Till minne

George A Romero är död – dags att se om Dawn of the Dead!

Det finns en scen i George A. Romeros Day of the Dead som jag älskar. Det är scenen där zombien Bub hämnas på kapten Rhodes. Rhodes som är ett klassiskt ärkesvin har tidigare bland annat kallat Bub för »en hög med var«. Inte speciellt snällt. Bub som är en zombie med känslor, kanske den enda, blir såklart ledsen. Men får sin hämnd …

I en av filmhistoriens bästa, mest klassiska dödsscener någonsin tränger Bub in Rhodes i ett hörn där han attackeras av en svärm hungriga zombies, de sliter honom i stycken samtidigt som Bub gör honnör.

Chockerande, roligt och ödesmättat symboliskt, på samma gång.

Liksom Romero oftast var. Det ligger en poäng i att zombiesarna i hans filmer aldrig springer, de behöver inte det. De hinner ändå alltid ikapp sina offer. Förr eller senare får vi människor alltid vad vi förtjänar.

Vilket gör Romeros zombies till mer än bara monster, de blir till symboler för en mängd saker. George A Romero använde sig ofta av skräckgenren för att nå ett högre syfte. Han kritiserade till exempel materiella orättvisor i Dawn of the Dead. Night of the Living Dead kan ses som ett inlägg mot krigets fasor i Vietnam och Season of the Witch som ett feministiskt sådant.

Men, ärligt talat så var det inte därför jag började älska George A. Romero, utan för effekternas skull. Blodet och tarmarna. Det här är inte filmvetenskap utan en bekännelse. För alla gorehounds var Romero en av de främsta.

Min första film av Romero var Dawn of the Dead från 1978. Eftersom den inte fanns att få tag på i Sverige oklippt beställde jag den från Holland på VHS. Jag skaffade mig ett holländskt lexikon för att översätta texten på fodralets baksida, det var väldigt ceremoniellt. När jag sedan såg filmen bestämde jag mig rätt snabbt för att det var den bästa film jag någonsin sett, kanske till och med innan jag sett den … Fortfarande är det en av få filmer jag ser om med jämna mellanrum. Soundtracket av Goblin, Savinis effekter och karaktärerna. Det är ett nästan komplett verk.

George A. Romero är död och med det en av de största skräckregissörer någonsin. Jag kommer minnas honom för en massa »splattriga« headshots, saftiga squibs, oändligt töjbart latex, zombieungar och nackbett. Samt alla undertexter såklart … Sov så gott! Förresten, vågar man kanske hoppas på en cameo, bortom graven i nästa säsong av The Walking Dead?

Just nu på TVdags

Klipp

Hämningslöst Spielberg-mys i nya trailern för Ready Player One

24 januari, 2018
Podcast

Pop Culture Confidential-special: allt om nomineringarna med Oscar-experten Sasha Stone

23 januari, 2018
Recension

Soderberghs nya serie Mosaic förbryllar – på fel sätt

23 januari, 2018
Kommentar

Hynek Pallas om Guldbaggen-thrillern alla missar

23 januari, 2018
Tablåtips 23/1

Bäst på tv i kväll: Alicia Vikanders Oscarssuccé i The Danish Girl

23 januari, 2018
Lästips

Litteraturens betydelse i Arkiv X – bokhyllan hos CSM dissekerad

23 januari, 2018
Recension

Mardrömmen är tillbaka – Channel Zero är tv-världens bästa skräckserie

22 januari, 2018
Recension

Nytt på HBO: Britannia – Game of Thrones möter Vikings möter Asterix

22 januari, 2018
Tablåtips 22/1

Bäst på tv i kväll: Chockrapport om de oförutsägbara klimatförändringarna

22 januari, 2018
Nyhet

Three Billboards dominerade SAG Awards – här är alla vinnarna

22 januari, 2018
Tablåtips 21/1

Bäst på tv i kväll: Kommer Bron-Henrik att lösa sitt cold case?

21 januari, 2018
Söndagskrönikan med veckolistor

Bäst i tv-världen just nu: Sarah Lancashire har blivit den kvinnliga medelålderns portalgestalt

21 januari, 2018

Sagt om oss

Gör som tusentals andra!

Följ oss på Twitter och gilla oss på Facebook!

Nästa artikel