Recension

Fullträff för Dunkirk: Nolans krigsdrama är hudlöst & fantastiskt

Betyg 5 av 5

Det måste erkännas. Jag är inte Christopher Nolans största fan. Jag ragequittade nästan The Dark Knight Rises, var uttråkad av The Prestige och har inte ens sett Interstellar. Jag gillade Inception, men det ska ärligt sägas var mest på grund av att jag närmast dyrkar skådespelaren Cillian Murphy. Min största kritik mot Nolan har alltid varit att han är urkass på att porträttera kvinnor. Han verkar helt oförmögen och ointresserad att ens försöka. Så när jag ser Dunkirk så är jag tacksam över att det är en film som uteslutande handlar om män. Jag skriver detta endast för att det ska framgå hur låga förväntningar jag hade, på grund av Nolan, och hur fullständigt ivägblåst jag är av den här filmen. För Dunkirk är fördjävla bra. Faktum är att jag nästan skulle sträcka mig till att Dunkirk är den bästa film jag sett hittills i år. Och då älskade jag ändå Wonder Woman bortom vett och sans.

Det sprängs, nästandrunknas och simmas, ständigt med döden och dödsångesten flåsandes i nacken.

Filmen behandlar den ödesdigra evakueringen av brittiska soldater som blev instängda i den franska hamnstaden Dunkirk (Dunkerque) när kriget gick som sämst för de allierade, 1940. 400 000 man var strandade på stranden utan möjlighet att ta sig därifrån. Och ja, hela filmen är en enda lång nagelbitande ångestmacka. Det sprängs, nästandrunknas och simmas, ständigt med döden och dödsångesten flåsandes i nacken. Hela tiden med den snabbtickande, nedräknande klockan i bakgrunden, och den molande, malande musiken (där Hans Zimmer tagit ödesbraaaam:et från Inception till helt nya vansinneshöjder) gör att jag sitter helt däckad, oförmögen att ens titta bort.

Skådespeleriet är nära, hudlöst och genomgående fantastiskt. Värt att nämna är att min favorit Cillian Murphy gör en gripande insats som granatchockad soldat, och att Tom Hardy lyckas briljera trots att han har flygmask på sig under hela filmen. Jag tror på alla skådespelarna, tror på deras rollfigurers vilja att leva, tror på deras ångest och fruktan. Jag lider med dem och gråter med dem.

Filmen är uppbyggd i överlappande segment. Vi får följa ett antal olika människor i olika tidslinjer under evakueringen; ett par unga soldater som försöker ta sig från stranden, en pappa och hans son som åker med sin lilla fritidsbåt för att hjälpa med evakueringen, två Spitfire-piloter som försöker undvika att slagskeppen med räddade soldater sprängs i bitar. Först är det svårt att få ihop att det är olika tidslinjer, men efter ett tag växer de ihop sömlöst och som tittare får man se samma skeende ur flera olika vinklar. Det är stundtals svårt att andas. Filmen handlar inte speciellt mycket om andra världskriget egentligen. Det är ingen överblick över resten av världen eller vad som händer på andra fronter i Europa. Det enda som Nolan är intresserad av är just detta skeende, denna evakuering. Det är ett smärtsamt nu där allt handlar om att få ynnesten att ta nästa andetag.

Jag är tacksam över att filmen bara visas i 2D, så vi slipper det spektakel som 3D ofta gör filmer till. Det hade tagit bort en del av Dunkirks allvar och gjort det mer till ett äventyr, i stället för en film som berör på riktigt.

Trots viss brittisk patriotism, är filmen ändå rätt befriad från nationell stolthet över hjältedåd, och till hundra procent investerad i de människoliv vi får följa. Det är en handling som liksom är bortom sidor i kriget, och engagerar på samma sätt som mästerverket Das Boot. Det blir en partsinlaga om det meningslösa med kriget, hur oglamoröst och absolut det är. Jag är också tacksam över att filmen bara visas i 2D, så vi slipper det spektakel som 3D ofta gör filmer till. Det hade tagit bort en del av Dunkirks allvar och gjort det mer till ett äventyr, i stället för en film som berör på riktigt. Jävelbra är det. Riktigt sjuhelvetes jävelbra. Jag anbefaller alla som har det minsta intresse av andra världskriget, eller mänsklig kamp för överlevnad för den delen, att se den genast.

Dunkirk har biopremiär onsdag den 19 juli.

Just nu på TVdags

Kommentar

Gevärsromantik & fästingpung i kvällens Bonde söker fru

22 november, 2017
Nyhet

Hurra! SVT:s storsatsning Vår tid är nu klar för en tredje säsong

22 november, 2017
Diskussion

TVdags pratar ut om Louis CK:s sextrakasserier & #MeToo

22 november, 2017
Tablåtips 22/11

Bäst på tv i kväll: Kammarspelet i Bergmans Scener ur ett äktenskap

22 november, 2017
Kommentar

I kvällens Bachelor: när leken spårar ur på allvar

21 november, 2017
Klipp

Scen för scen: här är alla filmreferenser i Stranger Things 2

21 november, 2017
Tablåtips 21/11

Bäst på tv i kväll: Illegala ravefester i Iran

21 november, 2017
Pop Culture Confidential

I veckans podcast: NY Times-journalisten Amanda Hess dekonstruerar det manliga geniet

20 november, 2017
Kommentar

Oui..! Yesss..! Da da da..! Visst betyder detta att Falsk identitet går all-in på Ryssland?

20 november, 2017
Tablåtips 20/11

Bäst på tv i kväll: Jakten på den kvinnliga kondomen

20 november, 2017
Kommentar

Tröttsamt »alla män är skitstövlar«-tema i Better Things säsong 2

20 november, 2017
Söndagskrönikan med veckolistor

Bäst i tv-världen just nu: Banantricket i Madam Secretary

19 november, 2017

Sagt om oss

Gör som tusentals andra!

Följ oss på Twitter och gilla oss på Facebook!

Nästa artikel