TVdags listar film- och tv-året 2017

Magnus Blomdahl utser årets bästa skräckfilmer

Skräckfilmsåret 2017 var en rätt härlig blandning hårda och mjuka paket. Underhållande och obehagligt, ibland på samma gång. Det var året då hajfilmen gjorde comeback (47 Meters Down), feelbad blev inne (It Comes at Night) och Stephen King slog rekord i filmatiseringar (Det, Gerald's Game, 1922). Det var även året då skräckfilmen som genre suddades ut och filmer som Mother! och Beast förvirrade och upprörde. Här är mina bästa skräckupplevelser från 2017:

1. Hounds of Love

Australien har blivit ett pålitligt land vad gäller skräckfilm av det grövre slaget. Från den helt fantastiska The Loved Ones till deppiga Snowtown. Hounds of Love hamnar någonstans däremellan. Ett slags bisarrt triangeldrama mellan ett par seriemördare och ett av deras offer. Det låter kanske spekulativt men filmen undviker våld så gott som genren tillåter och arbetar sig istället fram till klimax genom en snårigt, listig labyrint av konfrontativt konspirerande. Offret, Vicki Maloney, blir nämligen snart varse om att hennes enda utväg är att spela ut de båda mördarna mot varandra. Hounds of Love är minimalistiskt snygg och otäck som en skolskjutning. Som en australiensisk Henry Portrait of a Serial Killer, fast värre.

2. The Belko Experiment

The Belko Experiment kanske inte kvalar in som årets bästa skräckfilm, men väl som årets mest underhållande. En blandning av Office Space, Battle Royale, Exam och en mängd andra skräckisar på liknande tema. Sammanfattningsvis handlar det om en slags isolationsskräck där vi som publik axlar rollen som »det allseende ögat« och får bevittna en grupp människors kamp för överlevnad. I The Belko Experiment är det kontorsslavarnas tur att slåss på liv och död. Ursimpel historia som väcker liv i ett underhållningsvåld jag trodde dog med Steven Seagals glansdagar, och visst kan man läsa in en djupare kritik mot kapitalismens globalisering och även se det som en satir över ett hårdare arbetsklimat. Men filmen funkar ändå bäst som njutning för stunden. Regi av Greg McLean som tidigare gjort Wolf Creek och manus James Gunn som bara gjort bra saker, typ.

3. My Friend Dahmer

Marc Meyers filmatisering av Derf Backderfs bästsäljande serieroman är utmanande respektfull. Konceptet är förväntat, men här finns ändå ett djup bortom den tvådimensionella pappersförlagan, vilket gör My Friend Dahmer till en bättre film än till exempel Ghost World. Hunken Ross Lynch är perfekt som världens ensammaste människa, som en robot vandrar han genom långa skolkorridorer, ödsliga bakgårdar i jakt på mänsklig kontakt. Jeffrey Dahmer blev ju senare känd som The Milwaukee Cannibal, med en massa hemskheter på sitt samvete. Bland annat så försökte han tillverka mänskliga sexrobotar genom lobotomering. Det gick sådär. My Friend Dahmer ger oss en fin introduktion.

4. Creep 2

Tre år efter mikroskräckisen Creep kom den självklara tvåan, en slags version av den belgiska Man Bites Dog från 1992. Aaron fyller snart fyrtio och börjar tröttna på sitt liv som seriemördare. Han anlitar en rätt misslyckad »vlogger« för att dokumentera sin bekännelse. Hon tror såklart inte på honom, men hänger på i hans narcissistiska utläggningar för att få till sitt reportage. Liksom föregångaren kastar sig Creep 2 mellan skräck, humor och vardagliga trivialiteter. Men det blir aldrig tråkigt. Just när man tycker sig se en berättarmässig stagnering så slänger man in ett bubbelbad med experimentell jazz-funk eller en märklig anekdot om hur Aaron fått sina skäggfläckar genom att ha gullat för mycket med sina tidigare offer. Tvåan har också ett av de bästa intron jag sett på mycket, mycket länge.

5. Split

M. Night Shyamalan gör sin bästa film sen Unbreakable, som även verkar som en slags länk till just Split. Men det är enbart en bonusdetalj. James McAvoy spelar en man som lider av schizofreni, en slags Belgian Blue-artad sådan. Tjugotre personligheter kämpar om hans kropp. Vissa är snälla, andra är lite dummare. De dumma tycker om att kidnappa unga flickor och låsa in dem i en äcklig källare. Det låter snaskigt, men Split väljer en annan väg och fokuserar helt på McAvoys kamp mellan hans olika personligheter. Snabbt, underhållande och när slutligen monstret visar sin fula nuna även riktigt otäckt.

Bubblare: Get Out, Killing of a Sacred Deer, mother!, Double Date, Life, The Forest of Lost Souls, Tragedy Girls, Berlin Syndrome, The Crucifixion.

Mellan den 25 och 31 december utser vi allt det bästa från film- och tv-året som gått. Håll koll på senaste artiklarna via taggen film- och tv-året 2017. Tablåtipsen publiceras som vanligt, hela julhelgen.

Just nu på TVdags

Streamingtips

Netflix-sommar: Seriemördare lös i kostymdeckaren The Alienist

17 juli, 2018
Nyhet

Stranger Things-nytt! Då är det premiär för säsong 3

16 juli, 2018
Streamingtips

Netflix-sommar: Mysig & familjär mattävling i The Big Family Cooking Showdown

16 juli, 2018
Kommentar

Oacceptabelt aningslöst när Chris Härenstams sa »ut med skiten« mot Pussy Riot

15 juli, 2018
Premiär i dag!

Sacha Baron Cohen tillbaka & jobbigare än någonsin – årets politiska satirserie!

15 juli, 2018
Söndagskrönikan med veckolistor

Bäst i tv-världen just nu: Pånyttfödd kvinnofrigörelse i The Handmaid's Tale-finalen

15 juli, 2018
Streamingtips

Netflix-sommar: Skådis-guld med Martin Freeman i zombierullen Cargo

15 juli, 2018
Streamingtips

Netflix-sommar: Calibre gräver ner sig i huvudpersonernas psykologi

14 juli, 2018
Trailer

En försmak av underskattade Casuals fjärde & sista säsong

14 juli, 2018
Tablåtips

Vilken underbar mardröm! Channel Zero-maraton i natt

13 juli, 2018
Klipp

En stjärna är född? FBI:s Peter Strzok fick applåder i stället för stryk i en galen hearing

13 juli, 2018
Streamingtips

Netflix-sommar: Förortsmammor blir kriminella i Good Girls

13 juli, 2018

Sagt om oss

Gör som tusentals andra!

Följ oss på Twitter och gilla oss på Facebook!

Nästa artikel