Krokig resa tillbaka till komedin

Ellen Degeneres utdragna revansch

Det är bara en notis. En blänkare om ännu en pilot beställd av NBC, en typisk tv-nyhet i dagar som dessa. Den föräras några rader, inte mer, några rader om ett embryo till en tv-serie med oviss framtid. Ändå får jag en klump i halsen när jag läser rubriken: »NBC Orders Lesbian Sitcom Pilot from Ellen DeGeneres.«

Vi backar bandet. Året är 1997 och The Puppy Episode sänds i USA. Avsnittet där Ellen, i komediserien som bär hennes namn, kommer ut som lesbisk. Ett dubbelkliv ur garderoben för både rollfiguren och för människan bakom. Uppmärksamheten blir enorm och Ellen gör intervju efter intervju där man anar en viss kluvenhet. Hon är stolt över sitt historiska beslut – men också märkbart besvärad. Hon vill inte se sig som en lesbisk förebild och slår ifrån sig frågor om politiskt engagemang. Till Time Magazine säger hon: »I never wanted to be ‘the lesbian actress.’ I never wanted to be the spokesperson for the gay community. Ever. I did it for my own truth.« Till Diane Sawyer säger hon: »The main reason I never wanted to do this was that I don't want to become political and I don't want to become some gay activist.«

Och nu har cirkeln slutits. En ny komediserie med Ellen som exekutiv producent och med en lesbisk kvinna som huvudkaraktär. Och jag får en klump i halsen.

Hon försäkrar om och om igen att serien inte kommer att förändras på något vis. Att huvudfiguren är samma sorglösa, klantiga, godhjärtade Ellen och inte bara »lesbiska Ellen«.

Serien får en säsong till men läggs sedan ner. En majoritet av avsnitten i den sista säsongen rörimages-2 trots allt Ellens rollfigurs kärleksliv och många ögonbryn höjs över flathångel på bästa sändningstid. Kritiken är massiv – från homofober, självklart, men också från mainstreammedier och rentav inom HBT-kretsar. Serien är »för lesbisk«, och plötsligt ses Ellen som en rabiat flata som tagit tillfället i akt att proklamera ut sin sexuella läggning. Flera avsnitt, med i nutida ögon oskyldigt innehåll, stämplas som så olämpliga att de förses med en varningstext i inledningen.

Diane Sawyer träffar Ellen igen, ett år efter den första intervjun: »You said a year ago that the show was not going to be political, that it's not about showing two women kiss…«
Ellen: »I meant every word I said. I didn't have an agenda, think that I was going to sneak that in and then I'm going to be as gay as possible!«
Diane: »What changed?«
Ellen: »I changed! I grew up.«

Det är en argare, vaknare, mindre undfallande Ellen som Diane Sawyer träffar den här gången. En Ellen som sedan sist fått ta emot tusentals brev. Hatbrev och hotbrev och brev från unga HBT-personer, de senare fyllda av tacksamhet men också av förtvivlan. En aldrig sinande ström av »jag skulle ta livet av mig om det inte vore för dig«-brev kan nog göra vem som helst till aktivist.

Uppmärksamheten kring hennes privatliv minskar inte när serien läggs ner. Särskilt inte eftersom hon inlett en relation med skådespelerskan Anne Heche (Men in Trees, Six Days Seven Nights). Paret jagas av journalister i alla möjliga sammanhang och får bära stora delar av den amerikanska HBT-rörelsen på sina axlar. Ellen tvingas in i en roll hon aldrig velat ha samtidigt som hon känner sig sviken och illa behandlad av branschen. Hon jobbar inte på tre år.

När hon återvänder är det med standup-specialen The Beginning, där hon tolkar de svåra åren på typiskt Ellen-vis: i en lika rolig som rörande dans.

Ellen är alltså tillbaka. Men relationen med Anne Heche har tagit stryk av hysterin kring dem och de gör slut. »Det kändes som att vi var de enda lesbiska på hela planeten«, säger Ellen senare. Året efter comebacken försöker hon sig på en ny sitcom som snabbt blir nedlagd.

Men 2003 får hon den egna talkshowen The Ellen DeGeneres Show som blir en megasuccé. Nu är det den snälla, oförargliga Ellen som framträder igen. Den som pratar om instruktioner på schampoflaskor och hur tokigt det kan bli när man inte vet om man ska handhälsa eller kramas. Den som ger rosa presenter till gästernas barn om de är flickor och blå om de är pojkar och sällan ens låtsas om något utöver det heteronormativa.

Hemma i soffan sitter de brevskrivande, tidigare förtvivlade ungdomarna och ser sin hjälte kliva ner från barrikaderna och in i finrummet, där hon verkar så tacksam över att få vara att hon försiktigt kupar händerna runt porslinet och vänder dem ryggen, de som står utanför. Besvikelsen från vissa håll är stor.

Ellen i Out Magazine 2004: »I don’t understand what people would want me to do — the people who say I’m not gay enough. Gay people, we just eat our own. We do not support one another nearly enough. It’s really a shame.«

Men efter några år i det där finrummet känns det som att Ellen hittar fotfästet. Som att hon faktiskt vågar tro, på riktigt, att hon är välkommen där. Programmet vinner pris efter pris, publiken är henne trogen och hon håller på att bygga sig en plats som USA:s älskling. Någonstans i säsong 5 kommer en brytpunkt.

»Man kan inte prata hur mycket som helst om folk som gör skosnören« säger hon i en intervju 2008 och antyder att hon ska börja avhandla aktualiteter lite mer. Och när 15-åriga Lawrence King blir mördad efter att ha frågat chans på en jämnårig pojke använder hon sin arena till ett meddelande direkt från hjärtat:

Det är bara början. För den som följer henne så nära som jag är förvandlingen tydlig. Nästan i samma takt som att frisyren blir kortare och kortare växer i stället en ny trygghet och ett självförtroende. Hon blir vegan och ger djurrättsfrågor allt större uppmärksamhet. Hon har John McCain, Obama och Hillary Clinton som gäster och pratar politik. Och framför allt: relationen med Portia de Rossi får en stor och naturlig plats i programmet. Hon visar bröllopsbilder och hemvideor och kampen mot »Prop 8« blir en följetong.

Den nya aktualitetsprofilen är inget som skrämmer tittarna. Hon är fortfarande lika populär, talkshowen har i dag kontrakt över år 2017 och i mars leder hon Oscarsgalan för andra gången. Visst, för den sporadiske tittaren är väl »politiseringen« knappt märkbar och visst, hennes publik är en homogen skara av mestadels vita heterohemmafruar, men Ellens betydelse för synliggörandet av HBT-personer i USA tror jag inte ska underskattas.

Och nu har cirkeln alltså slutits. I veckan kom den där notisen. Några rader om en ny komediserie som kanske ska få se dagens ljus, med Ellen som exekutiv producent och med en lesbisk kvinna som en av huvudkaraktärerna. Och jag får en klump i halsen av rörelse. Jag blir glad över hennes personliga framgång och över framstegen för alla som bryr sig om lika rättigheter och över de där brevskrivarna som förhoppningsvis har fått tillbaka sin gamla förebild. Eller, ännu hellre, tack vare henne fått en massa nya.

The Ellen Degeneres Show sänds på vardagar i Kanal 5.
Den nya NBC-piloten går under arbetsnamnet One Big Happy.

Just nu på TVdags

Pop Culture Confidential

I veckans podcast: NY Times-journalisten Amanda Hess dekonstruerar det manliga geniet

20 november, 2017
Kommentar

Oui..! Yesss..! Da da da..! Visst betyder detta att Falsk identitet går all-in på Ryssland?

20 november, 2017
Tablåtips 20/11

Bäst på tv i kväll: Jakten på den kvinnliga kondomen

20 november, 2017
Kommentar

Tröttsamt »alla män är skitstövlar«-tema i Better Things säsong 2

20 november, 2017
Söndagskrönikan med veckolistor

Bäst i tv-världen just nu: Banantricket i Madam Secretary

19 november, 2017
Tablåtips 19/11

Bäst på tv i kväll: Nypremiären av underbara Kalla fötter

19 november, 2017
TVdags betygsätter tolkningarna

Bluesig Wendin kanaliserar sitt inre sprattel i kvällens Så mycket bättre

18 november, 2017
Kommentar

Banbrytande hbtq-karaktär i Disney-serien Andi Mack

18 november, 2017
Tablåtips 18/11

Bäst på tv i kväll: Säsongsavslutning för Falsk identitet

18 november, 2017
Recension

Thelma: äntligen en kuslig & gåtfull norsk arthouse-rysare!

17 november, 2017
Tablåtips 17/11

Bäst på tv i kväll: Ann-Sofi Sidén – svensk videokonsts okrönta drottning

17 november, 2017
Recension

The Punisher – Marvels tröttsammaste hjälte överraskar med superb Netflix-serie

17 november, 2017

Sagt om oss

Gör som tusentals andra!

Följ oss på Twitter och gilla oss på Facebook!

Nästa artikel