Recension

Loving Vincent – stillsam whodunnit & hypnotiskt formexperiment

Betyg 4 av 5

Det är den 29 Juli 1890 och en skadad man kommer stapplandes ner för en gata i den lilla franska staden Auvres. Han trycker sina händer mot ett färskt skottsår i magen. Mannen är Vincent van Gogh – vid tiden okänd för omvärlden, i dag en av tidernas största konstnärer. Hans tragiska död är omgärdad av mystik och spekulationer – vem var det egentligen som sköt? Där har ni premissen för Loving Vincent, en märklig och underskön mix av konstnärsporträtt, biopic, whodunnit och formexperiment.

Om vi börjar med formen: Loving Vincent är världens första helt oljeanimerade långfilm. Scener har spelats in med skådisar framför en greenscreen, och sen har ett team på 150 konstnärer mödosamt gjort en oljemålning för varenda en av filmens 65 000 bildrutor. Ett helt sinnessjukt projekt egentligen, som tagit sex år att genomföra. Och det är till att börja med en otroligt märklig upplevelse att se en film där varenda detalj på bioduken är i ständig rörelse. Jag såg filmen på en tidig pressvisning på bakfyllan vilket absolut inte rekommenderas – den krängande bilden och de slingriga penseldragen gjorde mig snudd på spyfärdig, och min tröga hjärna hade svårt att hänga med i första kvarten. Både attacken mot synapserna och den onödigt tillkrånglade setupen med återblickar och berättarröster och Chris O'Dowd från The IT Crowd iförd ett gigantiskt lösskägg.

Jag såg filmen på en tidig pressvisning på bakfyllan vilket absolut inte rekommenderas – den krängande bilden och de slingriga penseldragen gjorde mig snudd på spyfärdig, och min tröga hjärna hade svårt att hänga med i första kvarten.

Men när historien tar fart, och ögonen vant sig, blir Loving Vincent en fröjd. Storyn startar ett år efter van Goghs självmord och vi följer den unge och lätt spännige Armand Roulin (spelad av Douglas Booth från BBC-serien And Then There Were None) som är son till postmästare Roulin (O'Dowd) och motsträvigt får uppdrag att leverera ett brev från van Gogh till brodern Theo. Armand bli snart varse att även Theo gått bort, och möter sedan ett stort antal människor som på olika sätt varit i kontakt med Vincent van Gogh – värdshusvärdinnor, dryckesbröder, mecenater, vänner och fiender. Roulin börjar nysta i fallet och finner det alltmer osannolikt att van Gogh tog livet av sig för egen hand. Blev den plågade konsnären i själva verket… konstpaus… mördad?

Så blir Loving Vincent till en detektivhistoria, med en rad samtal på ett pärlband efter varandra. Nästan schematiskt uppbyggt, men tack vare ett knippe förstklassiga brittiska skådespelare – Saorsie Ronan, Helen McCrory, Jerome Flynn – känns det aldrig statiskt. Allt varvat med återblickar på van Goghs liv, som är svartvita och målade i en mer fotorealistisk stil.

Framförallt är detta labour of love en osannolikt vacker film. Man hisnar inför det jobb som lagts ner för varje bildruta, och ögat tröttnar aldrig riktigt på de otroligt vackra tablåerna, varav många är direkt lånade från van Goghs målningar.

Framförallt är detta labour of love en osannolikt vacker film. Man hisnar inför det jobb som lagts ner för varje bildruta, och ögat tröttnar aldrig riktigt på de otroligt vackra tablåerna, varav många är direkt lånade från van Goghs målningar. Filmen är plåtad i det numera extremt ovanliga Academy-ratiot 1:1,33, dvs »a modest rectangle« som Maltin alltid skrev på format-sidan i sin filmguide. Det är ovant att se och väldigt tur, för ständigt ormande scenerier i biffigt CinemaScope-format hade publiken troligen fått hjärnblödning av. Det blir istället ett tavel-liknande bildsnitt – fyllt av omisskännligt van Goghska färger, former och motiv. Ge dig hän åt den stillsamma detektivhistorien och de mödosamt målade bilderna, och Loving Vincent blir en närmast hypnotisk filmupplevelse.

Loving Vincent har biopremiär idag.

Just nu på TVdags

Tips

Women in Horror 2018 – kvinnlig skräckfilmfest i helgen

19 februari, 2018
Kommentar

Bron är slut – Tack för allt, Saga Norén länskrim Malmö!

18 februari, 2018
Klipp

Se Robert Aschbergs dagliga protest mot sitt eget Aftonbladet TV-program

18 februari, 2018
Söndagskrönikan med veckolistor

Bäst i tv-världen just nu: Brittiskt djupdrama som allra bäst i Trauma

18 februari, 2018
Intresseklubben Antecknar #48

Nytt avsnitt av TVdags filmpodd: Denis Villeneuves Arrival

17 februari, 2018
TVdags betygsätter & tippar kvällens startfält

Melodifestivalen 2018: Kylie-schlager, en monsterrefräng & årets värdiga vinnare

17 februari, 2018
Kommentar

De arma tolv aporna – nu är det väl (r)evolution på gång?

16 februari, 2018
Nyhet

Tambor sparkas från Transparent efter sextrakasserianklagelserna

16 februari, 2018
Kommentar

Oscar Micheaux är amerikansk films verkliga svarta panter – varför har dagens kritik ingen aning?

15 februari, 2018
Trailer

Ute nu! Elastigirl i fokus i härlig Superhjältarna 2-trailer

15 februari, 2018
Lästips

WTF? Här är historien bakom den legendariska scenen från The Wire

15 februari, 2018
Pop Culture Confidential

I veckans podd: Del Toro-favoriten Doug Jones från The Shape of Water

14 februari, 2018

Sagt om oss

Gör som tusentals andra!

Följ oss på Twitter och gilla oss på Facebook!

Nästa artikel