Kommentar

Innan vi dör håller in i det sista – med årets största WTF-ögonblick i svensk tv

Först kändes den – »WTF-scenen« som avslutade förra veckans avsnitt av Innan vi dör – lite som när Bobby plötsligt, efter att ha varit död i 20 avsnitt, klev ut ur duschen i Dallas. Och det är en liknelse jag faktiskt skulle vilja inleda med att dröja lite vid.

Det var ju både en av 1900-talets största ologiska blåsningar (bara för att Patrick Duffy ville hoppa in i serien igen, efter att ha slutet året innan), och ett av tv-historiens mest klassiska WTF-ögonblick, och som sådant ett uttryck för tv-dramats egen inbyggda WTF-faktor. Att producera tv-serier är ju något helt annat än att göra film. Produktionen är mycket mer utdragen, kontrakt med kreatörer är på längre tid och måste inte sällan omförhandlas, processen är ständigt mer utsatt för budgetbegränsningar och oförutsedda skiftningar i förutsättningarna. Det är en organisk högrisk-business som både gör tv-dramakulturen extra spännande och ger den en extra meta-dimension av inte bara acceptans för skavanker och »tv-lösningar« utan gör dessa till en kvalitet och en kulturförståelse i sig.

Illusionsspelet var ju så mycket större, våghalsigare, än vi först anade, infiltrationsplanen är en helt annan än den vi förletts att tro.

Vi har haft ett litet gäng läsare här på TVdags som tjatat om logiska luckor, gissningsvis för att övertyga oss om att Innan vi dör inte direkt är någon The Wire. Vilket de i sådana fall haft rätt i. Och den är sannerligen ingen Line of Duty heller, även om avslutningen i kvällens final (som pekar mot en säsong 2!) inspirerats av Jed Mercurios BBC-mästerverk.

Men den är ändå den bästa, roligaste, modernaste polisserien vi sett i svensk tv – unikt underhållande och med förmågan att skapa det där jättesuget i huvudet efter nästa avsnitt nu. Det enda jag kan komma på att göra en direkt jämförelse med är Lars Lundströms Tusenbröder mellan 2002 och 2007.

I centrum har vi då dels en underbart komplex intrig (som dessutom lurat oss grundligt), dels hur relationspsykolgin på flera nivåer livgett denna intrig (i synnerhet, förstås, sampelet mellan Marie Richardsons och Adam Pålssons mor och son). Men det allra bästa var ändå förra veckans extrema kurvtagning innan upploppet – modet att satsa allt i en acceleration, en omkörning på fel sida: WTF-ögonblicket.

Så här beskrev jag intrigen efter premiären, utan att fatta hur rätt ute jag var men samtidigt way off:

»Det är ett stenhårt psykologiskt illusionsspel vars dödsoffer snart får Stockholmspolisens mordutredare på delvis rätt spår. Delvis, därför att polisen visar sig ha en infiltratör. Men den har också en egen infiltratör hos den kroatiska maffian. Och det är här manusförfattarna verkligen excellerar i intrigmakande finmekanik.«

Illusionsspelet var ju så mycket större, våghalsigare, än vi först anade. Och mycket av den småttiga kritiken mot serien faller härvidlag, som jag ser det. Att serien inte skildrar någon särskilt vass poliskår stod ju klart redan tidigare – Marie och gänget är praktiskt taget klåpare – men vad vi ser mot slutet är hur den kroatiska familjen tar över det psykologiska greppet från mor-och-son-grejen, hur infiltrationsplanen är en helt annan än den vi förletts att tro, och hur Bobby i Dallas dunstar i duschen igen (WTF-intrigen håller förvånansvärt väl!) medan chock efter chock detonerar under finalavsnittet så att tv-popcornen yr som myskonfetti i soffan.

Ja, jag menar faktiskt bokstavligt.

Hemma hos oss såg vi en förhandsstream av finalen tidigare i veckan, och vid ett tillfälle inte bara jublade jag högt utan slog även till en soffkudde så att det fick bli dammsugning efter snacks efteråt. Men det var det värt.

Och jag njöt storligen under slutsekvenserna där det läggs upp för en säsong 2 – på ett rättframt sätt som vi praktiskt taget aldrig ser i svenska serier. Man har gått all-in på att göra det man verkligen velat göra, fullt ut, inklusive ett Line of Duty-upplägg. Och helt utan commitment från SVT, förutsätter jag – SVT jobbar nämligen inte med underhandslöften om fler säsonger överhuvudtaget.

Men att döma av tittarsiffrorna och de sociala flödena är Innan vi dör lika publikälskad som Bron. De senaste avsnitten har legat stadigt på runt 1,3 miljoner tittare, vilket dessutom är högt över vad Bron låg på under säsong 1.

Så … visst blir det en säsong 2 av Innan vi dör.

Det tionde och sista avsnittet av Innan vi dör sänds på SVT1 i kväll kl 21.

Just nu på TVdags

Tablåtips 26/5

Bäst på tv i kväll: En hyllning till svensk musik

26 maj, 2017
Svenska Skampodden

»Love will tear us apart« – Vi går igenom säsong 4, avsnitt 5, av Skam

26 maj, 2017
Roger Moore 1927-2017

Sämsta Bondfilmen? Knappast! Levande måltavla är skamlöst underhållande

25 maj, 2017
Tablåtips 25/5

Bäst på tv i kväll: Sprakande Laleh-konsert i SVT

25 maj, 2017
Klipp

Pope Your Enthusiasm! Larry David-stämning när Påven mötte Trump

24 maj, 2017
Trailer

Hångel & drakflygning i pinfärsk Game of Thrones-trailer

24 maj, 2017
Tablåtips 24/5

Bäst på tv i kväll: Den starka australiska drama-tv-vågen

24 maj, 2017
Nyhet

TVdags avslöjar: Zach Braff spelar Alex Schulman i ny tv-serie

24 maj, 2017
1927–2017

Vila i frid, Roger Moore – vi återupplever hans galna Sverigeresa 1966

23 maj, 2017
Tablåtips 23/5

Bäst på tv i kväll: Korrespondenterna avslutar säsongen i kaotiska Venezuela

23 maj, 2017
Kommentar

Tonårsdramat Riverdale – ett tack och hej till 1970-talisterna

23 maj, 2017
Nyhet

Universal hottar upp monsterstallet – välkommen till Dark Universe

23 maj, 2017

Sagt om oss

Gör som tusentals andra!

Följ oss på Twitter och gilla oss på Facebook!

Nästa artikel