Janne »Loffe« Carlsson 1937–2017

Loffes supermänskliga mix av högt & lågt, djupsinne & trams

Mitt sista konkreta TV-minne av Janne »Loffe« Carlsson är från sista avsnittet av Stjärnorna på slottet 2008. Han ska ta avsked från Christina Schollin och säger något i stil med: »Hälsa Hasse, han och jag rökte brass ihop på 60-talet«. Loffe var en av mina favoriter av svenska allsysslare inom film, tv, teater och musik. Loffe var en skön galen blandning av högt och lågt, flams och allvar, djupsinne och trams. Han var clownen och han var allvaret på samma gång. Loffe har följt med på köpet när jag intresserat mig för svensk film och tv de senaste 40 åren och han växte till en favorit. Här ett urval av mina favoriter från hans tv- och filmkarriär:

Första gången jag såg Någonstans i Sverige var vid en SVT-reprisering tidigt 90-tal. För mig funkade serien som en liten allmänbildande historielektion. Det var andra världskriget och livet i Sverige; ransoneringskort, surrogatkaffe och gengasbilar.

Göta kanal (1981) och Repmånad (1979) tillhörde mina favoritkomedier i ung ålder. Det är egentligen rätt otroligt att man som grabb kunde fatta vad som var kul i Repmånad, men undrar om jag vetat vad S.O.S också kan betyda utan den filmen. Det är kanske från de två filmerna som Loffe gjort störst historiskt avtryck med de två kända citaten »Herr Larsson kan inte reglementet« och »skitit i det blå skåpet«. Att det är Lasse Åberg som spelar huvudrollen i Repmånad har man nästan förträngt. Loffe tar ju över showen.

Den mer allvarlige Loffe har gömt sig bland alla humorklassiker. Något jag var för ung för att själv uppleva men tagit till mig i efterhand. Han lär ha varit väldigt stolt över Slas-filmatiseringarna han gjorde: Vem älskar Yngve Frej (1973), På palmblad och rosor (1976) och Henrietta (1983). Klippet ovan från Stjärnorna på slottet handlar dock om rollen han spelar i filmen Drömmen om Amerika från 1976. En verklighetsbaserad historia där han spelar dödsdömde Tector som är dömd till döden. Det är lite gripande att höra om hur djupt in i skådespelaren en rollfigur kan ta sig. Förmodligen bar han på honom fram till slutet.

Det finns mycket mer att hitta från Loffes karriär. En intressant tv-film är Jan Guillou-skrivna satirdramat Genombrottet från 1981. Svindlande affärer (1985) och Smugglarkungen (1986) är svenska kriminalkomedier i min smak. Gräsänklingar från 1982 kanske gestaltar Loffes blandning mellan högt och lågt bäst. Svag för slutet när han måste hålla ett tal om arkitektur när Gösta Ekman blir hindrad. Loffe på Cirkus och Låt kameran gå ska heller inte förglömmas, bra tv-underhållning på sin tid.

Loffe blev 80 år gammal.

Just nu på TVdags

Streamingtips

Komedispecial på Netflix: Säg hej & hej då till Hannah Gadsby

20 juni, 2018
Lista

Listan med Luke Cages 10 mest bisarra fiender – två är med i nya säsongen!

19 juni, 2018
Nyhet

Youtube Premium här: Cobra Kai och annonsfritt Youtube för alla (som betalar)

19 juni, 2018
Nyhet

Såklart! Will Ferrell gör Eurovision-komedi för Netflix

19 juni, 2018
Nyhet

Oväntad The Walking Dead-nyhet: Shane gör comeback i säsong 9!

18 juni, 2018
Recension

På HBO: Ny säsong av välproducerade, korkade & underhållande The Affair

18 juni, 2018
Streamingtips

För soligt/regnigt? Här är 10 Netflix-anledningar att stanna inne

17 juni, 2018
Söndagskrönikan med veckolistor

Bäst i tv-världen just nu: Australisk politisk sprängkraft i Mystery Road

17 juni, 2018
Recension

Love, Simon – en modern ungdomsklassiker om bögkärlek

15 juni, 2018
Streamingupprop

De kunde skämta till det också – Cityakuten goes slapstick

15 juni, 2018
Nyhet

Från parabol till playtjänst – Canal Digital ger fotbolls-VM guldkant

14 juni, 2018
Tips

Poddtips: tv-vinjettsfrossa i veckans Snedtänkt

14 juni, 2018

Sagt om oss

Gör som tusentals andra!

Följ oss på Twitter och gilla oss på Facebook!

Nästa artikel