Till minne

George A Romero är död – dags att se om Dawn of the Dead!

Det finns en scen i George A. Romeros Day of the Dead som jag älskar. Det är scenen där zombien Bub hämnas på kapten Rhodes. Rhodes som är ett klassiskt ärkesvin har tidigare bland annat kallat Bub för »en hög med var«. Inte speciellt snällt. Bub som är en zombie med känslor, kanske den enda, blir såklart ledsen. Men får sin hämnd …

I en av filmhistoriens bästa, mest klassiska dödsscener någonsin tränger Bub in Rhodes i ett hörn där han attackeras av en svärm hungriga zombies, de sliter honom i stycken samtidigt som Bub gör honnör.

Chockerande, roligt och ödesmättat symboliskt, på samma gång.

Liksom Romero oftast var. Det ligger en poäng i att zombiesarna i hans filmer aldrig springer, de behöver inte det. De hinner ändå alltid ikapp sina offer. Förr eller senare får vi människor alltid vad vi förtjänar.

Vilket gör Romeros zombies till mer än bara monster, de blir till symboler för en mängd saker. George A Romero använde sig ofta av skräckgenren för att nå ett högre syfte. Han kritiserade till exempel materiella orättvisor i Dawn of the Dead. Night of the Living Dead kan ses som ett inlägg mot krigets fasor i Vietnam och Season of the Witch som ett feministiskt sådant.

Men, ärligt talat så var det inte därför jag började älska George A. Romero, utan för effekternas skull. Blodet och tarmarna. Det här är inte filmvetenskap utan en bekännelse. För alla gorehounds var Romero en av de främsta.

Min första film av Romero var Dawn of the Dead från 1978. Eftersom den inte fanns att få tag på i Sverige oklippt beställde jag den från Holland på VHS. Jag skaffade mig ett holländskt lexikon för att översätta texten på fodralets baksida, det var väldigt ceremoniellt. När jag sedan såg filmen bestämde jag mig rätt snabbt för att det var den bästa film jag någonsin sett, kanske till och med innan jag sett den … Fortfarande är det en av få filmer jag ser om med jämna mellanrum. Soundtracket av Goblin, Savinis effekter och karaktärerna. Det är ett nästan komplett verk.

George A. Romero är död och med det en av de största skräckregissörer någonsin. Jag kommer minnas honom för en massa »splattriga« headshots, saftiga squibs, oändligt töjbart latex, zombieungar och nackbett. Samt alla undertexter såklart … Sov så gott! Förresten, vågar man kanske hoppas på en cameo, bortom graven i nästa säsong av The Walking Dead?

Just nu på TVdags

Söndagskrönikan med veckolistor

Bäst i tv-världen just nu: BBC:s The Split är en uppenbarelse – kvinnor gör bättre tv än män

27 maj, 2018
Talkshow

Graham Norton i SVT – upptäck världens gemytligaste talkshow

26 maj, 2018
Kommentar

Vi kanske borde sluta debattera Woody Allen utifrån barnens berättelser?

26 maj, 2018
Klipp

Ramadan-special: Briljant islam-kritik av Orrenius – se tonåringens starka vittnesmål

26 maj, 2018
Klipp

Det var Trump som spionerade på Obama – se chockreportaget om Black Cube

26 maj, 2018
Recension

Schumers romcom I Feel Pretty – småkul men med grumliga budskap

25 maj, 2018
Pop Culture Confidential

I podden: Craig Mazin om skrivande, Weinsteins & HBO:s Chernobyl

24 maj, 2018
Klipp

Busig cello & skränig kör? Så här kan man också se prinsbröllopet

24 maj, 2018
Nyhet

Smiley! Regina King & Don Johnson i Lindelofs Watchmen-pilot för HBO

24 maj, 2018
Intervju

SD-snowflakes vansinniga på TVdags Åkesson-bild – därför gjorde vi det

23 maj, 2018
1933-2018

Philip Roth död – men The Wire-Simon ger liv åt hans ord i miniserie

23 maj, 2018
Recension

5 rätt & 5 fel med Solo: A Star Wars Story – I have a nja feeling about this

23 maj, 2018

Sagt om oss

Gör som tusentals andra!

Följ oss på Twitter och gilla oss på Facebook!

Nästa artikel