Recension

Fantastisk Suzanne Reuter i SVT:s nya jättesatsning Vår tid är nu

Betyg 4 av 5

Den nya, unge, entusiastiske kökspojken Calle skär febrilt morötter i köket på den klassiska restaurangen Djurgårdskällaren i Stockholm. Han blir avbruten av den äldre, bryske köksmästaren Backe som undrar vad i helvete han tror att han håller på med, morotsbitarna ska vara snygga, fyrkantiga kuber och inget annat.

Den naivt gladlynte Calle försökte var lite innovativ och nytänkande. Han tycker att det är onödigt att stora delar går till spillo bara för att morotsbitarna måste se ut på ett visst sätt, men Backe blir bara arg och misstänksam. Saker ska vara på ett visst sätt, som de alltid varit, och inget annat. Det ska vara fint och prydligt … fyrkantigt, helt enkelt.

Scenen som inte kommer många minuter in i första avsnittet av nya storserien Vår tid är nu lägger alldeles utmärkt grunden för seriens tema, alla motsättningar som uppstår i en tid av förändring.

Vår tid är nu handlar om de drömmar som nu vågar drömmas när kriget är över och de motsättningar som hindrar dem. Det är de unga mot de gamla, överklass mot arbetarklass, främlingsfientlighet mot öppenhet, det traditionella mot det nytänkande.

Dramaserien Vår tid är nu är som ni säkert vet SVT:s storsatsning tillsammans med Viaplay, Film i Väst och Jarowskij. Susanna Billberg har producerat de redan 20 inspelade avsnitten fördelade på två säsonger. Projektledare på SVT är Göran Danasten. Harald Hamrell har regisserat och serien är skriven av Ulf Kvensler tillsammans med Malin Nevander, Jonas Frykberg och Johan Rosenlind. Serien kretsar runt familjen Löwander och deras Djurgårdskällare och tar avstamp i fredsbeskedet den 7 maj 1945 och utspelar sig sedan under några decennier framåt.

Alltid superba Suzanne Reuter spelar matriarken Helga Löwander som har tre barn. Äldsta sonen Gustaf (Mattias Nordkvist) är den som driver deras stolthet, Djurgårdskällaren, yngre sonen Peter (Adam Lundgren) kommer precis hem från beredskapstjänstgöring och lillasyster Nina (Hedda Stiernstedt) är den som inte gör så mycket alls och som mamma Helga helst vill sätta i husmorsskola. Jag får genast lite Dallas-vibbar, faktiskt, när Helga så tydligt favoriserar den hemkommande sonen och medvetet gör den ängslige sonen ännu ängsligare. Gustaf som inget hellre vill än att mamma ska vara stolt över honom och älska honom lika mycket som lillebror, samtidigt som Peter, som aldrig behövt tvivla på mammans kärlek, har mycket lättare för att göra det han själv vill. Det inkluderar oförskämdheten att ta med en kvinna hem (Hedda Rehnberg som Suzanne) som han vet inte kommer att accepteras av familjen, precis som i det äldre tv-dramat. Gustaf är dock inte JR och med de riktigt skurkaktiga handlingarna får han benägen hjälp av en viss Herr Ragnarsson (Göran Ragnerstam).

Efter fredsbudet råder det festyra ute på stan och mitt i folkvimlet stöter Nina på Calle (Charlie Gustafsson), som liksom inte kan låta bli att ge henne en kyss fastän han har bråttom till sitt första pass på nya jobbet där han genast får skäll av den nitiske köksmästaren (Peter Dalle).

Det verkar upplagt för en serie i min smak, med både familjedramatik och komplicerade kärleksaffärer. Jag älskar att analysera såriga familjerelationer, både de mellan föräldrar och barn och de mellan syskon. Lika spännande är det med kärlekspar som inte alltid vet hur man älskar eller vågar göra det hjärtat vill. För att det ska bli bra måste karaktärerna vara nyanserade och skådespelet bra också. Det är någonting med dialogen som skaver ibland, i svenska dramaserier, när karaktärerna inte verkar konversera med varandra utan i stället håller tal, en i taget. Även i Vår tid är nu förnimmer jag detta teater-scengolv under skådespelarnas fötter, men det går att koppla bort tack vare styrkorna i manuset – både hur dialogen och den övergripande storyn är skriven.

Suzanne Reuters matriark går verkligen inte att klaga på. Det är fantastiskt och ett ganska tillbakahållet skådespeleri vi får se och Helga är just både nyanserad och komplex, sträng och uppfostrande vad gäller vissa sker, men samtidigt ganska tillåtande när det gäller andra saker dottern hittar på. Slug är hon också och ibland manipulerande, men hon har ändå uppenbara problem med hur hon ska behandla sina så olika söner då hon ändå vill vara rättvis. »Jag vill bara att mina barn ska bli lyckliga«, säger hon, samtidigt som hon vill bestämma över dem alla tre. Även köksmästare Backe visar sig ha mer än en sida och visar här upp en förnuftig: »Folk som får bestämma själva blir lyckliga.«

Helga och Gustaf
Suzanne Reuter och Mattias Nordkvist som Helga och Gustaf.

Å ena sidan uppmuntrar och försvarar Helga den så trevliga, matlagningskunnige kökspojken, samtidigt som hon är otroligt misstänksam mot den vänliga, unga judinnan som dyker upp i deras liv. Men visst, hon förstår ändå att saker förändras: »När kriget är över ska allting övergå till det gamla igen. Men det gamla finns ju inte kvar!« Även om bröderna Peter och Gustaf är lite mera ensidiga karaktärer än så länge så gör Nordkvist och Lundgren väldigt bra porträtt av dem och Reuter och Nordkvist får mig att skratta högt när deras ibland så trångsynta karaktärer kommenterar omvärlden.

Vår tid är nu handlar om de drömmar som nu vågar drömmas när kriget är över och de motsättningar som hindrar dem. Det är de unga mot de gamla, överklass mot arbetarklass, främlingsfientlighet mot öppenhet, det traditionella mot det nytänkande, även den nya musiken och nya maträtterna är ting som är skrämmande och fnyses åt av vissa. Restaurangens gäster verkar mest bestå av nazistsympasitörer och gamla militärer, rasismen flödar, även så i köket och en trappa upp. Nina är en av dem som drömmer och förstår att förändring är nödvändig. Hon vill ordna jazzkvällar i festvåningen istället för att vara värdinna för de begravninngsmiddagar som verkar vara det enda som den används till nu.»Djurgårdskällaren anses vara passé. Det här är restaurangen för de som höll på tyskarna under kriget. Men tyskarna förlorade och så gjorde vi.«

Blir detta Sveriges Downton Abbey frågade sig TVdags i februari, och javisst finns det likheter i vilka historier som berättas, även den handlar ju om klassamhället och förändring i nya tider.

Calle drömmer också och tror på sin dröm, att den är helt möjlig. Han ska ha en egen restaurang en gång, en restaurang precis som Djurgårdskällaren. Första steget på karriärpinnen blir istället att gå från kökspojke till köksa, där han blir ensam kille, men det bryr han sig inte det minsta om, han är öppen, hoppfull och ser bara möjligheter. Servitrisen Maggan (Josefin Neldén) drömmer om att få ta hand om sitt barn hon varit tvungen att lämna bort. Det dröms också om att få älska den man vill, att få göra gott här i världen efter all ondska som varit och att bara hitta en egen plats här i livet där man får vara.

Nina och Calle pratar
Hedda Stiernstedt och Charlie Gustafsson som Nina och Calle.

Vad vore nu ett historiskt drama utan en riktigt klassisk, romantisk kärlekshistoria? Den levereras här genom överklassflickan och kökspojken som till bådas förvåning möts igen en senare på kvällen i restaurangens kök då den tillfälliga attraktionen från ute på gatan får ny energi. Jag vet inte riktigt vad det är som får det att hetta till i rutan, men här vill inte flammorna ta sig riktigt tycker jag.

Däremot händer det något när Peter omedelbart vid sin hemkomst tar med Suzanne till restaurangen och hon senare berättar att hon ångrar det: »De undrar vem jag är.« »Låt dem undra«, svarar Peter, vilket blir början på en rad oerhört fina scener dem emellan — småskämtandet mellan allt det allvarliga, berättelsen om maten och vad den betyder för henne, samtalet som skiftar mellan franska och svenska. Ömheten som finns där hela tiden tillsammans med omtanken och svårmodet. Hur de letar sig fram, reflekterar över sin situation, försöker förstå och kanske också bejaka vad de känner. Rehnberg gör ett otroligt fint och rörande portätt av den lågmälda överlevaren Suzanne.

Peter och Suzanne
Adam Lundgren och Hedda Rehnberg som Peter och Suzanne.

Det andra paret, Calle och Nina, ja, det blir i jämförelse lite banalt. Det obligatoriska sårandet när Nina inte vågar erkänna deras existens och sedan picknick vid havet och morgonsolen som får vattendropparna att glittra efter nakenbadet. Deras förtroliga samtal som får ta vid igen, det lekfulla matandet av körsbär och till slut då kärleksakten på klipporna. Peters trånande blick och besvikna ögon när Suzanne säger att hon hittat ett eget rum griper helt enkelt tag mycket mer and de i slow motion och dimma filmade scenerna med Calle och Nina. Med det sagt så är inte det här paret och deras svårigheter oävna att följa, de är trots allt yngre och mindre erfarna och för dem är allting svart eller vitt, alldeles underbart och fantastiskt när det inte är totalt omöjligt och hemskt. Jag älskar den lilla detaljen hur Nina alltid blir avslöjande rödflammig i ansiktet efter att ha kyssts.

Ett tredje par drabbat av omöjlig eller icke-traditionell kärlek presenteras och igen, sexscenerna i slow motion och rödgult skimmer blir lite för mycket. Ibland blir helt enkelt de emotionella scenerna lite övertydliga. Andra scener är däremot väldigt snyggt filmade, som när restaurangen firar 50-årsjubileum och Helga och Gustaf hela tiden liksom försvinner bakom allt ljus och glitter fastän de är i centrum, precis som de med festen kämpar frenetiskt för att hålla kvar vid någonting som inte längre riktigt finns.

Blir detta Sveriges Downton Abbey frågade sig TVdags i februari, och visst finns det likheter i vilka historier som berättas, även den handlar ju om klassamhället och förändring i nya tider. Vid ett tillfälle, när Maggan åker häst och vagn ut på landet, undrar jag om jag tittar på en scen från den engelska serien, musiken, vyerna och hästtransporten får mig nästan att tro det är till Downton hon är på väg. Även där träffar vi ju syskon med komplicerade relationer till varandra och sina föräldrar samt människor som behöver våga tänka om och tänka nytt och acceptera förändringar.

Vår tid är nu levererar intriger och karaktärer som fängslar och fascinerar. Recensionen bygger på fyra av första säsongens tio avsnitt, det är fortfarande bara 1945 och det ska bli riktigt spännande och följa fortsättningen.

Vår tid är nu har premiär idag på SVT1 kl 20.00. 

Just nu på TVdags

Trailer

Paul Thomas Anderson är tillbaka – se trailern för Phantom Thread

23 oktober, 2017
Tablåtips 23/10

Bäst på tv i kväll: David Denciks vidriga rollgestaltning i Top of the Lake

23 oktober, 2017
Tablåtips 22/10

Bäst på tv i kväll: Curtis Hansons mästerliga L.A. Confidential

22 oktober, 2017
Söndagskrönikan med veckolistor

Bäst i tv-världen just nu: Halt and Catch Fire var den perfekta dramaserien

22 oktober, 2017
TVdags betygsätter tolkningarna

Ddumba & Andersson Wij bäst i premiären av Så mycket bättre

21 oktober, 2017
Trailer

I Love You, Daddy – se den ohärliga trailern för Louis CK:s nya film

21 oktober, 2017
Tablåtips 21/10

Bäst på tv i kväll: Säsongspremiär för Så mycket bättre

21 oktober, 2017
Sverigepremiär

Se Leatherface som oskyldig liten valp i franska skräckmästarnas USA-debut

20 oktober, 2017
Recension

Loving Vincent – stillsam whodunnit & hypnotiskt formexperiment

20 oktober, 2017
Tablåtips 20/10

Bäst på tv i kväll: Djupt berörande samhällsskildring i Tjuvheder

20 oktober, 2017
Tablåtips 19/10

Bäst på tv i kväll: Spännande säsongsfinal av Gåsmamman

19 oktober, 2017
Topplista

Inför Så mycket bättre-premiären: De 15 bästa tolkningarna hittills

19 oktober, 2017

Sagt om oss

Gör som tusentals andra!

Följ oss på Twitter och gilla oss på Facebook!

Nästa artikel