Recension

Hjälp, vad hände med Fargo? Från vin till vatten på tre avsnitt

Betyg 2 av 5

Säsongsupptakten var, tyckte jag i alla fall för två veckor sedan, lysande. Måhända påverkades jag till viss del otillbörligt av mina egna skyhöga förväntningar, efter två fantastiska tidigare Fargo-säsonger, när jag mysryste åt den kryptiska inledningen med en förhörsscen i 1980-talets Östberlin som upptakt för ett nytt kylslaget Minnesota-scenario – denna gång framflyttat ända till 2010. Men det var ändå med lockelse jag tog mig an även det andra avsnittet, som jag gillade hyggligt mycket, det också.

Snubben var 25 år 1975 och 75 år 2010. Sånt stör mig alltid, när mitt bakhuvud börjar tumla runt tänkbara förklaringar som håller narrativet flytande.

Jag diggar Ewan McGregors tvillingdubbelspel, och David Thewlis märkliga cockney-ungrare, och hela det där semi-ukrainska maffiagänget, och den lilla polisfamiljen med en halvt novelty-agerande Carrie Coon i centrum (och, jag älskar hennes nya pojklook).

Men efter att ha sett den senaste, tredje episoden, The Law of Non-Contradiction, börjar jag tvivla även på mina mer positiva intryck av de två tidigare. För nu rämnade liksom allt. Mest beroende på de sämsta, styltigaste styckena dialog jag hittills upplevt i serien. Exempelvis scenen i baren mellan Carrie Coon och It's Always Sunny in Philadelphias Rob McElhenney, i den märkligt tunna och slarviga rollen som L.A.-snut, när de börjar prata om Facebook och snuten kommer in på att en snygg brud som sökt kontakt med honom på fejan visat sig vara nigeriansk bedragare. Varför skrev tillfälliga manusförfattarparet Wolpert/Nedivi (som dock skrivit ett par utmärkta Fargo-avsnitt tidigare, och gjort bra ifrån sig i Entourages writers room) detta? Ovärdigt låg nivå, både vad gäller dialogen i sig och dess fäste i intrigen. (Men, kul trivia: detta var andra gången någon i Sunny in Philadelphia-gänget gästspelat i Fargo – Glenn Howerton gjorde dock mångfalt bättre ifrån sig som fitnesstränaren som hamnade i lag med Billy Bob Thornton i säsong 1).

Tyvärr var replikkvaliteten konstant låg i avsnittet, och inte blev det bättre av de obegripligt dåliga (om än trevligt ambitiösa) animerade sci-fi-meta-sekvenserna. Vad för typ av 1970-tals-sci fi skulle detta föreställa? Som vann romanpris 1975 med bokomslag som såg ut som 1950-tal?

Vilket leder oss in på anomalin som dominerade avsnittet, den Barton Fink-doftande (fast ännu mer påminnande om brasilianska Magnífica 70) tillbakablicken med den yngre Thaddeus Mobley, i Hollywood 1975. Där Mobley spelades av Thomas Mann, som väl är typ 25 år och ser ut som sin ålder. Detta ska alltså föreställa samma person som sedermera mördas i Minnesota 2010, på sin ålders höst – då spelad av ärrade kanadicken Scott Hylands, som väl närmar sig 75-årsåldern. Och ser ut som sin ålder, även han.

Förstår ni vart jag vill komma?

Snubben var 25 år 1975 och 75 år 2010. När han borde varit 60 bast. Sånt här stör mig alltid, i det att mitt bakhuvud i tittande stund börjar tumla runt tänkbara förklaringar som håller trovärdigheten och narrativet flytande. I det här fallet: okej, den unge Mobley var väl 35–40 år, nånting? Men, näej, inte bara hans looks motsäger det utan hela personan, det faktum att han just debuterat, tilltalades »kid«, och var så osnuten att han drack alkoholfritt på den sorgliga sci-fi-galan i början. Så, okej, då var den gamle Mobley bara en ovanligt fårad 60-åring? Men, näej, det funkar dåligt med personan där också, han är så uppenbart mycket 70-plussare. Så, okej, då är väl den yngre Mobley 30 år, och den äldre 65? Jo, men problemet härvidlag är att jag fått huvudvärk av den febrila verksamheten i bakskallen och berättarflowet är förstört i alla fall. Inte minst i kombo med nämnda kryptiska, feldaterade sci-fi-stilistik.

I nästa avsnitt, liksom under större återstoden av säsongen, är Noah Hawley tillbaka som både regissör och manusförfattare. Fargo lär ta sig tillbaka till fast mark igen.

Problemet nu i skrivande stund är att jag fått huvudvärk igen av den här skiten, så jag hoppar över min tänkta fortsättning om bristerna i dialog, karaktärer och tonalitet. Jag tycker mig ändå redan ha illustrerat hur genomgående dessa var. Men, säger bara: flygplanssnacket mellan Coon och Ray Wise; hela den torra scensekvensen på Writers Guild, med det såååå trötta greppet att Coons karaktär missförstår en fråga; scenerna med den korpulenta och tröga polismannen hemma i Minnesota som skakar på huvudet åt allt konstigt. Där fick ni tre exempel till.

En grej jag dock gillade var när Coons Gloria upptäckte fabriksstämpeln på wc-locket på motellrummet – »Dennis Stussy«, fast med första bokstaven bortflagnad. Så fick vi förklaringen till varför Mobley i flykten efter att ha halvmördat en skurkfilmproducent bytt namn till just Ennis Stussy. Alltid något.

Och i nästa avsnitt, liksom under större återstoden av säsongen, är Noah Hawley tillbaka som både regissör och manusförfattare. Fargo lär ta sig tillbaka till fast mark igen.

Och jag längtar fortfarande efter att få veta mer om Stasi-spåret från inledningen.

Fargo går på HBO Nordic.

Just nu på TVdags

Tablåtips 28/5

Bäst på tv i kväll: Skrämmande dokumentär om Trumps högra hand

28 maj, 2017
Söndagskrönikan med veckolistor

Bäst i tv-världen just nu: Intensivt avgörande i Bloodline

28 maj, 2017
Tablåtips 27/5

Bäst på tv i kväll: Reprispremiär för en av 1990-talets bästa SVT-serier

27 maj, 2017
Sport

Rysaravslutning i Giro d'Italia – fyra stycken inom 53 sekunder med två etapper kvar

27 maj, 2017
Tablåtips 26/5

Bäst på tv i kväll: En hyllning till svensk musik

26 maj, 2017
Svenska Skampodden

»Love will tear us apart« – Vi går igenom säsong 4, avsnitt 5, av Skam

26 maj, 2017
Roger Moore 1927-2017

Sämsta Bondfilmen? Knappast! Levande måltavla är skamlöst underhållande

25 maj, 2017
Tablåtips 25/5

Bäst på tv i kväll: Sprakande Laleh-konsert i SVT

25 maj, 2017
Klipp

Pope Your Enthusiasm! Larry David-stämning när Påven mötte Trump

24 maj, 2017
Trailer

Hångel & drakflygning i pinfärsk Game of Thrones-trailer

24 maj, 2017
Tablåtips 24/5

Bäst på tv i kväll: Den starka australiska drama-tv-vågen

24 maj, 2017
Nyhet

TVdags avslöjar: Zach Braff spelar Alex Schulman i ny tv-serie

24 maj, 2017

Sagt om oss

Gör som tusentals andra!

Följ oss på Twitter och gilla oss på Facebook!

Nästa artikel