternas historia, kanske efter att ha intalat sig själv att om hon bara får träffa dessa personer skulle hon kunna hjälpa sina patienter mer. Egentligen handlar det nog mest om att få en kick, något hon inte får av vardagslivet med familjen eller jobbet i vanliga fall. Hon behöver en injektion av äventyr, det okända, risken och samtidigt tjusningen med att faktiskt tappa kontrollen. Hon kan inte låta bli att ge sig iväg till sina »spontana« sammanträffanden samtidigt som hon kämpar mot begäret att ge sig hän och instinkten att skydda sin familj från det begären medför.

Gypsy

I Naomi Watts har vi ytterligare en kvinnlig medelålders skådespelerska som får möjligheten att grotta ner sig i en komplex huvudroll på tv och hon skildrar de inre konflikterna hos Jean så oklanderligt och återhållsamt. Ena sekunden säger sig Jean vilja behålla sina gränser mot omgivningen, för att i nästa sekund låta begären leda henne och det blir en oupphörlig kamp med att hålla känslorna i schack och lögnerna isär. Allra bäst blir det i scenerna med maken när det inte så ovanliga vardagsgnabbet mellan makar i ett långt äktenskapet nästan obemärkt glider över till något annat, något lite hårdare, mera misstänksamt och provocerande, utan att någon av dem riktigt låtsas om förändringen. Jag blir som uppslukad av den smygande obehagliga stämningen mellan dem.

Gypsy är skapad av Lisa Rubin med hjälp av Jonathan Caren, som hon skrivit avsnitten tillsammans med. Veteranen Bobby Bukowski står för fotot, som skapar en lätt desorienterad, otäck stämning med sina åkningar åt fem olika regissörer.

Gypsy Season 1

Efter halva tiden är det ändå något som skaver. De andra karaktärerna känns som klichéer och svåra att ta på allvar, även om de möjligtvis föreställer stereotyper skapade i Jeans huvud. Sidney (Sophie Cookson) är en typisk fantasi, den där vilda, urläckra, ouppnåeliga tjejen som leker med känslor och tar det hon vill ha utan ånger. Det är oklart dock vad Jeans attraktion till denna ganska platta figur består av. Alexis (Melanie Liburd) är den ständigt återkommande vackra, smarta sekreteraren som är lite väl förtjust i sin chef och lika tröttsamma är makens vänner som slänger sexistiska kommentarer omkring sig under killarnas sportkväll. Nyanserna försvinner och berättandet trampar vatten och inte blir det intressantare när Jean hamnar i något skimrande kooperativ där hon plötsligt vågar säga vad hon känner. Men det är fem avsnitt kvar och jag vill fortfarande desperat veta mer om vilken typ av kaninhål Jean faktiskt ramlat ner i.

Gypsy har premiär på Netflix i dag.

Just nu på TVdags

Pop Culture Confidential

I veckans podd: Vi pratar med Queer Eye-stjärnan Karamo Brown

23 februari, 2018
Klipp

Äntligen! Se den ultimata trailern för Solo: A Star Wars Story

22 februari, 2018
Recension

Mer Homeland än Bron – premiär för svenskdanska terrordramat Gråzon

22 februari, 2018
Premiär

Nu kommer Skam-klonerna – se första avsnittet av Skam France!

21 februari, 2018
Streamingtips

Nya & kommande filmer på Netflix i februari – vi plockar guldkornen!

20 februari, 2018
Kommentar

I veckans Homeland: Gorbatjov-look-alike & hacker-revansch

19 februari, 2018
Tips

Women in Horror 2018 – kvinnlig skräckfilmfest i helgen

19 februari, 2018
Kommentar

Bron är slut – Tack för allt, Saga Norén länskrim Malmö!

18 februari, 2018
Klipp

Se Robert Aschbergs dagliga protest mot sitt eget Aftonbladet TV-program

18 februari, 2018
Söndagskrönikan med veckolistor

Bäst i tv-världen just nu: Brittiskt djupdrama som allra bäst i Trauma

18 februari, 2018
Intresseklubben Antecknar #48

Nytt avsnitt av TVdags filmpodd: Denis Villeneuves Arrival

17 februari, 2018
TVdags betygsätter & tippar kvällens startfält

Melodifestivalen 2018: Kylie-schlager, en monsterrefräng & årets värdiga vinnare

17 februari, 2018

Sagt om oss

Gör som tusentals andra!

Följ oss på Twitter och gilla oss på Facebook!

Nästa artikel