Recension

Luke Cage säsong 2: ett underbart kärleksbrev till Marvel, Harlem & Jamaica

Betyg 5 av 5

Första säsongen av Marvels Luke Cage var bra, men nu när den skottsäkra superhjälten från Harlem är tillbaka på Netflix för en andra säsong är serien bättre än någonsin. Säsongens tretton avsnitt bjuder på gangsterdrama, superhjälteaction, Harlem-mys, reggae-diggande  samt massor av bekanta namn från serietidningarna och ansikten från Netflix Marvel-värld.

Det är härligt att se Luke på topp och levandes lycklig med Claire – och jag älskar alla metareferenser genom hela säsongen.

Sist vi såg Luke Cage var i förra årets miniserie The Defenders när han slogs sida vid sida med Daredevil, Iron Fist och Jessica Jones. Om man av någon anledning missat den seriens existens och går direkt från säsong ett till säsong två av Luke Cage så blir man nog väldigt förvånad, eftersom första säsongens cliffhanger där Luke tas tillbaka till fängelset är uppklarad, och Misty Knight har tydligen förlorat en arm i slagsmål med ninjor.

När säsong två börjar försöker Luke att stoppa försäljningen av ett nytt knark som går under produktnamnet »Luke Cage« för att smutskasta honom. Det är ett taskigt men misslyckat försök eftersom Luke är populärare än någonsin och en riktig lokalkändis i Harlem. Folk på gatorna vill ta selfies med honom, DW (killen som i första säsongen sålde dvd:er med video från rymdinvasionen som skedde i första Avengers-filmen) har satt upp ett bås inne i hårsalongen och säljer tröjor och allt möjligt med Lukes namn och citat som »Sweet Christmas« på. Det finns till och med en app där folk rapporterar var de ser Luke på gatorna så att fans kan komma och säga hej. Det är härligt att se Luke på topp och levandes lycklig med Claire, och jag älskar alla metareferenser genom hela säsongen, som känns väldigt självmedveten – som en enorm hyllning till karaktärernas ursprung i serietidningarna och afroamerikansk kultur. Mycket jobb har gått åt till att få deras fiktiva version av Harlem att kännas äkta, med massor av referenser till riktiga platser, personer, och händelser. Det är verkligen en fröjd att se, och det är detaljrikedomen och glimten i ögat som ger säsongen det där lilla extra.

Marvel's Luke Cage
Serien lyckas bättre än de andra Marvel-serierna att ge oss en egen unik värld inuti New York, och det är en plats som känns väldigt bekant från Marvels gamla serietidningar.

I slutet av säsong ett satt Mariah Dillard i ett dåligt läge eftersom en av hennes anställda, Candice Miller, gått med på att vittna mot Mariah och hennes kriminella organisation. Mariahs kumpan Shades tog hand om problemet genom att lura fram och döda Candice, och till Mistys förtvivlan var hon tvungen att släppa Mariah. I säsong två får vi se att Mariah och Shades blivit mycket mer än affärspartners, i en het oväntad romans. Alfre Woodard är fenomenal som Mariah och under alla fram- och motgångar genom säsong två får Woodard mycket utrymme att visa alla sidor av en väldigt mångbottnad karaktär.

Marvel's Luke Cage
Shades och Mariah lunchar med börspirayan Piranha Jones som har en lukrativ affärsidé.

För mig är det omöjligt att inte se Theo Rossis tragiska karaktär Juice från Sons of Anarchy när jag tittar på honom som Shades i Luke Cage. På flera sätt är Juice och Shades motsatser till varandra, och kanske är det min förkärlek till den förstnämnda som påverkar min bild av Shades, för det känns som att jag finner honom mycket mer sympatisk än jag borde.  Han är en pragmatisk karaktär som gör det han måste, vare sig han gillar det eller ej. Mariah och Shades förhållande, mitt i gangstervärlden, är på något sätt så fint att man bara hoppas att de på något sätt kan ta sig ur allt det här och undvika att det hela slutar tragiskt.

lukecage4
Shades och Comanche flyr från finkan och skaffar snygga superskurkdräkter.

Ett nytt tillskott i säsong två är Comanche. I första säsongen fick vi bara se honom i avsnittet med flashbacks till Lukes fängelsevistelse, där han och Shades spöar upp Luke så illa att dr Burstein måste genomföra sin experimentella behandling som ger Luke superkrafterna. Comanche har nu släppts från fängelset och får jobba för Shades och Mariah. Om man läst de gamla Luke Cage-serietidningarna från 1970-talet så känner man till Shades och Comanche som en oskiljaktig duo som alltid har något fuffens på gång. Att i tv-serien få se en version av det förhållandet, med några oväntade och jättebra aspekter tillagda, är jättekul och väldigt uppskattat. Före detta professionella amerikansk fotbollspelaren Thomas Q. Jones gör ett fantastiskt jobb med att gestalta den avundsjuka tuffingen.

Marvel's Luke Cage
Mustafa Shakirs Bushmaster är en oförutsägbar dåre!

Säsongens bästa nytillskott är dock superskurken Bushmaster, spelad av Mustafa Shakir. Shakir är inte bara ett stort serietidningsfan och rappare som växte upp i Harlem på 1980- och 90-talet, men han jobbade också som hårfrisör innan han blev skådespelare – om det inte är tv-serien Luke Cage personifierad så vet jag inte vad. Jamaicanen Bushmaster dyker upp i säsongens första avsnitt och visar sig genast vara ett läskigt, allvarligt hot mot Harlem och Luke, och samtidigt mot Mariah och stadens andra gangsters. Bushmaster och de andra jamaicanerna är förtrollande med sin halvt obegripliga dialekt. Utan undertext är det inte lätt att förstå vad de säger, men det är så underbart välgjort och man får verkligen en känsla för den jamaicanska kulturen och landets historia genom dessa karaktärer, flashbacks till scener i Jamaica senare i säsongen, och massvis av reggae. Jag har aldrig tidigare varit förtjust i reggae men jag tror att serien fått mig att tänka om. Seriens showrunner (och föredetta musikskribenten) Cheo Hodari Coker pratade redan inför första säsongen om hur mycket han älskade Bob Marley, så det känns troligt att det är därifrån som hela den här sidan av säsongen kommer. Mustafa Shakir är inte lika läskig som rappare i musikprojektet The Love Machine Project:

I serietidningarna är Bushmaster nämligen inte från Jamaica, utan från en ospecificerad ö i Karibien. Där är han en gangster vars organisation infiltrerades av Misty Knight, och för att komma åt Misty kidnappade han Claire för att tvinga Luke Cage att ta fast Misty. Bushmaster skickade Shades och Comanche för att hålla ett öga på Luke, som blev tvungen att slåss mot Iron Fist och Colleen som försökte skydda Misty. Så de flesta av karaktärerna som är inblandade här i tv-serien var med i Bushmaster-numren av serietidningen, även om det är en helt annan berättelse de bjuder på här. Jag älskar verkligen hur alla går runt i tv-serien och kallar honom Bushmaster (karaktärens riktiga namn är John McIver). Det är så ofta som tv-serierna och filmerna vägrar att använda karaktärernas alias från serietidningarna, och istället bara alltid kalla dem för sina vanliga namn, men i Luke Cage gör de det, och de gör det övertygande. De snackar om Cottonmouth, Diamondback, Bushmaster (alla tre är namn på ormar), Shade, Comanche, och till och med Mariahs alterego från serietidningarna, »Black Mariah«, nämns ett flertal gånger och får en överraskande och logisk kontext. Jag vet inte om det för någon känns fånigt, men för mig är det en del av vad som gör att just Luke Cage av alla Marvel-tv-serier har en så mäktig och härlig mytologi.

Under första säsongen var jag lite besviken över att Misty Knight inte hade en robotarm som hon alltid haft i serietidningarna, så jag blev väldigt glad när armen höggs av av Bakuto i The Defenders. Ja, lite sjuk grej att bli glad av.

Shakirs gestaltning av Bushmaster gör honom till en av de bästa skurkarna vi fått se i Marvel Cinematic Universe, det är bara så kul att se och lyssna på honom. Jag kan absolut uppskatta när de gör skurkarna komplicerade och låter dem existera på en gråskala istället för att göra det svart/vitt, men ibland vill man bara se en riktigt galen dåre som skurk. Melodramatisk och oförutsägbar. I den här säsongen gör de ett utmärkt jobb med dynamiken mellan Luke, Bushmaster, Mariah, och Shades, gott och ont, svart, vitt, och grått, och vem som är vem.

Marvel's Luke Cage
Nightsahde försöker inte förvandla Falcon till en varulv i Luke Cage, tyvärr.

En annan ny karaktär vi träffar i säsong två är Tilda Johnson, Mariahs dotter. I serietidningarna är Tilda bättre känd som superskurken Nightshade. Hon dök först upp i Captain America #164 (1973) och slogs senare mot Luke Cage och Iron Fist vid ett flertal tillfällen. Nightshade är ett geni som använt olika kemiska vapen, till exempel ett som förvandlade folk till varulvar och ett som gjorde att hon kunde kontrollera män. I tv-serien är Tilda förstås helt annorlunda och verkligen ingen superskurk. Mariahs undersköna dotter är en utbildad läkare som bestämt sig för att fokusera på alternativmedicin, något som i en värld full av superkrafter och dylikt inte riktigt är lika tvivelaktigt som i verkligheten. Under säsongen känns hennes roll inte självklar, vad är det hon ska åstadkomma, och om hon i slutändan ska fylla någon annan funktion än att visa oss andra sidor av Mariah och låta oss gräva lite i Stokes-familjens mörka historia, men när vi väl når slutet av säsongen har jag inga klagomål på karaktären eller hennes bana.

Marvel's Luke Cage

Föräldrar med komplicerade förhållanden till sina vuxna barn är nämligen ett tema som dyker upp vid flera tillfällen under säsongen, inte minst mellan Luke och hans pappa, spelad av Reg E. Cathey. Rollen är Catheys sista, då han dog av lungcancer i februari i år, ett par månader efter säsongen var färdiginspelad. Claire uppmanar Luke att försonas med sin far för att han annars kommer ångra att han aldrig gjorde det när pappan en dag inte finns kvar, något som efter Catheys bortgång får extra känslomässig vikt. Cathey, som vann en Emmy för sin roll som restaurangägaren Freddy i House of Cards, är självklart väldigt bra som pastor James Lucas, men överlag känns det inte som att berättelsen har lika stor relevans i säsongen som man först kanske skulle förväntat sig från hans introduktion i första avsnittet.

lukecage12
Hur Misty förlorade armen i serietidningarna, enligt Power Man and Iron Fist #59 (1979)

Under första säsongen var jag lite besviken över att Misty Knight inte hade en robotarm som hon alltid haft i serietidningarna, så jag blev väldigt glad när armen höggs av av Bakuto i The Defenders. Ja, lite sjuk grej att bli glad av, men jag älskar kontrasten mellan science fiction och verklighet i Marvels filmer och serier, och jag tycker att Netflix-serierna speciellt är lite väl konservativa med just det. Nu i säsong två har Misty svårt att anpassa sig till livet som enarmad, men som man kunde förvänta sig finns det en lösning för henne. Det största problemet med hur det hanteras i serien är dock hur snabbt, och tidigt i säsongen, vi går från stort fokus i Mistys berättelse på hur jobbigt det är för henne att vänja sig vid dessa nya omständigheter, till att nu har hon plötsligt en robotarm och allt är som vanligt. Om de nu ville att det här skulle vara en berättelse som spelas ut i serien istället för att låta henne ha haft en robotarm från början när vi först träffar henne, varför inte spendera mer tid på övergången och visa hur hon anpassar sig, testar sin nya styrka, etc? Det känns helt enkelt lite för lätt, och inte särskilt förtjänat.

lukecage7
Chaz Lamar Shepherd spelar Piranha Jones i Luke Cage säsong två.

Jag älskar hur mycket referenser det finns i säsongen till de gamla serietidningarna, och det visar verkligen hur mycket de uppskattar och respekterar det som kommit före. Förutom Bushmaster, Mariah, Shades, Comanche, och Nightshade, så har ytterligare tre skurkar från serietidningarna gjorts om och anpassats för tv-serien. Det är extra roligt att två av dem var med på min lista över tio skurkar vi aldrig kommer få se i Luke Cage som jag skrev i samband med första säsongen. Piranha Jones har ändrats från en tuff gangsterboss med vassa ståltänder till en skojig börsmäklare som samlar på Luke Cage-prylar. Först nu inser jag att Chaz Lamar Shepherd som spelar Piranha Jones var John Hamilton i Sjunde himlen! Wow, det hade jag aldrig lagt ihop utan IMDb. Jag gillar helt klart hans framträdande i Luke Cage men skulle älskat att se karaktärens flotta takvåning med det stora piraya-akvariet i golvet som han har i serietidningarna. Det är en så grym visuell bild. Tv-seriens referens till Piranhas akvarium är… Ja ni får se själva, den är svår att missa!

lukecage8
Till vänster: Power Man #28 (1975). Till höger: Dorian och Simone Missick.

Dontrell »Cockroach« Hamilton är Piranhas hantlangare i serietidningarna där han ser ut som någon bisarr karikatyr, men i tv-serien är han en riktigt slemmig typ som driver ett illegalt casino. Precis som med de andra skurkarna och deras alias som jag nämnde tidigare så vill Dontrell kallas för Cockroach. Och en äcklig kackerlacka är verkligen vad han är, som släppts fri från fängelset efter händelserna i första säsongen där Mistys partner Scarfe visade sig vara korrupt, och nu hävdar många av de som Scarfe och Misty skickat till fängelse att de är oskyldigt dömda, ditsatta av Scarfe. Kul att notera är att Cockroach spelas av Dorian Missick som är gift med Mistys skådespelerska Simone Missick.

lukecage6
Det ökända nummer 29 av Power Man.

Till sist har vi Mr. Fish som har minst gemensamt med sin motpart från serietidningarna av alla, av god anledning. I serietidningen var han en vanlig kriminell kille som ramlade i floden tillsammans med något radioaktivt vapen och förvandlades till en fiskman. Karaktären skapades för ett snabbskrivet fillernummer av serietidningen och får en att verkligen undra vad författaren hade rökt. I tv-serien får vi se en mänsklig Mortimer Norris som startar bråk med Misty inne på en bar. En liten och obetydlig, men rolig referens där han kallar sig för Mr. Fish, och att de även nämner hans bror som i serietidningarna också senare förvandlades till en fiskman… Sen får vi förstås inte glömma advokaten Big Ben Donovan som vi vid det här laget sett i flera olika Netflix-säsonger. Han är en annan favoritskurk från de tidiga serietidningarna som dyker upp igen i en återkommande roll i säsong två. Han är så bra, det är alltid kul att se honom interagera med de olika karaktärerna.

lukecage5
Big Ben dök först upp i Hero for Hire #14 där han slogs mot Luke, men senare hjälpte han honom som advokat.

DW, Lukes lilla polare som jag tidigare nämnde som säljer Luke-tröjor och har tagit på sig ansvaret att bevara Lukes goda rykte, är väldigt kul att se i en större roll i säsong två. I de första Luke Cage-serietidningarna var DW Griffith (döpt efter »världens bästa regissör«) en vit ung kille som lät Luke hyra ett kontor på våningen över den gamla biografen som DW tog hand om. Troligtvis skapad för att Marvel inte trodde att vita läsare skulle vilja läsa en serietidning utan en vit karaktär att relatera till, DW var i stort sett Lukes enda kompis tills han träffade Iron Fist och de två hjältarnas tidningar slogs ihop. DWs roll i tv-serien är perfekt, och han är väldigt rolig och lagom jobbig. De lyckas även t.o.m. få in sin egen version av biografen i ett avsnitt, och även om Luke aldrig rakt ut försöker sälja sina tjänster som hjälte som den »Hero for Hire« han är i serietidningarna så leker de ständigt med referenser till detta. Serien har en så lekfull ton, och en mysig känsla. Under första säsongen önskade jag att det skulle finnas lite mer av ett status quo så att man kan finna en sån där mysig hemmakänsla som äldre tv-serier och serietidningar hade, och det tycker jag de lyckats utmärkt med i säsong två, samtidigt som säsongen har bra och spännande berättelser som sträcker sig från första till sista avsnittet.

lukecage13
DW och Luke i Hero for Hire #12. Jeremiah Richard Craft spelar DW i tv-serien.

Speciellt när karaktärer från de andra serierna dyker upp så känns det så dynamiskt och naturligt, som en Marvel-tidning. Foggy, Colleen, den obligatoriska Turk-cameon, och eftersom Luke och Iron Fist är så nära associerade i serietidningarna, ett avsnitt mot slutet av säsongen där Luke och Danny bara hänger och är polare. Och sättet de slåss på tillsammans med sina tag team-attacker!  Så bra. Man skulle kunna säga att Luke Cage säsong två kombinerar de bästa aspekterna från serietidningar och tv-serier.

Marvel's Luke Cage
Det är i avsnitt tio som Finn Jones dyker upp som Danny Rand.

Adrian Younge och Ali Shaheed Muhammad som så perfekt gjorde musiken till första säsongen är också tillbaka, och än en gång gör de ett mästerligt jobb. De två har i flera år jobbat på ett album tillsammans, The Midnight Hour, som de äntligen släppt i år. Albumet innehåller bland annat den fantastiska låten Feel Alive som spelades i bakgrunden i en scen i första säsongen, och som man kan höra igen i ett av de nya avsnitten. Säsong två ger oss också ett antal liveframträdanden på Harlem's Paradise. Raphael Saadiq gjorde ett par väldigt minnesvärda framträdanden i första avsnittet av första säsongen, och i andra säsongens första avsnitt är det istället sångerskan Joi, som var med i bandet Lucy Pearl tillsammans med Raphael Saadiq och Ali Shaheed Muhammad, som uppträder på klubben. I andra avsnitt ser vi till exempel Gary Clark Jr. som framför sin mäktiga Bright Lights, och tonåriga bluesgitarrsensationen Christone »Kingfish« Ingram. Faith Evans är den enda artisten från första säsongen som vi får se tillbaka på scenen. Stephen Marley, Esperanza Spalding, Ghostface Killah, Jadakiss, och KRS-One från Boogie Down Productions dyker alla upp, och man får inte glömma Rakim som avslutar säsongen med en episk rapp om Luke Cage och seriens händelser, något som min sambo så perfekt jämförde med Game of Thrones där sånger sjungs om de stora slagen och hjältarna.

Sen är det väl också värt att nämna Ron Cephas Jones som spelar Lukes polare Bobby Fish (som man inte ska blanda ihop med fiskmannen Mr Fish). När första säsongen släpptes hade han just varit med i The Get Down och Mr. Robot, men This Is Us hade knappt haft premiär och sen dess har blivit nominerad för en Emmy och vunnit våra hjärtan. Det är kul att se Bobby Fish igen i Luke Cages andra säsong, även om det inte känns helt naturligt hur han ganska snabbt försvinner ur serien efter att ha spelat en stor roll i de första avsnitten. Och nej, det är ingen stor spoiler, det är ingenting spännande eller överraskande som händer med karaktären. Han har en anledning att dra, men det är en sån sak där man undrar om det inte är för att skådespelaren inte är tillgänglig för fler avsnitt, eller om kanske de tyckte att berättelsen skulle fortskrida bättre om Luke inte hade Bobby som en klippa att luta sig på. Det finns ett flertal små saker som detta i säsongen, som får en att tänka att nu var det lite konstigt, men jag förlåter det snabbt eftersom det finns så mycket annat att älska.

lukecage15
Ron Cephas Jones som William i This Is Us.

Säsong två av Luke Cage är helt enkelt jättebra. Jag älskade första säsongen men tycker vi får mer av allt man kunde önska i andra säsongen. Lagom mycket spännande actionscener och coola överraskningsmoment, lagom mycket gangstermelodrama och skumraskaffärer, humor och lättsamhet, karaktärsutveckling och balans mellan status quo och förändring. Slutet lämnar oss med väldigt intressanta scenarier för en potentiell tredje säsong. Efter Black Panthers enorma framgång kan jag bara tänka mig att intresset för Luke Cage skulle öka, och det är svårt att föreställa sig att Netflix inte skulle beställa en tredje säsong. Men tills dess är andra säsongen värd att ses och ses om. Det var Cheo Hodari Cokers mål, att skapa en säsong med så mycket detaljer och referenser att man måste se den igen för att upptäcka allt. Det är en serie som man kan ta på allvar och som samtidigt är så kul och full av glädje – precis som vad Marvel gör så bra med alla sina filmer.

Hela säsong två av Luke Cage finns på Netflix.

Just nu på TVdags

Streamingtips

Netflix-sommar: Rekordskruvad true crime i Evil Genius

23 juli, 2018
Söndagskrönikan med veckolistor

Bäst i tv-världen just nu: UnREAL-finaldags! Rachel vs Quinn blir rena Darth vs Kejsaren

22 juli, 2018
Streamingtips

Netflix-sommar: Drömcasting & stenhård dialog i vilda västern-rafflet The Professionals

22 juli, 2018
Streamingtips

Netflix-sommar: Hjärtskärande & roligt i nya versionen av One Day at a Time

21 juli, 2018
Streamingtips

Netflix-sommar: Tig Notaro är glad att vara här

20 juli, 2018
Klipp

Se hur det senaste TrumpRussia-åtalet tycks visa hur Putin bestämde utrikesminister åt Trump

19 juli, 2018
Streamingtips

Netflix-sommar: Politisk & personlig turbulens i storbudgetserien Mr. Sunshine

19 juli, 2018
Premiärer

Sommarfest för älskare av brittiskt tv-drama! Nya toppserier i både SVT & TV4 i kväll

18 juli, 2018
Streamingtips

Netflix-sommar: Charlton Heston är ensam på jorden i The Omega Man

18 juli, 2018
Trailer

»What if I don't have time?« Här är trailern till Queen-filmen

17 juli, 2018
Streamingtips

Netflix-sommar: Seriemördare lös i kostymdeckaren The Alienist

17 juli, 2018
Nyhet

Stranger Things-nytt! Då är det premiär för säsong 3

16 juli, 2018

Sagt om oss

Gör som tusentals andra!

Följ oss på Twitter och gilla oss på Facebook!

Nästa artikel