Recension

Netflix-premiär i dag för rafflande Wrestlingdramat GLOW

Betyg 5 av 5

Det värsta med GLOW måste vara de gränslöst högt skurna trikådräkterna som ingen, absolut ingen ser snygg ut i – såvida man inte heter Victoria Principal eller Jane Fonda. Jag lider vid åsynen av den ständigt återkommande, desperata gesten med vilken den smala bakdelen ska fås ut från skåran mellan skinkorna. Som tur är verkar viljan att visa upp dessa monsterdräkter bli mindre och mindre för varje avsnitt och man kan som tittare fokusera på allt som är så förbaskat charmigt, rörande och roligt med dessa Glorious Ladies of Wrestling (GLOW) i stället.

Det är häpnadsväckande hur skaparna tagit ett så udda ämne och lyckats göra det till något så relevant och rafflande.

Efter ständigt misslyckade provspelningar får den strävsamma skådespelerskan Ruth ett tips om en annan slags audition – och det är inte porr, blir hon lovad – som hon, inte utan skepsis men med sin vanliga höga ambition, beger sig till. Där väntar en väldigt brokig samling kvinnor, och någon ung flicka, på att få höra på den i alla fall i vissa kretsar kände regissören Sams vision för ett nytt tv-program, där tjejer i olika skepnader brottas med varandra. När de tolv lyckligt lottade äntligen är utvalda får de flytta tillsammans in på ett motell för ett sex veckor långt träningsläger innan det är dags för inspelning.

Detta är premissen för GLOW – som bygger på en verklig företeelse, en tv-serie som sändes från 1986 till 1990 – skapad av Liz Flahive, med erfarenhet från Nurse Jackie, och med hjälp av Carly Mench (Nurse Jackie och Weeds). På tal om Weeds, har dess skapare, Jenji Kohen hoppat in och skrivit ett avsnitt och Elisabeth Perkins fått göra ett uppskattat gästinhopp. Det är häpnadsväckande hur de tagit ett så udda ämne och lyckats göra det till något så relevant och rafflande.

Nej, det är inte porr, men onekligen ett program där män kan tänkas sitta och dregla över halvnakna kvinnor som pucklar på varandra i ringen. Men det som kan verka som en cirkus endast blir också en möjlighet för tjejerna att visa upp en annan sida än den man vanligen får se hos kvinnor, en mer djurisk sådan. »Fuck salad, fuck tiny moments in closeup, fuck polite and comatose.« Att höra två män berätta för kvinnorna vilken sexistisk eller rasistisk stereotyp de ska vara och hur de ska agera skulle ju vidare kunna få en att se rött, men samtidigt är det är nånting med hur alla kvinnornas personligheter plötsligt träder fram när de börjar mejsla ut sina karaktärer. Denna samling av lite trasiga, osäkra men hoppfulla kvinnor ges möjlighet att utforska sig själva, sina drömmar och sina identiteter och de njuter av det: »Jag vill vara den coola, den farliga, den njutningslystna, whatever…« Allting har mer än en sida och GLOW visar upp en mängd olika sådana.

Stackars misslyckade, osäkra Ruth kan inte hitta sin inre personlighet att utforska. Hon är den bästa skådespelerskan och kan anta vilken karaktär som helst, men ingen känns sann eller intressant. Ruth är dock inte den som ger upp eller tycker ett jobb är ovärdigt att göra. De som bidragit med rollbesättningen kunde knappast lyckats bättre. Alison Brie är så i ett med sin roll som alldagliga, intetsägande, brunrufsiga Ruth att jag inte för mitt liv kunde komma på var jag sett henne förut. Jag såg helt enkelt inte den minsta skymt av Mad Mens charmerande Trudy (alltid så mycket bättre än hennes man Pete Campbell förtjänade), men möjligtvis är det lättare för er som tittat på Community.

GLOW

Till skillnad från Brie var det lätt att känna igen Betty Gilpin (från senaste säsongen av Masters of Sex) när hon dyker upp som svala, blonda Debbie, the all-American mom och Ruths fiende nummer ett. För den rätta 80-talskänslan har man även hittat en perfekt Sarah Jessica Parker-kopia, Jackie Tohn, komplett med långt hårburr och sidtofsar. Marc Maron, som vi sett som självupptagen konstnär i Easy, blir här den absolut perfekta sleazeball-typen – frisyren, mustaschen, attityden och glasögonen – allt finns med. Sam är i sin tur definitionen av den stereotypa mannen – »I’m cranky, and I don’t take criticism well, and I don’t like being told what to do.« – men då både charm och värme tillåts läcka ut ur det hårda skalet ibland blir han omöjlig att tycka illa om. Han är ganska ömklig bakom cynismen, kompromissar i sitt liv som alla andra och är ju inte så dum heller. Han kan läsa människor, förstår sina skådespelare och känner igen en stjärna när han ser henne.

Om inte tidigare är det omöjligt att inte älska GLOW när jag inom mig hör »Kvinnor kan!« skandera medan brottningsarenan prepareras och de rosa repen viras fast hårdare. Entrepenörsskapet och kamratandan flödar. »It can only get better from here« säger någon, eller Things can only get better som Howard Jones uttrycker det i högtalarna. Alla har hittat sina roller, även de bräckliga, framgångstörstande, glitterälskande männen. Stereotyper är inte bara av ondo, de ger oss underlag till komedi och kan utforskas, tänjas ut och konstnärligt göras till något eget. Om GLOW finns inget annat att säga än: Vilken ljuvlig show!

GLOW  har premiär på Netflix i dag.

Just nu på TVdags

Kommentar

Gevärsromantik & fästingpung i kvällens Bonde söker fru

22 november, 2017
Nyhet

Hurra! SVT:s storsatsning Vår tid är nu klar för en tredje säsong

22 november, 2017
Diskussion

TVdags pratar ut om Louis CK:s sextrakasserier & #MeToo

22 november, 2017
Tablåtips 22/11

Bäst på tv i kväll: Kammarspelet i Bergmans Scener ur ett äktenskap

22 november, 2017
Kommentar

I kvällens Bachelor: när leken spårar ur på allvar

21 november, 2017
Klipp

Scen för scen: här är alla filmreferenser i Stranger Things 2

21 november, 2017
Tablåtips 21/11

Bäst på tv i kväll: Illegala ravefester i Iran

21 november, 2017
Pop Culture Confidential

I veckans podcast: NY Times-journalisten Amanda Hess dekonstruerar det manliga geniet

20 november, 2017
Kommentar

Oui..! Yesss..! Da da da..! Visst betyder detta att Falsk identitet går all-in på Ryssland?

20 november, 2017
Tablåtips 20/11

Bäst på tv i kväll: Jakten på den kvinnliga kondomen

20 november, 2017
Kommentar

Tröttsamt »alla män är skitstövlar«-tema i Better Things säsong 2

20 november, 2017
Söndagskrönikan med veckolistor

Bäst i tv-världen just nu: Banantricket i Madam Secretary

19 november, 2017

Sagt om oss

Gör som tusentals andra!

Följ oss på Twitter och gilla oss på Facebook!

Nästa artikel