Recension

Jimmie lockar in Löfven i mörkret i kontroversiell & sjukt begåvad Grotesco-premiär

Betyg 5 av 5

Vill ni se Hanif Bali rappa, dessutom rätt bra? Och följas av Paula Bieler? Och ett helt hiphop-poserande SD-posse komplett med järnrör? Och sedan en fet näthatare som stalkar Kakan?

Nå, det är ändå inte säkert att ni kommer att vilja se premiären av den nya Grotesco-säsongen i kväll.

Vad sägs om en göteborgsigt skojsigt klämkäck »Båtflyktingarnas vals«, med Per Andersson och gänget hejigt gungande på Medelhavet och textrader som »…jag är tolv år«?

Visst, humorgruppen slår hårt mot dem alla. Men frågan är om ni även pallar en provokativ skildring av medelklassiga godhetsknarkare, narcissistisk vänster och Löfven som den värsta ryggradslösa populisten av dem alla?

Okej, well done i så fall! Nu är ni nära att få en tämligen stor tv-upplevelse i kväll.

Men vad sägs om en göteborgsigt skojsigt klämkäck »Båtflyktingarnas vals«, då? Med Per Andersson och gänget hejigt gungande på Medelhavet, och med instick i texten typ (med mörk mansröst) »…jag är tolv år«?

Risken finns att Grotesco tappar några i kväll. Att de kommer att få tuff kritik för okänslighet, och rentav att SD-pöbeln kommer att visa uppskattning.

Jag kan inte låta bli att älska den risktagningen.

Ty den här halvtimmen är snudd på beyond briljant. Enbart att skildra flyktingkrishösten 2015 vore svårt nog, men Grotesco gör det i form av en ren musikal (endast sång och musik, ingen dialog), och det är så multibegåvat, så konstnärligt fulländat, så förkrossande snyggt och musikaliskt, så komplext, politiskt och vågat svårt, att jag visserligen kan börja rada upp referenser och placera Grotesco 2017 direkt i nivå med Karl Gerhard och Svenska Ord som allra vassast men ändå inte gör denna höga kvalitet associativ rättvisa.

Den här halvtimmen är beyond briljant – hur allt detta extremt välskrivna material gestaltas och regisseras så exceptionellt lättillgängligt och samtidigt inte avtäcker sitt yttersta syfte förrän vi sett hela programmet.

Jag kan skärskåda tio detaljer per programminut, men då bara missa skogen för träden – för det är först och främst den övergripande ramen, och själva flowet, som överväldigar – hur allt detta extremt välskrivna material gestaltas och regisseras så exceptionellt lättillgängligt och samtidigt inte avtäcker sitt yttersta syfte förrän vi sett hela programmet.

När Henrik Dorsins statsminister Löfven går fram till talarstolen i riksdagen, efter att SD-soporna röjt hårt med meta-(anti-)orten-rap, och säger »Herr talman … droppa beatet«, och sedan rappar två träigt långsamma verser för att därefter steppa upp ordfrekvensen tills man sitter och skakar haka på riktigt, så är man som tittare fastnaglad utan att veta exakt varför. Det är inte bara för att det är skoj med riksdagsdebatt i form av rap-battle, och inte bara för att texterna är så detaljrika och samtidsexakta, och inte bara för att det är så vanvettigt bra utfört, och inte bara för att man sitter och gapar och undrar »vad faan …« … och det är inte bara summan av allt detta heller, utan något ytterligare mer; en växande rysning genom hela kroppen, en inre kamp mellan skratt och förfäran, en hel upplevelseexplosion som man inte kan kontrollera eftersom man inte har en aning om vart den ska ta vägen.

Det är alltså inte flyktingar som satiriseras utan den hur den klumpiga svenska debatten skildrar dem. De go'a sjöfararna i flyktingbåten är allas vår egen fantombild.

Särskilt inte när den där »Båtflyktingarnas vals« dyker upp tidigt och man kippar efter andan, sammanhang, förståelse. Det är här Grotesco tar den stora risken. Först efterhand inser man hur medvetet inboxad denna skildring är – att den inte ens handlar om flyktingfrågan, utan om en pinsamt helsvensk konflikt. Det är alltså inte flyktingar som satiriseras utan hur den klumpiga svenska debatten skildrar dem. De go'a sjöfararna i flyktingbåten är allas vår egen fantombild.

Och det är först efteråt jag kan konstatera hur imponerande exakt tonträffen verkligen är – just för att tittaren tvingas kolla av den med sin egen stämgaffel under programmets gång, och i synnerhet sedan sista numret klingat ut och vi för första gången, i en sista kort, stum sekvens, förflyttas utanför den lilla musikalvärlden, bortom groteskversionen av Sverige, och följer en B-roll-kamera till en droppande flytväst på en krok.

Där kom tårarna, för mig.

De musikaliska akterna och numren är praktiskt taget geniala raktigenom, i synnerhet som Grotesco är lika stilsäkra oavsett om de skapar svensk sextiotals-samba eller regeringskansli-operett, ändå lyckas de accelerera mot slutnumret som fullständigt tog andan ur mig, när Löfven och regeringen till slut tvärvänder och statsministern sjunger:

Man kan endast vara trygg
när man har vind i rygg
så när det blåser på … då är det dags att vända kappan efter vinden
och strunta i vad man har sagt
då är det dags att mota valförlust i grinden
och leda de heliga korna till slakt
om folket ropar om vår flyktingström, ställ in den
får detta fortgå så är vi fucked
då är det dags att vända kappan efter vinden
så att jag får behålla min makt

Slutligen, bara så att ni vet: nästa vecka är musikalgreppet borta, när vi bjuds på ett typiskt svenskt föräldramöte utfört som ett samtidssatiriskt kammarspel (dock med både en och två helt chockerande vändningar). Grotescos sju mästerverk kommer fortsättningsvis inte att vara så mycket Hasse & Tage utan snarare i trakterna kring moderna brittiska antologiserier som Inside No 9.

Grotescos sju mästerverk har premiär på SVT i kväll kl 22.

Just nu på TVdags

Recension

Mardrömmen är tillbaka – Channel Zero är tv-världens bästa skräckserie

22 januari, 2018
Recension

Nytt på HBO: Britannia – Game of Thrones möter Vikings möter Asterix

22 januari, 2018
Tablåtips 22/1

Bäst på tv i kväll: Chockrapport om de oförutsägbara klimatförändringarna

22 januari, 2018
Nyhet

Three Billboards dominerade SAG Awards – här är alla vinnarna

22 januari, 2018
Tablåtips 21/1

Bäst på tv i kväll: Kommer Bron-Henrik att lösa sitt cold case?

21 januari, 2018
Söndagskrönikan med veckolistor

Bäst i tv-världen just nu: Sarah Lancashire har blivit den kvinnliga medelålderns portalgestalt

21 januari, 2018
Nyhet

Yes! Ian Malcolm blir POP-figur – men vad hände med Ellie Sattler?

20 januari, 2018
Tablåtips 20/1

Bäst på tv i kväll: Dags för Sveriges bästa popkulturella gala

20 januari, 2018
Klipp

Se Charlotte Clymers urstarka statement där hon kommer ut som transgender

20 januari, 2018
Streamingtips

Von Ryan's Express – Sinatra & Howard i trivsamt krigsraffel

20 januari, 2018
Nyhet

Fräscht! Paddington 2 slår Rotten Tomatoes-rekord

19 januari, 2018
Podcast

I veckans Pop Culture Confidential: vi pratar Spielbergs The Post-casting

19 januari, 2018

Sagt om oss

Gör som tusentals andra!

Följ oss på Twitter och gilla oss på Facebook!

Nästa artikel