TVdags tips & betyg

Melodifestivalen 2017: Lejonvrål, Brainpool-kopior & en överlägsen Loreen

Ingen Melodifestival utan ett genombrott (Nano), ett stjärnfall (Charlotte Perrelli) och ett chockavancemang (Owe Thörnqvist). Att Owe Thörnqvist skulle gå vidare med sin hemska boggie hade jag aldrig trott på förhand, men under kvällen kände jag det på mig. För let’s get something clear, Owe gick inte enbart vidare för att han lyckades vinna över pensionärer och kids.

Showen var som vanligt riktigt risig, förutom Clara Henrys feministiska tjejpeppnummer med Alacazar-tjejerna. Återigen, Clara borde ha fått leda allt själv.

Det var en typisk proteströst från de som tycker att Melodifestivalen befolkas av alldeles för många unga popstjärnor med svajiga röster och bidrag. Det är därför gubbar som Kvinnaböske, Björn Ranelid och Ravaillacz har lyckats så bra trots usla bidrag. Men who cares, det var inga toppbidrag förra veckan som åkte ut så coola katten Owe Thörnqvist kunde lika gärna få folkets kärlek.

Showen var som vanligt riktigt risig, förutom Clara Henrys feministiska tjejpeppnummer med Alacazar-tjejerna. Återigen, Clara borde ha fått leda allt själv. Det hade blivit så mycket bättre. Eller kanske som en superduo med Gina Dirawi nästa år? För om SVT inte har ett krismöte efter tävlingens slut så är något riktigt fel. För Melodifestivalen har inte känts igen i år. Ingenting har funkat, och då har det inte hjälpt att bidragen har varit bland de svagaste på senare år.

Tacka vet jag Loreen. För vi behöver deltagare med stora ambitioner. Vi behöver Eric Saades glasbur, Danny Saucedos rymddräktsdans, Måns Zelmerlöws ballongpojkeanimationer och Loreens mystiska snöshow. I år har vi fått rullband och bungyjumprep. Det är Frans-effekten där alla tror att det räcker att stå rakt upp och ner framför ful grafik för att vinna. Jag avskydde Frans show förra året och tyckte den var pinsamt ful i Eurovision. Så tack som fan Loreen för att hon nu återkommer med stora ambitioner.

Jag är högst tveksam till om folk kommer fatta grejen, men jag tror de flesta kommer att bli hänförda. Jag hoppas hon står som slutsegrare igen.

Comebacken är dock lite märklig. Hon har varit obegripligt dålig på att ge ut ny musik de senaste fem åren. Hon släppte ett utmärkt album och några bra singlar efter Eurovision, men av någon anledning har det där uppföljaralbumet och den stora comebacken inte kommit. Jag hade aldrig trott att hon skulle dyka upp i Melodifestivalen igen. För hon har ju enorma förväntningar på sig. Hon har så mycket att förlora på det. Hon är säkert nöjd med att gå till final och där hamna hyggligt, men vill hon verkligen vinna igen? Well, hon har låten och bidraget för att faktiskt göra det.

Hon ställer upp med något som inte har hörts i Melodifestivalen tidigare. Det är hårt, det är smutsigt, det är politiskt. Det kräver helt enkelt mer av tittarna. Euphoria var i grunden en grym poplåt som förstärktes av Loreens röst och fantastiska show. Statements är inte samma sorts låt, den pushar gränserna för vad Mellopubliken kan uppskatta. Och showen, som lyckas klämma in ikoniska bilder av såväl franska revolutionen som tanten som slår en nynazist med sin handväska, är ingen glittrig historia direkt. Men på bästa möjliga sätt. Den skriver Mellohistoria.

Jag är högst tveksam till om folk kommer fatta grejen, och appkidsen kommer säkert lägga krokben, men jag hoppas de flesta kommer att bli hänförda – ännu en gång. Jag hoppas Loreen står som slutsegrare. Inte bara för att hon har årets bästa bidrag – utan för att vi behöver premiera den som vågar. Och om svenska folket kan skicka en jävla varmkorvsboggie direkt till final, borde de väl kunna skicka årets mest ambitiösa bidrag till final. Om inte, borde alla avgå.

Här är mina betyg på kvällens startfält:

1. Jon Henrik Fjällgren feat. Aninia: En värld full av strider

Betyg: 3
Jag trodde att Jon Henrik Fjällgren skulle klå Måns Zelmerlöw för två år sedan. Jag tror inte det går lika bra denna gång. Låten är pampigare och hittigare, men det känns som att jojkpeaken kom och gick för två år sedan. Men Jon Henriks äkthet lär nog ta honom till Andra chansen i alla fall.

2. Alice: Running With Lions

Betyg: 3
Alice var min favorit det år hon kom tvåa i Idol. Hon har något få unga popstjärnor har: ett tydligt id i rösten. Hennes rökiga röst höjer denna Katy Perry-wannabe-låt till något som känns småhärligt. Om bara den instrumentala refrängen hade haft ett snabbare och tyngre beat hade den haft en bättre chans.

3. Les Gordons: Bound To Fall

Betyg: 2
Les Gordons låter så 90-tal, så Brainpool, Wannadies och This Perfect Day att det nästan blir lite parodiskt. Det är ju inte dåligt, men det är bara väldigt strange på Melloscenen – på fel sätt. Jag ser inte hur någon av genrens vanliga fans ens skulle se Melodifestivalen, så det känns ganska kört för Kask och Co.

4. Wiktoria: As I Lay Me Down

Betyg: 3
Wiktoria har på ett år lyckats skapa ett sound en känner igen direkt. Bra jobbat! Det är otålig schlagercountry som skiter i att vara cool eller hipp. Hon går i 180 från start till mål – och hinner lägga sig i en gräslig LED-säng däremellan. Det är startfältets mest direkta låt och känns fullständigt given i finalen.

5. Axel Schylström: När ingen ser

Betyg: 1
Åh nej! Detta är bredbent och käck Glenmark-pop som åkt genom Dannys Så mycket bättre-filter. Det är inte min grej, för det känns för mossigt. Och mest av allt är det Axels röst som bidrar till det. Han är charmig och sjunger jättebra, men han är ingen sång- och dansman som Danny. Lär nog bli Andra chansen ändå.

6. Sara Varga & Juha Mulari: Du får inte ändra på mig

Betyg: 2
Sara Varga lyfte våld i nära relationer förra gången hon ställde sig på Melloscenen. Det kändes både viktigt och fint. Nu, utan något lika viktigt att säga, känns hennes och Juhas bidrag mer som en copycat av Lars Winnerbäcks och Miss Lis Om jag lämnade dig nu. Det suger inte, men det griper aldrig tag. Lär vara chanslös.

7. Loreen: Statements

Betyg: 5
Fuck yeah! Loreen vägrar ge svenska folket en insmickrande Euphoria part 2. I stället skapar hon ett dirty och hårt ljudlandskap som både känns innovativt och engagerande. Ännu en gång pushar hon Melodifestivalen in i framtiden. Vette fan om tittarna kommer fatta grejen, men det är tveklöst årets bästa bidrag.

Så hur kommer det att gå?

Final: Wiktoria och Loreen.
Andra Chansen: Jon Henrik Fjällgren feat. Aninia och Axel Schylström.

Melodifestivalens fjärde deltävling sänds på SVT1 i kväll kl 20.

Just nu på TVdags

Klipp

Pennywise är tillbaka! Kolla in ruggiga trailern för Det

29 mars, 2017
Tablåtips 29/3

Bäst på tv i kväll: Kulturfrågan Kontrapunkt – nytt frågesportprogram i SVT

29 mars, 2017
Trailer

Michael Keaton & Robert Downey Jr i Spider-Man: Homecoming – spana in färska trailern här

28 mars, 2017
Tablåtips 28/3

Bäst på tv i kväll: Mjukisdjur & hologram-popstjärna när Kobra har robot-tema

28 mars, 2017
Bildspecial

Dar Adals hånflin & Sauls kaffepaus – jösses, vilket Homeland-avsnitt!

28 mars, 2017
Klipp

Star Wars-mys: se & jämför Rogue One med scener från originaltrilogin

28 mars, 2017
Nyhet

Ny tv-serie med Mumintrollen på gång! Målgrupp: vuxna hipsters

28 mars, 2017
Nyhet

True Detective lever – med Deadwood-skaparen David Milch bakom spakarna

28 mars, 2017
Nyhet

Zombies & tidsresor när Netflix filmar nya asiatiska thrillerserier

27 mars, 2017
Tablåtips 27/3

Bäst på tv i kväll: Kaos-kul & supermys när Bonusfamiljen firar jul

27 mars, 2017
Recension

Har RuPaul's Drag Race blivit för mycket mainstream? Nej!

27 mars, 2017
Söndagskrönikan med veckolistor

Bäst i tv-världen just nu: Trumps skugga över nya American Crime-säsongen

26 mars, 2017

Sagt om oss

Gör som tusentals andra!

Följ oss på Twitter och gilla oss på Facebook!

Nästa artikel